"Märkligt graffitiutlåtande av Byggnadskontoret"

Mängden olagligt klotter har ökat i stadsbilden, skrev Yle på fredagen med hänvisning till siffror från Byggnadskontoret. Klottersaneringen kostar i år staden 1,5 miljoner euro, 200 000 euro mera än i fjol.

Kauko Haantie, projektledare på Byggnadskontoret, skyller ökningen på den allt mer toleranta inställningen till graffiti.

– Vissa unga män tror att de lagliga väggarna betyder att man får klottra var som helst, säger Haantie.

Han tror att de lagliga väggarna som riggats upp på flera ställen i huvudstadsregionen ökat mängden illegalt klotter.

– Det är den enda förändring som skett under de senaste åren som kan förklara uppsvinget.

Ser ni att en eventuell ökning kan vara kopplad till något annat, till exempel en allmän ändring i stadskulturen?

– Kanske. Men inom graffitisubkulturen klottrar de flesta, säger Haantie.

Problematiskt utlåtande

Till Yle sade Haantie att "rekryterare" använder de lagliga väggarna som "rekryteringsplatser" för illegalt klottrande.

Vad bygger påståendet på?

– Vi förhandlar ofta med unga män som blivit fast för illegalt klotter. Jag frågar dem varför de inte målar på lagliga platser. Alla säger att de målar också där.

Stadssociologen Mika Helin på Faktacentralen har forskat i aktiviteterna kring graffitiväggarna i Södervik och Fiskehamnen. Helin skriver inte under Haanties påstående.

– Termen är överdriven. Jag har inte under mitt fältarbete lagt märke till att graffitimålare skulle rekrytera varandra till att måla olagligt, säger Helin, vars material omfattar intervjuer med över 200 graffitimålare och tiotals timmar av fältundersökningar.

Vem är det som rekryterar och till vilket syfte, Kauko Haantie?

– Graffitisubkulturen vill att kulturen fortsätter och man försöker få nya ungdomar att delta, förklarar Haantie.

Helin tycker att analysen är ensidig.

– Graffitimålare är i dag väldigt segmenterade vad gäller ålder, socioekonomisk bakgrund, erfarenhet som målare, relation till olagligt målande och så vidare. Det finns inte bara en subkultur och en klar idé om graffiti som alla delar. Jag tror att Byggnadskontoret möter endast en grupp av målare och generaliserar på de grunderna, säger Helin.

Biträdande stadsdirektör Pekka Sauri som ansvarar för Byggnadskontoret har inte heller hört om fenomenet som Haantie påtalar.

– Jag har inte hört om något sådant fenomen, säger Sauri, som inte vill kommentera Haanties uttalande desto mera.

Färre väggar?

Trots sina utlåtanden ifrågasätter Byggnadskontoret inte existensen av lagliga graffitiväggar.

– Jag hoppas fortfarande att de lagliga väggarna minskar det illegala klottret. Men om det inte händer behöver mera övervakning, säger Haantie.

Helin tycker att slutsatsen är förhastad.

– Ingen vinner på att vi återgår till de skarpa motsättningar mellan graffitimålare och staden som vi hade för några år sedan. Vi behöver också en etisk diskussion om olovlig graffiti. Gör det någon skillnad om man målar på en avlägsen plats eller mitt i centrum?