Regler om sterilisering väcker starkt motstånd

Kristiina Lehto, 27, har redan länge vetat att barn inte är något för henne. I stället för att kämpa med olika preventivmedel har hon funderat på att låta sterilisera sig. Men det beslutet får hon inte fatta förrän om tre år.

– Jag tycker det är besynnerligt att inte få bestämma över sin egen kropp i det här fallet, säger hon.

Sterilisering är den enda preventivmetoden som det stadgas om i lag. Lagen är från 1970 och har senast ändrats för 23 år sedan, 1985. Enligt den måste man ha fyllt 30 år eller ha tre barn för att bli steriliserad utan medicinsk orsak.

Samtidigt som en del tvingas vänta på ingreppet är sterilisering fortfarande ett krav för könskorrigering i Finland. I Sverige slopades lagen nyligen då kammarrätten konstaterade att kravet strider mot Europakonventionen.

– Problemet med steriliseringslagstiftningen är att den sätter männi­skor i ojämlik position. Det finns ingen åldersgräns för att skaffa barn eller ens för fertilitetsbehandling, säger en kvinna som bad om sterilisering så fort hon fyllde 30.

Enorm lättnad

För Mira Tiirikainen var sterilisering ett naturligt val. För åtta år sedan satt hon på läkarmottagningen och råkade bläddra i en av mapparna som låg på ett bord. Där presenterades olika preventivmedelsalternativ, däribland sterilisering.

– Jag minns att jag tänkte att om jag bara skulle få det här ingreppet skulle jag aldrig mera behöva oroa mig över preventivmedel, säger hon.

Hon gick genast till en sjukskötare och frågade om hur hon skulle gå till väga för att bli steriliserad. Sjukskötaren tyckte det inte var något det lönade sig att överväga eftersom Tiirikainen inte hade barn.

Tiirikainen glömde ändå inte vad hon läst och tanken mognade så småningom. När hon var 31 bestämde hon sig. Ångrat har hon aldrig.

– Det var en enorm lättnad, säger hon.

Varierande attityder

Tiina Bergman blev steriliserad för fyra år sedan. Reaktionerna bland dem hon berättat för har varit positiva, men hon har valt att inte tala om ingreppet för släktingar och föräldrar eftersom hon är rädd för att de inte skulle godkänna hennes val. De största invändningarna uttalades enligt Bergman av ”tantiga” sjukskötare.

– En skötare frågade mig – en 30-årig, vuxen kvinna – vad jag gör sedan när min prins rider fram på sin skinande vita häst och jag vill ha barn. Då kändes det lite som förmynderi. Behöver ett parförhållande en tredje part för att vara perfekt?

Mira Tiirikainen har sedan ingreppet träffat många likasinnade som också genomgått en frivillig sterilisering. Det som först startade som en Facebookgrupp är nu en förening, Frivilligt barnlösa. Genom föreningen har Tiirikainen märkt att barn är en känslig fråga för många finländare. Hon har fått vänja sig vid negativa kommentarer, särskilt på nätet.

– Det är intressant att det ofta är män som kommenterar negativt om valet att förbli barnlös. Samtidigt får jag ytterst sällan negativa kommentarer, medan Mira får dem hela tiden, säger Tiirikainens partner Jukka Tiirikainen.

Många alternativ

Antalet steriliseringar har minskat kraftigt under de senaste 15 åren. Enligt Anna Heino, specialplanerare på Institutet för hälsa och välfärd, THL, beror det här bland annat på att urvalet av preventivmetoder vuxit.

Omkring 215 000 finländska kvinnor använder p-piller, men enligt Väestöliitto har 75 procent av 25–39-åriga pilleranvändare ändå övervägt att ändra metod. Nyheten om att två av de vanligaste p-pillren kopplades till ett tjugotal dödsfall i Kanada har satt preventivmedel under lupp.

– Den generella oron är att pillerskräck leder till att man slutar med preventivmedel helt och hållet, säger Anna Heino.

Valmognad viktigt

För både Tiina Bergman och Mira Tiirikainen har hormonella preventivmedel varit problematiska, dels av medicinska orsaker, men också personliga.

– Det känns skrämmande att pumpa sin kropp full av hormoner år efter år, säger Tiirikainen.

En annan orsak till att steriliseringarna minskat är att medelåldern för förstföderskor stigit.

Dan Apter, överläkare på Väestöliittos klinik för sexualhälsa, anser att den nuvarande lagstiftningen i stort sett är lämplig särskilt med tanke på att människor skaffar barn i en allt högre ålder.

– Det finns ju nu för tiden förstföderskor som är över 35 år, säger Apter.

I de andra nordiska länderna är åldergränsen 25. I Sverige har det diskuterats ifall åldersgränsen borde sänkas till 18.

– Diskussionen rör sig mycket kring vad om man ångrar sig. Men det finns många andra stora beslut som man får fatta själv där det finns risk för att man blir besviken efteråt, säger Tiina Bergman.

Enligt en artikel i den medicinska tidskriften Duodecim ångrar omkring 3–6 procent av steriliserade ingreppet. Att vårdpersonalen inte skulle försäkra sig om att patienten är säker på sitt beslut är enligt Dan Apter inte fallet.

– Det är snarare tvärtom, det lär ha funnits fall där läkaren inte har trott på patienten.

Mira Tiirikainen har också märkt att det finns läkare som inte är välvilligt inställda.

– Det är konstigt, eftersom läkarens åsikt inte borde spela en så stor roll förutsatt att man fyller de lagstadgade kraven, säger hon.

Män får vänta

Under de senaste åren har antalet manliga steriliseringar ökat i förhållande till kvinnliga. Trots att manlig sterilisering är ett avsevärt enklare ingrepp än kvinnlig sterilisering är det fortfarande mindre vanligt. Anna Heino vid THL tror att detta delvis kan bero på kulturella faktorer.

– Man tänker kanske fortfarande att preventivmedel är kvinnornas sak, säger Heino.

Dan Apter påpekar också att köerna för manlig sterilisering är långa eftersom det inte ses som ett brådskande ingrepp.

Att lagen kommer att ändras är emellertid rätt osannolikt på kort sikt. Frågan togs upp i riksdagen i våras, då konstaterade dåvarande omsorgsminister Maria Guzenina-Richardson att åldersgränsen fortsättningsvis ska förbli hög eftersom ingreppet är oåterkalleligt, baserar sig på personens egen önskan och leder till infertilitet.