Sjöfartsmuseet på Vrakholmen finns på statens försäljningslista. Pris: Två miljoner euro. Kanske lämpligt som sommarpalats för någon rysk oligark? Foto: Jannica Luoto

Gårdar och fornminnen till reapriser

Vad sägs om president P. E. Svinhufvuds herrgård Kotkaniemi för 400 000 euro eller barndomshemmet Rapola gård för 250 000? Staten är beredd att sälja historiska fastigheter till priser som motsvarar en tvårummare i Tölö.

Undervisningsministeriet har bett Realia Management Ab värdera 89 fastigheter som i dag ägs av Museiverket. Fyrtio av fastigheterna anses vara så oviktiga att man är beredd att sälja dem till "ansvarskännande" köpare.

Till den kategorin hör president Svinhufvuds nämnda gårdar, men också Anjala gård som ursprungligen var i släkten Wredes ägo och där det historiska Anjalaförbundet grundades 1788.

Anjala gård värderas till 400 000 euro, medan Buckila gård (Pukkila) i S:t Karins kan säljas för 550 000 euro. Ett av de mest centrala fornminnena i Helsingfors, Borgberget i Botby, med medeltida borgrester är också i princip till salu. Pris: 260 000 euro.

Kanske finns det någon rysk oligark som vill bygga om Sjöfartsmuseets majestätiska byggnad på Vrakholmen till flott datja? Priset är inte oöverkomligt: 2 miljoner euro.

– Måste ett kulturland verkligen sälja bort sina nationalsymboler och sin historia. Så illa ställt kan det väl inte vara, säger Kimmo Levä, generalsekretare för Museiförbundet.

Levä ger inte mycket för utredningen och prissättningen av vår nationalegendom.

Åbo slott viktigast

– Om man börjar prissätta nationalklenoder, som exempelvis Sibelius Ainola (540 000 euro) så är kursen inte den rätta. Man kan helt enkelt inte värdera dem i pengar.

Idén med utredningen är att föra över de "strategiskt viktiga objekten" i statliga affärsverket Senatsfastigheters och Forststyrelsens ägo, medan de "icke-strategiska" kan avyttras.

De "strategiskt viktiga" objekten är sådana som arbetsgruppen anser att staten absolut inte får ge ifrån sig. Viktigast i den kategorin är Åbo slott, som värderas till 40 miljoner euro.

Till de övriga i den kategorin hör Tavastehus slott (19 miljoner euro), Olofsborg i Nyslott (11 miljoner), Hvitträsk (2,6 miljoner), Ekudden (2,6 miljoner), Diktarhemmet i Borgå (700 000 euro) och Sibelius Ainola i Tusby.

Raseborgs slottsruiner är heller inte till salu.

Rötmånadshistoria?

Realia Management har använt sig av tre metoder när objekten värderats. I sexton fall bygger värderingen på kassaflödet, i femton fall i på uppskattat försäljningspris och i 38 fall har värderingen utförts som Desk- top, det vill säga som "skrivbordsarbete".

Sammanlagt kommer Realia Management fram till att Museiverkets slott, herrgårdar, torp och fornminnen är värda sammantaget 70–130 miljoner euro.

Exempelvis Svinhufvuds nämnda Kotkaniemi har med 17 hektar landområden värderats till bara 400 000 euro. Här bodde "Ukko-Pekka" ända till sin död, med undantag för de år han var president, bankdirektör eller deporterad till Sibirien.

– Man vet inte om man ska skratta eller gråta, men dessvärre är det här inte en rötmånadshistoria, säger Levä.

Kan förfalla

Oroväckande, enligt Levä, är att ministeriet tänker använda beräkningarna som grund för den hyra som ska uppbäras av Museiverket när fastigheterna flyttas över till Senatsfastigheter eller Forststyrelsen. På kapitalhyran läggs ytterligare det resultatkrav som Senatsfastigheter har.

– I praktiken kommer det att innebära att utgifterna för fastigheterna ökar eller alternativt att det finns mindre medel att hålla fastigheterna i skick med. Det innebär med and- ra ord att man låter dem förfalla.

Levä förstår inte hur man kan ställa affärsmässiga krav på fastigheternas avkastning.

– I själva verket borde Senatsfastigheter naturligtvis skjuta till exakt så mycket pengar som behövs för att hålla våra nationalskatter i skick för kommande generationer.

– Det enda man nu kan hoppas är att Undervisningsministeriet tar timeout i ett år och tänker sig noga för. Det är svårt att se att vi skulle befinna oss i en så trängd situation att det inte kan vänta lite, säger Kimmo Levä.