Kaniner i sitt esse på hinderbanan

Taotao tvekar framför hindret. Det har nyss höjts med en ribba till. Laura Simpura, 15, lyfter upp kaninen i luften ett tag, simulerar ett hopp. Efter det fattar han mod att bekymmerfritt skutta över både hindret framför och de övriga på banan Simpura byggt upp på sin bakgård i Kvarnbäcken.

Det är inte så underligt, Taotao har nämligen kommit på elfte plats i sin klass i kaninhopp i Finland. Simpuras två andra kaniner, Tomtom och Hunny, tävlar också, även om de inte nått Taotaos nivå än.

Som namnet säger är kaninhopp en tävling där kaniner hoppar över hinder. Föraren leder kaninen genom en angiven bana som kan vara rak eller krokig. Det påminner om hästhopp, fast i mindre skala.

Ivriga hoppfantaster

Laura Simpura började efter att hon råkade se en granne öva i en park nära där hon bor. Grannen visade sig vara Kaninförbundets före detta ordförande och en aktiv kaninhoppsentusiast.

I dag åker de ofta tillsammans på tävlingar.

– Under min första tävling var jag jättenervös – vad om kaninen inte rör på sig alls? säger Simpura.

Det gick bra ändå och nu på sommaren deltar Simpura i tävlingar nästan varje helg. Hon har redan tre pokaler och så många vinstrosetter att sovrumsväggen blev för trång. När hon började tävla för två år sedan var hon den yngsta deltagaren, de flesta är unga vuxna. Numera tävlar hon också med andra människors kaniner då de inte kan delta själva.

– Ibland är bilen full med kaniner när de åker i väg, säger Lauras mamma Susanne Simpura.

Kaninhopp är fortfarande rätt okänt i Finland. De flesta Laura Simpura talat med har aldrig hört om det.

– I början tycker de att det låter lite skumt, men när de sedan ser det tycker de det är coolt, säger hon.

Till Finland kom sporten från Sverige, där man hållit på sedan 1970-talet. Där är kaninhopp mycket populärare.

– De bästa hoppkaninerna kommer från Sverige, konstaterar Simpura.

Hon har alltid varit djurvän och utöver kaninhopp fylls tiden också av ridsport. I framtiden vill Simpura studera på hästakademin i Ypäjä.

Motionera mera

Att bli en kaninhoppsmästare hänger på många olika faktorer: kondition, lynne och en engagerad tränare. Också kaniner har ändå bättre och sämre dagar, ibland får även en erfaren kanin ribbskräck.

– Taotao kan vara lite blyg, medan Tomtom alltid är jätteglad och springer och skuttar, säger Simpura.

Kaninhopp kräver också bra form och muskelstyrka. Kaniner som alltid vistats inne kan ha svårt med de längre banorna. Viktigast är ändå att kaninen är aktiv och modig.

Laura Simpura betonar att tävlandet måste gå på kaninernas villkor.

– Vi gör det så länge de tycker det är roligt. Men än så länge tycker de om det, och så får de vara ute.

Alltid är hindren ändå inte det mest intressanta för kaninerna.

– Gräs är dåligt underlag för banorna eftersom kaninerna börjar äta det i stället för att hoppa, säger Simpura.