Ytterligheterna oroar i debatten

Li Andersson har svårt att nämna en enskild händelse som skulle ha fått henne att gå in i politiken. Som 16-åring gick hon med i Vänsterunga, som hon upplevde stod för en kombination av miljöfrågor, ekonomisk politik och social rättvisa som passade henne.

I dag, som ordförande för förbundet understryker hon profilen som medborgarorganisation och tar avstånd från allt som kunde tolkas som en småskalig politbyrå.

– Det är roligt att jobba med Vänsterunga, förbundet har föryngrats och vi har ett öppet förhållningssätt, säger Andersson.

Ungdomsförbundet håller också ett avstånd till Vänsterförbundet, bland annat tar man inte emot ekonomiskt stöd från moderpartiet. Man kritiserar också VF när man tycker det finns skäl till det.

– Vi var till exempel mot att VF gick in regeringen. Fortfarande tycker jag inte det var vettigt, men beslutet fattades demokratiskt efter omröstning, säger Andersson.

Oroande få deltar

Vänsterunga har i dag omkring 5 000 medlemmar, eller nästan lika många som socialdemokraternas ungdomsförbund. Och Li Andersson tror på en tillväxt, trots att det är svårt att få många unga att engagera sig.

– Politiken är en fråga för alla och jag upplever det som ett problem för demokratin att så många uppger att de inte har tid att delta, säger hon.

För att öka intresset för politik tycker Andersson att skolorna borde vara mycket öppnare och låta ungdomspolitiker från olika partier komma och diskutera med eleverna också mellan valen.

– Det ger en skum bild av politiken om politikerna bara syns i de obligatoriska valdebatterna, säger hon.

Sannfinländarnas inmarsch på den politiska kartan har så till vida varit bra för den finländska politiken att de brutit den stagnerade konsensuspolitiken, tycker Andersson. Men hon påpekar samtidigt att mycket av den samhällsdebatt som följt på den sannfinländska frammarschen är allt annat än bra.

Vänsterunga funderar numera mycket på säkerhetsfrågor då de ordnar olika tillställningar. Debatten har gett extrema rörelser möjlighet att växa på kort tid.

Bryssel nästa?

Som vänsterung, finlandssvensk och feminist har Li Andersson också själv fått sin beskärda del av näthat och hot. Men hon ångrar inte att hon vågat sticka ut hakan och synas.

– Det gäller att våga ta plats.

Härnäst är siktet inställt på att ta plats i Bryssel. Varför inte, svarar hon på frågan varför EU och Europaparlamentet. EU och euron hör till de viktigaste politiska frågorna just nu. Ungdomsarbetslösheten är ändå den största utmaningen.

Li Andersson satsar på att återta det mandat Vänsterförbundet förlorade i senaste EU-val. Valet nästa år är viktigt för den finländska vänstern och den som eventuellt lyckas bli parlamentariker i Bryssel får alla möjligheter att påverka också här hemma. Vilka möjligheterna att göra sig hörd i Bryssel är beror på vars och ens sätt att jobba, menar hon.

– Jag är en ambitiös politiker, men man måste alltid komma ihåg att en politiker måste ha förtroende och bli vald. Vi får se hur långt förtroendet för mig bär.

Och blir det inte Bryssel och Europaparlamentet kan Li Andersson också tänka sig att ställa upp i nästa riksdagsval. Politik är alltid ett långsiktigt arbete, understryker hon.

– Just nu har jag drive, ler hon.

Men som någon stereotyp ärkepolitiker vill Li Andersson aldrig se sig. Man ska inte behöva bära kavaj för att vara trovärdig

UNGA POLITIKER

• Hbl intervjuar unga politiker från riksdagspartiernas ungdomsföbund i sommar.

• Tidigare delar i serien: KD 16.6