Tyska jobbundret har en skuggsida

Tyskland beundras för sin låga arbetslöshet och de rekordmånga jobben. Men en stor del är dåligt betalda, eller bara extrajobb. Miljoner tyskar har ett “minijobb" med maxlönen 450 euro.

MÜNCHEN I Tyskland finns små bagerier i varje kvarter. Sannolikheten är stor att personen bakom disken har ett så kallat minijobb. Arbetstagaren tjänar 450 euro i månaden skattefritt medan arbetsgivaren bara betalar en liten, fast avgift.

Av 42 miljoner arbetande tyskar är 7,3 miljoner minijobbare. En del har också ett annat arbete, medan 4,7 miljoner bara har ett minijobb.

När Tyskland 2003 gick till attack mot den höga arbetslösheten skulle minijobben bli en språngbräda till något bättre, och en chans för lågutbildade. Men minijobbarna är till stor del pensionärer, studenter och hemmafruar som bara vill tjäna fickpengar.

En av dem är kemistudenten Morten Löhr, 21, som jobbar på ett bageri på veckosluten. Där betjänar han kunder, packar varor och städar. Han förtjänar strax under de 8,50 euro i timmen som socialdemokraterna vill införa som lagstadgad minimilön – men han är nöjd. För honom har minijobbet många fördelar.

– Lönen kunde vara högre, men arbetstiderna är flexibla och jag får hela summan i handen. På söndagar får jag lönepåslag.

Heltidsjobb försvinner

Någon betald semester eller sjukledighet får Morten Löhr inte. Det är lagstridigt, men vanligt bland minijobbare. Och timlönerna är oftast lägre än andra deltidsanställdas, säger professor Gerhard Bosch på Universität Duisburg-Essen. Han kallar minijobben ett sött gift.

– De är attraktiva för arbetstagaren som inte betalar skatt, och för arbetsgivaren som får flexibel arbetskraft billigt. Men de är negativa för samhället. Statens inkomster minskar, och minijobben tränger ut heltidsjobb speciellt i servicebranschen. Systemet sporrar att jobba mindre i tider av arbetskraftsbrist. Om du tjänar 451 euro måste du plötsligt betala 20 procent i skatter och avgifter.

Det bekräftar Morten Löhr.

– Det har hänt att jag jobbat mer, men det lönar sig inte.

Långsam lönehöjning

Partiet De gröna vill avskaffa minijobben. Men de är bara en delorsak till det stora problemet: låglönesektorn. I takt med att andelen arbetstagare som omfattas av kollektivavtal minskat till 50 procent har lönerna rasat, eftersom det inte finns någon lagstadgad minimilön. Det gäller speciellt servicesektorn, medan industrin har starka fackföreningar och goda arbetsvillkor.

Avregleringen av inhyrd arbetskraft har också bidragit.

– Sedan 90-talet har de tyska lönerna stigit långsammare än i alla andra OECD-länder. Vi har ett tudelat samhälle där 23 procent av arbetstagarna förtjänar under 9,15 euro i timmen. Det är mindre än minimilönen i vårt grannland Frankrike. 2,5 miljoner tyskar tjänar under 6 euro i timmen, säger Gerhard Bosch.

Under 2000-talets första årtionde minskade den fattigaste tredjedelens reallöner med 10 procent. Den sjunkande köpkraften och exportberoendet orsakar en obalans i eurozonen.

– Det är en farlig myt att de låga lönerna skulle vara en orsak till Tysklands framgång. Framgången beror på innovation, kvalificerad arbetskraft och goda produkter. Speciellt yrkesutbildningen är bra, säger Bosch.

Kris kör över avtal

Ändå är det just den måttfulla löneutvecklingen som till exempel Finlands näringsliv EK och forskningsinstitutet Etla lyfter fram som en tysk framgångsfaktor. Öppningsklausulen, till exempel, är en tysk egenhet som nämns i Etlas två år gamla rapport om Tysklands framgång, “Miksi Saksa menestyy". Den betyder att kollektivavtal tillfälligt kan ignoreras så att löner sänks eller arbetstiden ändras om ett företag är i kris.

Öppningsklausulerna används i branscher med kollektivavtal, där lönerna ändå är bra. Men Bosch ger inte mycket för systemet.

– I teorin ska det vara en tillfällig lösning, men i praktiken har ändringarna blivit permanenta. Löneåterhållsamhet kan vara bra i vissa situationer, men i Tyskland har det gått för långt.

Morten Löhr har varit minijobbare i 1,5 år, men för honom är det något tillfälligt.

– Efter min kandidatexamen hoppas jag få ett assistentjobb på universitetet. Det är bättre betalt och inte lika ansträngande.