Havsforskare prövar nya metoder
Bättre helhetsbild om havsbottnens hälsa får forskarna genom att kombinera flera metoder. Den nya tekniken testas för första gången då forskningsfartyget Muikku är ute på havet.
Vi har kommit en lång väg i utvecklandet av teknik för att underlätta forskarnas arbete. Att gå ytterligare ett steg vidare är att slå ihop metoderna och låta resultaten komplettera varandra. En sådan här metametod testas nu för första gången av forskningsfartyget Muikku som i går kastade loss och styrde ut i havsmiljön utanför huvudstadsregionen.
– Med de nya metoderna får vi bättre information om havets tillstånd och hur de åtgärder vi gjort tidigare påverkar det, säger forskningsledaren Emil Vahtera på Muikku.
Experiment ger information
Genom att slå ihop existerande metoder till en fysikalisk-biologisk "metametod" får man enligt honom en bättre helhetsbild av läget. De traditionella metoderna har främst gått ut på att samla in prover.
– Till exempel kan algernas primärproduktion öka av utsläppen, men det syns inte nödvändigtvis i de traditionella proven om algerna äts upp av fiskar. Då vi nu också utför experiment får vi mer information om olika processer i havet och vilken effekt de har, säger Vahtera.
Metametoden som nu testas ligger och väntar på godkännande av Nylands NTM-central för att bli en metod för rutinkontroll av havsläget. Ifall den införs skulle vi vara först i världen med det.
– Vi känner oss nog rätt säkra på det här, det verkar bra. Nu har vi möjlighet att köra in den nya metoden och optimera den. Säkert kommer vi att kunna säga något nytt om hur den interna belastningen bidrar till allmän eutrofiering.
Också smått skräp smutsar
Finska vikens tillstånd har enligt Vahtera överlag blivit bättre.
– Vi är på väg åt rätt håll. Vi har fått kontroll på punktbelastningskällorna, som Sankt Petersburg till exempel. Men inte mår huvudstadsregionens hav bra, det ser ju vem som helst bara med att gå ner och titta på Helsingfors stränder.
– Trafiken, vårt tvättvatten, våra kläder, material vi använder i vår vardag orsakar mikroskopiskt skräp. Plast mals ner till mindre och mindre partiklar som kommer ut i havet och hamnar i bottensedimentet. Vi vet till exempel inte vad som händer då de äts upp av mikroorganismer, som i sin tur äts av fiskar.
Forskningsresultat publiceras på Facebooksidan Itämerihaasteen tutkimusmatka.