Vd för växande veterinärstation är också radioröst

Ombyggnaden av Jorvasvägen till motorväg och ett nytt bostadsområde som växer upp har naggat den natursköna tomten i kanterna. Men för många djurvänner är huset ändå bekant. Här, på gränsen mellan Esbo och Kyrkslätt, hade Per Axelson sin veterinärmottagning i familjens hus under flera år.

Trots att dottern Lotta Axelson bokstavligen växte upp med mottagningen i källaren, var det inte alls självklart att hon själv skulle bli veterinär.

– Alla tror att pappa pressat mig men så är det verkligen inte.

Nej, egentligen var det dansen och teatern som for i väg med henne. I ett och ett halvt år medverkade hon i Svenska Teatern-musikalen Hype vid sidan av gymnasiet. Det var en fin och intensiv tid. Men i samband med den sista föreställningen, samma dag hon blev student, svarar Lotta Axelson ändå i en intervju att hon ska söka in till veterinär- medicinska.

– Jag har alibi, pappa fick läsa om beslutet först i tidningen.

Blöjbarn

Som 30-åring tog Lotta Axelson över vd-skapet i familjeföretaget Mevet, i dag en veterinärstation med trettio anställda i Sockenbacka i Helsingfors. Det har varit tufft, men företaget har utvecklats och vuxit.

Rent praktiskt tar vd-jobbet vid efter en arbetsdag med vård av djurpatienterna. Det veterinärmedicinska är nämligen ändå det hon brinner för och som hon vill hålla sig uppdaterad inom. En sommarlördag använder hon till exempel till att skriva tentamen i Danmark om ögonsjukdomar.

Det har både fördelar och nackdelar att många anställda känt sin vd sedan hon var barn.

– Vi är ett team som alltid har gjort saker tillsammans, men om det är något där de inte tycker som jag kan de påminna mig om att de sett mig när jag skitit i blöjorna, skrattar Axelson.

Jour dygnet runt

I vintras blev Lotta Axelsons röst bekant för radiolyssnare i Svensk­finland. Då började hon svara på frågor om djur i Radio Vegas Lördax ungefär en gång i månaden.

Där andra kunde tänkas vara nervösa för att inte finna rätt svar i direktsändning, var Axelson mer oroad över om hennes svenska skulle räcka till. Studierna gick på finska, vännerna talar finska och sambon likaså. I lekmannens öron är hon ändå både snabb och sakkunnig.

Samtidigt tycker hon att det är viktigt att öppet medge när kunnandet inte räcker till. Axelsons specialitet är ortopedi och ögonsjukdomar och vid inremedicinska besvär konsulterar hon gärna en kollega.

Hon vinnlägger sig också om att ta alla frågor på allvar.

– Det är viktigt överlag i livet, att aldrig få den andra att låta dum och det är kanske speciellt viktigt då det handlar om en fråga-svar-timme. Och det finns ju heller inga dumma frågor.

Som om det inte räckte med sysselsättning är Lotta Axelson veterinär för de ungefär trehundra polishundarna i landet. Även om hon inte vårdar alla betyder det att hon har jour för konsultationer dygnet runt.

Hundvett

Den som är veterinär måste älska djur men inte på ett ytligt gullande sätt utan, som hon säger, på riktigt.

– Min sak är att se till att djuren mår så bra som möjligt.

Det finns de som frågar sig om omsorgen om djuren har gått till överdrift. Allt fler djur har till exempel dyra försäkringar, det finns hunddagis och skönhetsvård för hundar.

– I och med att jag är i veterinärbranschen är min åsikt subjektiv, men jag tycker att det är bra att det finns försäkringar. Man vill att de medicinska grejer man gör håller lika hög standard för djur som för människor, och i dag är det helt möjligt.

Resultatet av en knäoperation blir dessutom enligt henne mycket bättre om man kombinerar den med fysioterapi.

Det som hon däremot kan sakna är hundvett – hos djurägarna.

– Jag tycker det har gått lite för långt här i Norden. Hundens rättigheter har nästan gått förbi människans rättigheter. En hund är ändå en hund och har ingen automatisk rätt att till exempel hoppa på folk, äta från bordet eller sitta i soffan – om man inte vill det, det är en annan sak.