Vidar Blomqvist drog stock över Bottenviken med Tolvan. Det gällde att hålla tungan rätt i mun för att hålla båten på rätt köl. Men resorna var äventyr. Foto: Mathias Luther

Byggdes för kriget men drog i gång handeln

Bogserbåten Tolvans namn har sin historia. Den hör också till en serie bogserbåtar som både finländskt och globalt sett är historisk.

Då den finska staten sommaren 1946 räknade in sina nyförvärv blev den här båten No 12. I Jakobstad ett år senare skrev man Tolvan.

Staten köpte med en gång 24 bogserbåtar av amerikansk ST-typ. ST står för Small Tug, liten bogserbåt. Så hette det i USA om allt som var under 100 fot, men i Finland 1946 var nog de här bogserbåtarna på 74 eller 86 fot också stora.

En hel armada ST-båtar byggdes 1943 och 1944 för att hjälpa till med krigsansträngningarna. Uppgifterna varierar men flera hundra blev de i alla fall. Bara de första gitte man ge namn, de flesta fick bara ett nummer. Tolvan, byggd i Brooklyn, New York, var ST-480.

Björnligans båt

ST-båtarna fanns i varje amerikansk hamn och blev något av en ikon. När det förekommer en bogserbåt i Kalle Anka är det inte svårt att se förebildens drag.

Flera tiotals skeppades över till Europa för att hjälpa till med landstigningen i Normandie. Mera eller mindre involverade där var också de ST-båtar som senare kom till Finland. En av de kvarvarande båtarna heter därför Normandia, en annan kördes av ett gäng entusiaster från Uleåborg till jubileet i Normandie år 2004.

Men då båtarna kommit till Finland fick de göra en ny historisk insats. I nästan tio år fungerade de flesta av dem som minröjare på Finska viken.

Några andra såldes direkt till privata köpare. Bland dem fanns Tolvan. I Jakobstad sattes den i över trettio år att släpa timmer från hela Bottenviken till stadens hungriga cellulosafabrik. Med en isförstärkt för blev hon också en ordentlig isbrytare för hamnen.

Ingen joystick

Att köra ST-bogserare är en konst. Maskineriet är förenklat till det yttersta – motorn driver propellern direkt, det finns inget friläge utan maskinen måste stannas och sedan startas i backläge om man vill backa.

Någon bogpropeller finns naturligtvis inte.

– Man måste vara lite förutseende i sina manövrar, säger Vidar Blomqvist, 77. Han var kapten på Tolvan under dess sista tio år i Jakobstad 1969-1979.

Motorn är lågvarvig och tyst nästan som en ångmaskin. Kommunikationen med bryggan sköttes via olika ringklockor och ett talrör med en vissla. På Tolvan finns de kvar fortfarande.

Dieseln var råstark, trots sina blygsamma drygt 400 hästar.

– Hon var en bra timmerdragare, säger Blomqvist.

Tolvan var hans första "riktiga" bogserbåt.

– Den var nog lite speciell, säger han.

Tungan rätt i mun

Men det var inte allt positivt. Värst var det att skrovet var smalt och stabiliteten inte den bästa.

– Hon var väldigt långsam att räta på sig om man fick vatten på däck. Då gällde det att vara försiktig.

I åratal hämtade Blomqvist stockflottar från hela Bottenviken under veckolånga resor med Tolvan men i takt med att olyckor och tillbud drabbade fartygstypen begränsades dess användning på öppet hav. Tolvan gick aldrig till botten, som flera av systerfartygen gjorde mera eller mindre dramatiskt.

ST-båtarna var inte riktigt bra som hamnbogserare heller. Överbyggnaden var lång för att inhysa hela besättningen på upp till sju personer. Då hamnade bogserkroken långt bak, vilket gjorde att man hade svårt att svänga under bogsering.

Det amerikanska sättet att assistera i hamn är att knuffa med fören i stället.

74-fotsmodellen – Tolvan är en sådan – hade till råga på allt den enda trappan till bryggan på utsidan ner på fördäck.

– Var det hårt väder så kunde man inte ta den. Då fick man bara stanna där uppe, säger Blomqvist.

Han är lite rörd och imponerad av att Tolvan nu rustas upp i Åbo. Men han sticker inte under stol med att många europeiska och framför allt modernare bogserbåtar har mycket bättre sjöegenskaper.

Mässing som duger

I dag är Tolvan en av sju ST-båtar som finns kvar i Finland och förmodligen den som har mest kvar av båtarnas ursprungliga karaktär. Somliga har byggts om till oigenkännlighet.

Museichef Guy Björklund i Jakobstad är också medlem av Sakkunnignämnden för traditionsfartygsärenden som arbetar under Museiverket. Han tror att Tolvan har alla möjligheter att bli upptagen i traditionsfartygsregistret. Fyra av de andra ST-fartygen finns redan där.

Registret ger inte i sig själv några förmåner men det kan fungera som en rekommendation om ägaren söker bidrag för renoveringskostnader. Björklund försäkrar att det inte heller medför nya förpliktelser.

Inofficiellt är Tolvan redan en museibåt, bitvis. Dess stora trebladiga originalpropeller pryder sjöfartsmuseet Forum Marinums yttervägg i Åbo, en annan står på kajen i närheten.

Museala minnen av Tolvan finns också i Jakobstad, där den ursprungliga loggboken från krigsdagarna finns på UPM:s skogsavdelnings kontor, liksom skeppsklockan i mässing som hänger på väggen där.

Men sitt svenska namn fick båten ta med sig och det har den kvar än i denna dag.