"Arabiska våren är en jordbävning"

De finländska studenternas intresse för arabiska har varierat över tid. Det är inte sällan som nyheterna från Mellersta östern är negativa, men det har inte satt avtryck hos eleverna som lektor emeritus Faruk Abu-Chacra möter i klassrummen.

– De är ofta översvallande positiva till arabiskan och de arabiska länderna, ibland mycket mer positiva än jag, skrattar han.

Abu-Chacra kom till Finland 1972 när hans tjänst som lektor instiftades på Helsingfors universitet. Med sig tog han sin fru Gunhild som han träffade under tiden han bodde i Sverige och undervisade i Lund, Göteborg och på Biskops Arnö.

Efter bombningarna av World Trade Center i New York 2001 kom arabvärlden i fokus igen och fler sökte sig till Abu-Chacras klasser. Samma sak nu när den arabiska våren sköljer genom de gamla diktaturnationerna.

– Arabiskan är central för att förstå mycket av vad som pågår och jag har många som är intresserade av politik och religion som har studerat för mig.

En del studenter har mött språket som turister, eller när de arbetat i regionen. Andra vill studera arabiska på grund av kärleken och att språket talas i hemmet. Andra är intresserade av bibelstudier där det finns mycket översatt till arabiska av de tidigaste skrifterna.

– De studenter som slutför kurserna och går alla åren är ofta de intelligentaste och mest motiverade. Det är de som med sina frågor pressat och utmanat mig när jag började skriva böcker.

Hans grundbok i arabisk grammatik har fått genomgående bra recensioner utomlands även om det är svårt att hitta någon kritiker med kompetens i Finland som har velat ta sig an läroboken.

Koranens språk

Han berättar att det arabiska språket är unikt eftersom det i princip har sett likadant ut sedan 600-talet. En arab kan i dag läsa Koranen utan större problem, jämfört med svenska språket där redan Gustav Vasas bibel kan vara nästan omöjlig att förstå.

Arabiskan är numera ett av FN:s fem världsspråk med över 340 miljoner talare. Hela arabvärlden förstår standardiserad arabiska som den talas i nyhetsutsändningar bland annat, men det finns många olika dialekter.

– Däremot är grammatiken mycket komplicerad vilket har varit utmaningen för mig när jag har försökt anpassa undervisningen för mina studenter.

Han gick i pension för tretton år sedan men har fortfarande kontakt med Helsingforsinstitutionen nästan varje dag. Dessutom gästföreläser han numera på det lilla universitetet i Tartu i Estland.

– Att så många helt plötsligt vill läsa arabiska har gjort att priserna på kurserna har ökat enormt i Europa, men jag är billig, säger han och ler.

Atte Kaleva lärde Abu-Chacra känna först i Helsingfors där han hjälpte honom med privatlektioner i arabiska och sedan när Kaleva fortsatte sina studier under Abu-Chacras ledning i Tartu i maj förra året.

– Vi träffades nästan dagligen under lektionerna i Tartu och jag hann lära känna honom mycket väl.

När Kaleva avslöjade sina planer på att resa till Jemen avrådde Abu-Chacra honom från att åka.

– Jag visste ju hur farlig den re­gionen är. Men han hade redan bestämt sig.

Trots sin negativa inställning till resplanerna gav Abu-Chacra honom några enkla råd som att inte ta med sig passet eller bära plånbok med kreditkort så att det gick att identifiera honom om något skulle hända, råd som tillsammans med pressens tystnad under kidnappningsdramat kanske räddade livet på Kaleva och hans fru Leila.

– Hade kidnapparna vetat om att Kaleva var militär och inte bara en finländsk turist hade han förmodligen inte levt i dag.

– Jag träffade honom när han kom tillbaka och han var mycket tacksam mot pressen, men också oerhört trött på all uppståndelse och uppmärksamhet. Han och hans fru levde under dödshot under flera månader, vilket måste ha varit fruktansvärt.

Aktiv pensionär

Om några veckor åker Abu-Chacra för att besöka sin dotter i Seattle men han tvekar om han ska åka till hemlandet Libanon i sommar. Han säger att få människor har hört talas om hans egen folkgrupp, druserna, som är utspridd i Libanon, Syrien och Israel.

Libanon, som har en egen blodig historia med inbördeskrig, har skakats av spilleffekter från den syriska konflikten. Abu-Chacra följer utvecklingen med intresse och skriver på en artikel för Nya Argus om islams utmaningar i dag i en västerländsk demokratisk kontext. Den arabiska våren kallar han för en "jordbävning" som det kommer ta lång tid innan skakningarna lägger sig.

– Revolutionerna i arabvärlden har inte levt upp till mina förväntningar. Efter att ha sett alla glada ungdomar på bilderna från Tahrirtorget var det svårt att tro att islamisterna hade en så stark ställning trots allt.

Abu-Chacra har inte många goda ord att säga om religiösa fanatiker och Muslimska brödraskapet, som han menar även finns i Helsingfors och Europa. Men trots den labila situationen i arabvärlden ser han positivt på framtiden. Demokratiseringsvågen kommer att vinna i långa loppet, men det kommer ta tid.

– Det är viktigt att inte dra alla muslimer över en kam, det finns så många olika tolkningar och folkgrupper. Man glömmer ofta också att alla araber inte är muslimer och vice versa, säger Abu-Chacra.