Det allmänna är mitt och ditt

Bland daggen och de tidiga solstrålarna i Gamla kyrkoparken manövrerade stadens sommarjobbare tålmodigt sina tänger för att greppa tag om fimpar och annat småskräp som prydde gräsmattan. Dag ut och dag in petar parkkirurgerna på det kletiga och intryckta avfallet.

Alla parker och gräsmattor är inte lika lyckligt lottade. Det lönar sig inte att sätta sig ner utan skydd på gräset invid Musikhuset oberoende av vilken tid på dygnet det är. Man kunde argumentera att det är bra att unga anställs i svåra ekonomiska tider för att plocka upp skräp, men det är inte poängen. Poängen är att de allmänna utrymmen som många Helsingforsbor suktar efter inte fungerar om det där lilla ordet ansvar inte kan göra sig förstått.

Jag hötter medvetet med fingret i motvind. Det behövs inre drivkraft av invånarna för att hålla en stad levande. Och ren. I Vanda har en grupp frivilliga organiserat städningen efter det hisnande populära "ölflytet", som lockar hundratals att guppa i uppblåsbara båtar i Vanda å. I år verkar intresset för städgruppen tråkigt nog vara lamt. De som deltar i flytkalaset kommer antagligen att fortsätta kasta skräpet över relingen i äkta 70-talsanda.

Tyvärr är det inte givet att det är skräparna som stöter på patrull. Ibland riktas strålkastaren på dem som vill skapa nytt och vara proaktiva. Den lilla egenhändigt byggda allmänna bastun vid Sörnäs strand revs i början av juli ner av staden, till stort förtret för dem som besökte svettlådan.

Det klagas ofta högljutt på att det finns för få allmänna utrymmen som inte kostar för mycket. Här intill berättar vi om några alternativ för bastubad, men det kunde finnas många fler som man inte behövde hyra. Jag drömmer om en offentlig bastu vid Eirastranden och Sandudd, varför inte Hertonäs strand? Men gemensamt och allmänt betyder också att vi delar på ansvaret. Det som är kul för dig är oftast också kul för mig.

Skaffa en portabel askkopp. Erbjud dig att bära hem den söta tjejens skräp. Jag lovar att karmapoängen börjar rulla in.