"Jobbigt att gå på toaletten"

Chauffören manövrerar in bussen till den hektiska Elielplatsen, lyckas hitta en parkeringsplats och springer ut till toaletten. Innan bussen är tillbaka på rutten har det gått femton minuter, och många kunder har blivit sura över bussen som inte kom.

Tuula Suuruski älskar sitt jobb som busschaufför, men det finns många detaljer som förargar henne. Saker som skulle vara lätta att ändra på, bara viljan fanns.

– Det är onödigt jobbigt att gå på toaletten. Blir det riktigt akut måste man ta paus mitt i ett pass, och då kan en hel tur gå förlorad, säger hon.

Och Suuruski är inte ensam om missnöjet. En undersökning som Helsingforsregionens trafik HRT gjort visar att varannan busschaufför upplever att toaletterna är för få.

– Det bästa vore om det fanns toaletter på alla ändhållplatser, säger Suuruski.

Bajamajor behövs

Flera linjer som går från centrum har ingen toalett vid linjens ändhållplats. Samtidigt är det väldigt tidskrävande att besöka toaletten i centrum.

– Jag är arg på det här. Varför kan inte staden ordna bajamajor till ändhållplatserna? Det är ändå staden som beställer trafiken och har koll på markanvändningen.

Tuula Suuruski tycker det är enklast om staden ser till att det finns toaletter. Det blir för krångligt om bussbolagen skulle försöka sam­verka kring saken.

Toaletterna varierar mycket. På vissa hållplatser är toaletten inne i en affärslokal, och går därmed inte att använda när affären är stängd. På andra ställen finns lite stadigare toalettkojor, och ibland är änd­hållplatsen bara en tom hållplats.

– Vi kräver inga lyxtoaletter, bara att det skulle finnas väggar och att man kan tvätta händerna.

Att det inte blivit ett större hallå om saken tror Suuruski beror på att det är så få kvinnor som kör buss. Vid hennes bolag Helsingin bussiliikenne Oy jobbar cirka tusen förare men bara åtta procent av dem är kvinnor.

– Nuläget går an för männen, men det är jobbigare för kvinnor som behöver få sitta ner och inte bara kan ställa sig vid en tall. Och knappast är det så värst upplyftande för männen heller att göra utflykter till bakhjulet.

På Helsingforsregionens trafik HRT är man medveten om problemet. Avdelningschef Tero Anttila säger att terminalerna och de viktigaste ändhållplatserna har toaletter.

– Vi försöker ha toaletter vid åtminstone den ena ändhållplatsen.

Snäva tidtabeller

Toaletter är inte busschaufförernas enda bekymmer. Nästan hälften av dem som deltog i undersökningen uppger att de inte klarar av att hålla tidtabellerna. Tuula Suuruski skriver under.

– På vissa linjer blir man automatiskt sen, även om det är få stopp, raka vägar och bra genomgång i trafikljusen. Vintertid är nummer 40 en sådan linje. Den kan vara 5–10 minuter sen fastän trafiken är lugn, säger hon.

En busschaufför borde få sex minuter återhämtning per timme, alltså trettio minuter på ett fem timmar långt pass. Men de snäva tidtabellerna gör ofta att förarna inte hinner ta ut sin återhämtningstid.

Förarna kan ge respons på tid­tabellerna, men Suuruski tycker att den inte tas på allvar. Hon får medhåll av Arto Aijala som är skyddsombud vid Helsingin bussiliikenne Oy.

– HRT har ingen erfarenhet av det praktiska jobbet, de räknar bara fram tiderna med datorn. Vi säger nog vad vi tycker om tidtabellerna, men det är som att hälla vatten på en gås.

Våldet består

De senaste åren har det varit mycket diskussion kring busschaufförernas trygghet, i synnerhet efter en allvarlig misshandel år 2011. Med trettio års erfarenhet av jobbet konstaterar Suuruski att våldet som chaufförerna ibland råkar ut för inte längre är bundet till vissa tider, platser eller veckodagar.

Mer än var femte förare uppger att den känner sig otrygg. På HRT anser Tero Anttila att säkerheten har blivit bättre sedan misshandeln år 2011.

– Det har varit mindre tal om våld det senaste året. Många bussar har nu kameror, och de flesta bussarna har fått stora plexiglas som skyddar chauffören.

Men alla bussar har inte plexiglas ännu, Tero Anttila?

– Nej. De äldsta bussarna har bara två tre års livstid kvar, så det är inte lönt att installera plexiglas. Men de används bara under några turer i rusningstid och behövs inte på kvällarna när det är större risk för våld.

Arto Aijala tycker att det blivit vanligare att kunderna beter sig aggressivt och vägrar betala.

– Varje vecka får någon förare stryk. Hos oss har vi haft ett tjugotal våldsfall hittills i år.

– Visst har säkerheten blivit bättre med plexiglasen. Men vi lovades också alarmknappar till i år, men nu kommer de först 2015.