Johanna Minkkinen: Önskedrömmar och byråkrati

De Helsingforsbor som aktivt följer med vad som händer i sin hemstad har antagligen märkt en trend: allt fler kommersiella projekt som drivs av privatpersoner börjar synas i de sociala medierna. Och då menar jag inte bara återkommande gräsrots­evenemang som restaurangdagen, parkloppis eller städdagen, utan också projekt som aspirerar på att bli en bestående del av stadsbilden. Under våren har två privatprojekt framför andra synts frekvent i de sociala medierna, nämligen Helsingfors första havsvattensbassänger.

Det handlar egentligen om två olika projekt: dels Korjaamo Groups projekt som kallas Allas, dels reklambyrån N2:s Platta. Till en början var de regelrätta konkurrenter och siktade bägge på den tidigare Kanalterminalens tomt på Skatudden. Från början sade N2 att de bara är intresserade av Skatudden, medan Korjaamo Group kunde tänka sig också andra ställen i Helsingfors, som Tölöviken eller Tokoistranden. Det intressanta är att det till slut ändå var N2 som drog sig ur och sade sig sikta på Tölöviken i stället. Orsaken uppgavs vara att pariserhjulet, som ska drivas av det Liechtensteinregistrerade företaget United International Leisure, fick bygglov på samma tomt.

Både Allas och Platta har synts sällsynt aktivt på Facebook. De invånare som följer projekten har ombetts berätta vad de vill göra på området: hyra kanot eller båt eller kanske dansa på stranden? I sig applåderar jag de privata projektens frammarsch och synligheten i de sociala medierna. Fler än tidigare kan känna sig delaktiga och få vara med och bygga sin egen stad. Det förstår säkert alla att största delen av önskemålen inte går att uppfylla, så det är inte det problematiska. Det är också mer än välkommet att privata aktörer, som ofta har ekonomiskt större spelrum, är med och bestämmer hur staden ska se ut och lyssnar på invånarna. Kruxet är här: önskedrömmarna går inte alltid ihop med stadens byråkrati. Och kan det kallas skendemokrati när en invånare som vet allt om vad han eller hon vill göra på fritiden men väldigt lite om det tröga beslutsfattandet i staden, är med och försöker påverkar något som fastnar i byråkratins kugghjul?

Man kan också fråga sig hur mycket de räknar med att påverka beslutsfattarna just med glassiga facebookkampanjer och genom att kunna visa att nästan 10 000 helsingforsare gillar projektet. Ett projekt som kanske inte riktigt är förankrat i verkligheten.

I just havsvattenspoolens fall gick det överraskande snabbt till slut. Först var det krångligt, som alltid i Helsingfors, och speciellt då det gäller knäckfrågan, Skatuddstomten. Minst fyra av stadens verk har nämligen hand om tomten. Men för två veckor sedan klubbade stadsstyrelsen enhälligt igenom Allas. Går allt enligt planerna, kan vi faktiskt ha en flytande havsvattenspool i Helsingfors nästa vår. Och det bara tio år efter att Idrottsverket först började planera den.

Platta fortsätter att göra kampanj för flytande bassänger i Tölöviken. Hur realistiskt det projektet är återstår att se.

Två drömmare som nog fick sig en verklighetskoll när de stiftade bekantskap med Helsingfors beslutsfattande på nära håll är de holländska killarna bakom pariserhjulsföretaget. Först talade de entusiastiskt om hur pariserhjulet öppnas till valborgsmässoafton, men då saknade de fortsättningsvis bygglov. När företaget hade beviljats bygglov siktade man på att öppna i slutet av juli. Det senaste budet är att hjulet installeras i början av 2014 och att vårsäsongen inleds tidigt.