I skuggan av Snowden

Jämsides med fallet Edward Snowden har ett annat asyldrama utspelat sig i min hemstad.

Samtidigt som Tyskland efter en kort, hetsig debatt meddelat att den amerikanska spioneriavslöjaren inte är välkommen, har en grupp flyktingar hunger- och törststrejkat mitt i Münchens turiststråk för att få politisk asyl.

Jämfört med Snowdens flykt fick deras protest knappt någon uppmärksamhet. Det desperata beslutet att vägra både mat och vatten kommer antagligen inte att leda till någonting alls. Det har redan klingat ut i offentligheten, medan dramat Snowden går vidare.

Så jag tillägnar dem och den bayerska asylpolitiken några rader.

Asylsökandena protesterade både mot de långa väntetiderna – uppemot två år – och mot myndigheternas sätt att behandla dem under den tiden. Deras hungerstrejk slutade efter en vecka med att polisen lyfte in de 44 flyktingarna i ambulanser och förde dem till sjukhus. En del svävade i livsfara, men deras stödtrupper kämpade ändå emot. Flyktingarna som kallade sig "ickemedborgare" var beredda att dö för sina krav.

För att kunna göra något så drastiskt måste de känna att de flytt ur askan in i elden.

Enligt den bayerska avskräckningspolitiken måste de trängas i uppsamlingsboenden som de jämför med flyktingläger. I München bor hundratals asylsökande i en kasern och i en container eftersom det är ont om lokaler. De får varken arbeta eller lämna distriktet där de bor. Asylsökandena vill inte heller ha matpaketen som delstatsregeringen dagligen förser dem med utan att fråga vad de själva vill äta.

Det värsta för en förtvivlad flykting kanske ändå är den långa ovissheten när livet står stilla i väntan på ett beslut. "Vi vill inte vakna varje morgon efter en natt av mardrömmar om utvisning", sade flyktingarnas talesman. Situationen är lika svår oavsett vilket land asylsökanden kommer till, men behöver inte göras ännu tyngre genom ovärdig behandling.

Edward Snowden fick åtminstone svar på sin asylansökan samma dag – även om det blev ett nej. De hungerstrejkande ville inte acceptera ett kanske, utan krävde ett löfte om asyl och var beredda att dö för det.

Bayerns inrikesminister Joachim Herrmann (CSU) kallar det utpressning, och säger att myndigheterna måste hålla en hård linje "så att Tyskland inte blir ännu attraktivare för de internationella migrantströmmarna". Det är en hjärtlös inställning han tyvärr inte är ensam om, varken i Bayern, Tyskland eller Europa. Det kan inte vara speciellt trevligt att märka att man flytt till ett sådant ställe.

Skribenten är journalist i München, dit upp till 60 flyktingar kommer dagligen.