Fiskars klippte till – chockhöjde konstnärers hyror

Det är bara några veckor sedan sommarens två utställningar, Glädje och Gnista, slog upp i Kopparsmedjan och Magasinet i Fiskars. Som så ofta står de för en skön mix av alster producerade av konstnärer, formgivare och hantverkare inom andelslaget i bruket.

Men glädjen har grumlats och även om gnistan ändå inte har slocknat präglas stämningen bland konstnärerna av oro och osäkerhet. Andelslagets ansträngda ekonomi har lett till att man avstår vinterutställning, har råd med bara en sommarutställning i Kopparsmedjan 2014, har sagt upp den enda anställda på andelslaget och avstått från residenset som gästats av tiotals utländska konstnärer som kommit för att arbeta i Fiskars.

Den främsta orsaken är höjda hyror och det sammanhänger med att en ny ledning blåser nya vindar över Fiskars. Ägaren, Fiskarskoncernen, har signalerat strukturomvandlingar och strävar efter större lönsamhet och bättre intäkter också från bruksmiljön.

Bland andelslagets medlemmar är många rejält oroade över att koncernen vill få ut mer vinst ur bruket men vill inte säga sin åsikt i Hbl. Keramikern Karin Widnäs är emellertid oberoende och säger:

– Det är sorgligt och ledsamt att ett så unikt samhälle som Fiskars bruk hotas av höjda hyror och diverse marknadsplojer och cirkuskonster. Ingenstans i världen finns ett motsvarande fungerande kollektiv som alstrar så högklassig, lokalt förankrad och genuin konst och form. Risken är att bruket blir en kuliss.

– Men ingenting består för evigt. Kanske det finns en utväg i att vi börjar ordna fler utställningar utanför Fiskars, tillägger hon.

Widnäs hörde till pionjärerna som kom till Fiskars i Pojo för över tjugo år sedan då orten stod inför ett som det tycktes oåterkalleligt förfall. Det hade gått som det brukar på gamla bruksorter, ny teknik och billigare produktion på annat håll leder till att jobben tar slut och de arbetsföra flyttar bort. I och med att konstnärer, formgivare och hantverkare lockades att flytta till Fiskars fick bruket nytt liv, de gamla trävillorna invånare och hotet om att Fiskars skulle ha förvandlats till ett minne från förr avstyrdes.

Stödet ger goodwill

Andelslagets medlemmar bemöttes i många år med generöst stöd från Fiskarskoncernen i form av förmånliga hyror för bostäder, verkstäder och utställningslokaler samt stöd för att ordna utställningar. Men man ska samtidigt beakta att den goodwill som andelslaget genererat koncernen knappast kan mätas i pengar. Konceptet är föremål för reportage och artiklar i vitt skilda delar av världen och associationen mellan varumärket Fiskars och bruksmiljöns konstnärskollektiv är given.

Bruksmiljön lockar 150 000 gäster till bruket varje år. Och vad upplever turisterna: En levande idyll till bruksort som utstrålar historia och bjuder på en räcka butiker med högkvalitativa designprodukter, ett par mysiga, om än dyra, krogar och några kaféer. Hotell finns, och ännu ett öppnar i höst.

– Utan oss hade bruket knappast sett ut som det gör i dag, säger Widnäs och får medhåll av bland andra snickaren Kari Virtanen som bekräftar att stämningen i bruket är både beklämd och ansträngd.

– Det är klart det blir så när man börjar ändra på till exempel hyror som de flesta varit nöjda med. Mindre elektrisk blir stämningen inte av att en del av parterna har tämligen hetsigt temperament. Personligen försöker jag hålla låg profil och goda relationer men står på mig när det gäller. Koncernen kom med krav om hyresgaranti trots gällande hyresavtal och så ville man höja min hyra med 30 procent. Jag tyckte man skulle sänka den med 10 procent, säger Virtanen.

Än har höjda hyror inte lett till en massflykt, men bland andra Catherine Aiha, som driver designbutiken Kopper i anslutning till Kopparsmedjan sedan tolv år, flyttar butiken till en betydligt mindre lokal i Fiskars. Och hon har lämnat hemmet i Fiskars för nytt i Karis.

– Av samma orsak, höjd hyra, säger hon.

Retreat för välbärgade stadsbor?

Utöver höjda hyror retar man sig på Fiskarskoncernens strävan efter att sälja tomter med byggrätt till högst bjudande. Man befarar att området blir en retreat för välbärgade helsingforsare som skaffar sig ett veckoslutsställe eller tredje hem i en trendig by.

– Förr var den grundläggande principen att inte sälja till sommargäster utan till folk som bosätter sig på orten. Men ny praxis står kanske för det som koncernen beskriver som utveckling, påpekar Virtanen.

På Fiskars säger fastighetsdirektören Patrick von Essen att samarbetet mellan bolaget och andelslaget är utomordentligt gott och att andelslaget självt har valt att minska på antalet utställningar. Han tillägger att koncernen och andelslaget samarbetar kring en utställning med anledning av Fiskars 365-årsjubileum 2014. Rädslan för att allehanda mässor och cirkuskons­ter ska ta över kvitterar von Essen med att säga att helheten mår bra av mångsidighet och understryker att tillägg till designen lockar fler besökare.

– När det gäller hyrorna så var de låga för vissa medan andra betalade mera. För att skipa rättvisa måste vi justera hyrorna. Höjningarna var för en del kännbara eftersom vi startade från så billiga hyror, men nivån är ändå under hyrorna i till exempel Karis. Hyrorna ska täcka utgifterna för underhåll, säger von Essen.

Han säger sig vara medveten om att folk bekymrar sig för framtiden och tillägger att Fiskars fortfarande sponsrar andelslaget men understryker:

– Det finns vissa ekonomiska ramvillkor som alla ska vara medvetna om.

Bakgrunden till uppblomstringen i bruket kan personifieras i Ingmar Lindberg. I dag är han pensionär men fick för ett par decennier sedan som vice vd för Fiskars ansvaret för koncernens fastigheter och hade han inte fått sin snilleblixt skulle bruksorten knappast vara så välskött som i dag.

Lindberg har berättat att han vaknade en natt med en kristallklar insikt om att man skulle rädda bruksmiljön genom att locka en mängd kreativa hantverkare och konstnärer till orten. De fick hyra in sig i billiga bostäder, starta verkstäder och ateljéer. Villkoret var att de flyttar till Fiskars som åretruntboende och inte som sommargäster eller veckoslutsbesökare. Han räknade till och med ut att rätt unga konstnärer och hantverkare är benägna att skaffa barn, och den vägen säkra att byskolan överlever. Och det har den gjort.

Lindberg vill inte kommentera det nuvarande åtstramade läget men säger att han känner sorg och bedrövelse vid insikten om att en era i Fiskars ser ut att gå mot sitt slut.