Scoutholmen med tradition, tävling och tidlös vänskap

Mats Wikners röst brister när han desperat ruskar om Niklas Kumpulainen som ligger medvetslös på marken. Det hjälper inte, han rör inte på sig. Den torra marken dammar under Wikners knän. Hans vänstra hand har en illröd fläck.

– Nicke, vakna nu! Sluta med det där, vakna!

Bredvid står en grupp 8–9-åringar och betraktar dem med roade blickar. Trots Wikners förtvivlan ser barnen inte ut att vara så värst oroliga. En av dem har präktiga blåbärsfläckar runt munnen, en annan är lika fräknig som Pippi Långstrump. Alla bär blå scouthalsdukar, även om det som borde vara en prydligt vikt duk hos en del mer liknar en slängkappa.

– Får jag smaka på ketchupen? frågar en av dem och ler.

De har genomskådat bluffen. Wikner och Kumpulainen är nämligen scoutledare och nödläget är för pedagogiska ändamål: vargungespårningens första hjälpen-kontroll.

Det är en strålande sommardag, solig, varm och lagom blåsig för segling – en dag då alla vill vara på scoutläger. Vi är på en holme i Kyrkslätts skärgård, Stora Bredskär, där omkring 100 scouter från sjöscoutkårerna Porkala, Vikingarna och Vikingaflickorna samlats för lägret Discovery.

Bredskär, som ligger ungefär femton kilometer söder om Kyrkslätts centrum, har varit scoutlägerställe sedan 1963. Holmen ägs av Hirsala gård och kårerna har alltid fått använda holmen gratis. I helgen firas 50-årsjubileet med galamiddag, därför har scouterna vid sidan av stormkök, stövlar och solkräm i år fått packa med sig frack eller balklänning.

På programmet i dag står ändå traditionella lägeraktiviteter: sjöräddning, segling och så spårningen som de yngsta scouterna, vargungarna, deltar i.

På första hjälpen-kontrollen bestämmer sig Wikner för att leda vargungarna i rätt riktning.

– Om det blöder mycket, vad gör man då?

– Vi syr det så klart!

Kanhända är det lika så bra att förs­ta hjälpen-kontrollen bara är en övning …

Anrik rörelse

Scouterna i Finland, med över 50 000 medlemmar, utgör fortfarande landets största barn- och ungdomsorganisation med en omsättning på omkring 4,7 miljoner. Scouterna som organisation är alltså ungdomspolitiska tungviktare och redan på grund av sin storlek en rätt tungrodd organisation.

Den enskilda scouten har ändå rätt lite att göra med paraplyorganisationen. I Finland finns det omkring 5 000 svenskspråkiga scouter i 70 scoutkårer och oftast deltar scouterna främst i den egna kårens verksamhet.

Centrala element, som learning by doing och att barn, unga och vuxna verkar tillsammans, är fortfarande centrala delar av verksamheten. Många scouttraditioner har förblivit desamma sedan rörelsen grundades 1907.

Scoutidealet, till exempel, baserar sig på scoutgrundaren, lord Baden-Powells ursprungliga scoutlag och betonar respekt för sig själv, andra och naturen, och att utveckla sig som människa. Scouterna bär fortfarande scouthalsduk och de hälsar fortfarande på flaggan vid dagliga flagghissningar och -halningar.

– Folk tycker det där med att hälsa på flaggan är ganska konstigt, men det är inget man tänker på. Det är tradition, konstaterar explorerscouten Mette Bergh.

Talrika traditioner

Traditioner, märker man snabbt, finns det massor av på Bredskär. Om man missköter sig på lägret, till exempel, får man fortfarande gå i vattnet längs med en planka vid stranden à la Kapten Krok.

En oskriven regel är att ställningen man ska tillverka för att kunna vädra sovsäckar under dagen ska hålla föratt några vuxna ledare klättrar på den. Att kunna surra är uppenbarligen viktigt.

– Vår bänk håller 320 kilo. Vi testade det så att ledarna fick sitta på den. De sade att våra surrningar är de bästa på lägret – och vi är den yngsta partullen! säger Freja Åberg från patrullen Tumlaren glatt.

Vänskapligt bus mellan scoutkårer, som att stjäla lägerklockan, är också en gammal tradition.

– Vi hade nattvaktstur i går. När vi skulle gå och ringa i klockan hade den försvunnit. Så märkte jag att någon låg i buskarna. Han började springa i väg, men jag fick tag i honom, berättar Jacob Sandell.

Tjuven var från en annan Helsingforskår, de långvariga rivalerna Sea­boys.

En del av traditionerna kan verka töntiga eller omoderna, eller bara lite udda. Andra har orsakat mer diskussion. I början av varje åldersgrupp ska man till exempel ange ett scoutlöfte. Trots att löftet reviderades senast år 2008 lyder det fortfarande "jag vill älska min Gud, mitt land och mänskligheten".

Patrik Holm, som är lägerchef på Discovery, ser inte det religiösa elementet som en väsentlig fråga.

– Det finns ju muslimska scouter också.

Han tycker scouting handlar om en mer allmän andlig fostran.

– Det har varit mycket diskussion om det här inom Finlands scouter. Men det centrala är ändå inte det religiösa, utan tanken om att utveckla sig som människa, säger Holm.

Segling lockar

Antalet medlemmar i Finlands scouter har sjunkit kraftigt under de senaste 20 åren, men i Bredskärskårerna har medlemsantalet hållits stabilt. Vikingarna rekryterar nya medlemmar genom att åka till skolor och berätta om scoutingen. Sjöscoutkåren Porkala är en del av den lokala ungdomsorganisationen i Kyrkslätt och får medlemmar den vägen.

Scoutingen har aldrig varit den coolaste av fritidssysslor, men trots långvariga traditioner har mycket förändrats. Gamla gardet skulle säkert fnysa åt de små solpanelerna för telefonladdning utanför de mossgröna Nigertälten.

Scouterna på Bredskär går inte omkring i vandringskängor och byxor med benfickor, utan i pastellfärgade shorts, espadriller och Wayfarersolglasögon – och seglarskor så klart.

De är måna om att påpeka att de inte är vilka scouter som helst.

– Sjöscouter är mycket coolare, säger Mette Bergh.

För många hör seglingen till det bästa med scouting. Att komma från en segelbåtsägande familj garanterar inte heller att man faktiskt fått segla.

– Många föräldrar låter inte ungarna göra något. De litar inte på att deras barn kan, säger Patrik Holm.

Ingen prestationsanda

Mitt bland tallarna på holmen har ledarna byggt en äventyrsdal med klättring, linbana och "rodeo", ett slags hemlagad version av den mekaniska tjuren. Här är det inte svårt att förstå scoutingens dragningskraft. Vargungarna skriker av glädje då de slungas ner för linbanan.

I äventyrsdalen får man också pröva på hur många mjölkkorgar man kan stå på. Rekordet är 17 korgar.

– Många asfaltbarn som vi får inte uppleva sådant här annars, säger Mikael Nastamo.

Han är ledare för Vikingarna, som har sitt högkvarter på Apollogatan i Främre Tölö. Nastamo tror att många killar först i armén upptäcker attraktionen med att sova i tält och äventyra i skogen. I scouterna får man göra sådant också efter armén.

Scoutingen är ingalunda den enda föreningsverksamheten som minskat i popularitet, det är en allmän trend bland ungdomar. Under 2000-talet har antalet 10–14-åringar som inte tillhör en enda förening ökat.

– Tolv-trettonåringarna är i riskzonen, det är ofta då man slutar. Därför måste vi erbjuda program för dem som jollesegling och andra action­evenemang, säger Holm.

Han ser en viktig skillnad i att de flesta andra hobbyer, såsom idrott, handlar om att prestera. Porkalas kårchef Gustav Åberg, som varit scout ungefär lika länge som det ordnats läger på Bredskär, håller med.

– Scouting är den enda hobbyn som inte är "jag", utan "vi", där pat­rullen måste samarbeta och göra saker och ting tillsammans. Ingen kan vara bäst på scouting, säger Åberg.

På Bredskär är tävling ändå ett ständigt närvarande element. Patrullerna och kullarna har sina egna lägertävlingar och senare i veckan deltar patrullerna i "patrullrådd", det vill säga patrullrådighetstävling. Man får poäng för bänkar och ­sovsäcksställningar, men också om man tar ett morgondopp.

– Tävling ger sund motivation och så bygger allt på vad man lärt sig. Tävling sporrar också att lära sig mer, säger Åberg.

Scouting är vänskap

För många är lägren på Bredskär de bästa.

– Här får man umgås med kompisar man inte träffar så mycket annars, och så får man träffa nya kompisar också, säger Ninna Stenbock.

Bredskärslägren tilltalar också vuxna. År efter år samlar lägret tiotals ivriga ledare i alla åldrar.

– Enligt lagen måste det finnas en ledare per 10 scouter, men av allt som allt hundra är vi 40 ledare, säger Patrik Holm.

Liksom scouting överlag arrangeras lägret helt på frivillig basis. Det som imponerar är att så många av ledarna är villiga att tillbringa en av sina dyrbara semesterveckor på lägret. En del pendlar till jobbet från Bredskär.

– Man vill ge vidare det man själv fått uppleva och lära sig som ung, säger Bredskärsveteranen Era Holmberg.

Helt altruistiska är ledarna inte; de tycker helt enkelt det är roligt.

– Jaha, så är man hemma igen, säger ledaren Anette Öller som återvänder till lägret från stan.

Scoutingen har olika betydelse och innebörd för olika människor, men den gemensamma nämnaren, det alla Bredskärsscouter talar om, är gemenskap. Såsom vargungen Jenni sammanfattar:

– Det roligaste med scouting är att man får träffa vänner.