"Nu riktas hatet mot svenskan"

Tio år har gått sedan debatten om den obligatoriska svenskans vara eller icke tapetserades på första sidor och debatten rasade på insändarspalter. Tidigare regeringar hade börjat experimentera med att göra den då obligatoriska studentsvenskan frivillig i vissa skolor. Dåvarande undervisningsministern Tuula Haatainen (SDP) ville ha en enhetlig linje i hela landet. Pragmatikern i henne såg två alternativ: att avsluta experimentet eller göra det till en permanent lösning.

Budskapet från rektorer, lärare i svenska, språklärare och Suomen Lukiolaisten liitto och det övriga fältet var tydligt, tycker Haatainen, som inte upplevde att hon hade något val. Den obligatoriska svenskan skulle bort.

– Jag hade känslan av att jag inte har rättighet att ge ett annat lagförslag. Alla förfrågningar gav samma resultat.

Beslutet var ändå inte lätt.

– Jag bestämde att vi väljer den frivilliga vägen men att svenskans ställning och undervisningen i svenska ska stärkas.

Intresset för att skriva svenska som andra språk i studenten har sjunkit sedan 2005 då reformen trädde i kraft.

I vår skrev drygt 40 procent av pojkarna svenska medan motsvarande siffra bland flickor är drygt 70 procent. Störst är bortfallet för medellång svenska. Sedan 2006 har antalet nästan halverats.

På frågan om man lyckats stärka svenskans ställning ger Haatainen inget direkt svar utan lyfter upp vad som kunde göras. Själv åkte hon till Åland för att jobba och lära sig svenska efter att hon fått sin sjukskötarexamen.

I Haatainens semesterparadis i Imatra har ryskan blivit allt mer populär. Hon ser ändå ingen motsättning mellan språken.

– Under den senaste tiden har man ställt svenskan och ryskan mot varandra. Den ryska turismen har ökat massor. Det ska också understödjas. Men man kan inte ställa dem emot varandra.

"Dumt att inte skriva svenska"

Att göra svenskan frivillig i studentexamen var inte ett försök att få bort den obligatoriska undervisningen i svenska.

– När svenskan blev frivillig trodde en del att svenskundervisningen är slut. Så var det verkligen inte! Det finns också sådana röster och jag tycker att det är helt dumt att tänka så, säger hon med eftertryck.

Haatainen ser klara fördelar med att skriva svenskan.

– Jag har alltid sagt till mina barn att det är dumt att inte skriva svenskan, man får ett betyg och det spelar en roll när man söker jobb.

Det i vår uppmärksammade näthatet överraskar inte Haatainen. Då debattvågorna gick höga om studentsvenskan fick också hon känna på det.

– Jag kommer ihåg att vi öppnade en responstjänst på webben men måste stänga den för att den stockades av hatiska kommentarer.

Hot om våld slutade inte när hon lämnat politiken. De allvarligaste hotelserna kom då hon som biträdande stadsdirektör i Helsingfors, med ansvar för bland annat invandringsfrågor, besökte en tillställning där barn uppträdde och somaliska dikter reciterades.

– Jag sade att den somaliska kulturen berikar den finländska och fick våldtäktshot på nätet. Jag var helt chockad, vad har jag gjort och var­ifrån kommer hoten? Jag trodde det var en självklarhet med mångkultur och att vi inte skärmar oss från varandra. Just nu riktas det mot svenskan.

Någon enkel förklaring till näthatet finns inte.

– Nu går ekonomin sämre men näthatet fanns där då det gick bra. Jag tycker att man måste sätta stopp för det och säga att vi inte accepterar det. Det borde sägas tydligt. Varje folkvald med självrespekt borde dra en gräns.

I dag är Haatainen vice vd på Kommunförbundet där fokus i höst ligger på en annan omtalad reform, social- och hälsovårdsreformen. Dörren tillbaka till politiken gläntar hon fortfarande på då och då och säger att allt har sin tid.

Vilka frågor skulle kunna få dig att återvända?

– Välfärdssamhället och hur vi ska trygga dess framtid. Mest hetsar jag ändå upp mig över etiska och moraliska frågor som debattklimatet. Jag är förundrad över retoriken om feminism och chauvinism eller frågor om mänskliga rättigheter och könsneutrala äktenskap.