Byråkrati hotar gränslöst samarbete

TORNEÅ/HAPARANDA Strax intill köpcentret På Gränsen i Torneå bor en koloni backsvalor. De har flyttat in i gränsälvens östra strandbrink och de fångar insekter på älvens västra sida. Allt fler människor gör tvärtom – bor i Haparanda och handlar mat i Torneå.

– Utbudet är större här, men mat köper vi inte, den skulle härskna på hemvägen, säger Marja-Terttu Karlsson som åkt ner över 200 kilometer från Pajala i Norrbotten med sina döttrar.

De avverkar Ikea i Haparanda och På Gränsens boutiquer i ett svep. Josefin Karlsson handlar barnkläder till sin förstfödda, Henrika shoppar sommarkläder och Rebecka, 10 år och nybliven moster, har skaffat finkläder till dopet och en skjorta åt pappa.

Att euron har tappat i värde har ökat köpkraften hos den del av Tornedalsbefolkningen som får lönen i kronor. Men trots att köpcentret gynnas av den starka kronan är arbetslösheten i Torneå 14 procent.

– Stålverket kan ju inte sysselsätta alla, säger Päivi Koivupalo, expert på gränsproblematik vid Nordkalottens gränstjänst.

Hennes jobb är att hjälpa gränsarbetare och företag med gränsbyråkratin och informera Nordiska ministerrådet om vilka gränshinder som återstår att röja.

– Klart mest frågar folk om a-kassan och sjukförsäkringar, men också om skatter.

Länge levde en myt bland finländare som jobbat i Sverige att de blir dubbelbeskattade om de flyttar hem till pensionen. Det stämmer inte, men det är ett skäl till att det bor så många finsktalande i Haparanda. En annan orsak är att villorna är klart förmånligare än i Torneå.

Stålverket Päivi Koivupalo syftar på är Outokumpus fabrik i Torneå. Efter kommunen och Ikea är fabriken Haparandas största arbetsgivare. Var tionde anställd på stålverket bor i Sverige. Det mesta är gränsöverskridande i Torneå–Haparanda, inte minst Päivi Koivupalo själv. Hon är en av – grovt uppskattat – tusen personer som dagligen pendlar över älvmynningen. Hon cyklar hemifrån Haparanda till kontoret i Torneå stadshus.

– Det tar mig fyra minuter. På vintern promenerar jag på en kvart. Jag passerar gränsen flera gånger varje dag.

Tvillingstadens tjusning är att båda sidor kan utnyttja varandra.

– Vi går på bio i Haparanda, vi tvättar mattorna i Torneå och våra idrottsföreningar samarbetar, säger Koivupalo.

Lapplands bandystolthet ToPV har spelat hem finska mästerskap på sin hemmaplan i Haparanda. Och golfspelarna på den gemensamma banan kan skryta med svingar som hålls i luften i en timme, tack vare tidsskillnaden.

I centralmaktens klor

Städerna är intimt hopflätade, och integrationen skulle löpa ännu smidigare om inte den förhatliga centralmakten i söder ställde till det. Den finsksvenska gränsidyllen befläckas av en känsla av förmynderi – byråkratin blir som ett självändamål, hierarkin i beslutsfattandet tycks viktigare än besluten.

Hundra meter från köpcentret i Finland finns ett bygge i Sverige. Det ska bli Torneå–Haparandas resecenter, en gemensam busstation, helt enkelt. Om städerna själva får bestämma.

Projektet är ändå osannolikt svårhanterat för Helsingfors och Stockholm. Om finska Matkahuolto ska ha en terminal i Sverige riskerar bolaget att dubbelbeskattas och tvingas investera i datasystemet för svensk busstrafik. Tvillingstäderna vill lösa frågan med ett statsfördrag som ger Matkahuolto rätt att etablera sig i Haparanda som om det var i Finland.

– Men när en delegation härifrån besökte trafikminister Merja Kyllönen sade en tjänsteman att det blir en fråga för EU och att det tar minst två år att mangla den genom Bryssel. I dag ligger pappren hos beslutsfattarna i Helsingfors och Stockholm, säger Päivi Koivupalo.

På Nordiska rådets sessioner säger finska och svenska politiker alltid att de jobbar för att slopa gränshinder.

– Det tar evigheter innan det händer någonting, säger Koivupalo.

Byråkratin kräver att den som ska åka buss med sin hund från Torneå till Uleåborg skaffar hundpass med intyg om vaccineringar för att de 60 första metrarna av resan sker utomlands. Och inrikes postförsändelser från Torneå får inte lastas på bussen i Haparanda utan att stämplas och momsbeskattas i Sverige. Värnpliktiga finländare måste se till att vara civilklädda på bussen under de 60 metrarna på främmande territorium.

Språkskola ger framtidshopp

Byråkrati är lite som skoskav, det kan ge efter med tiden. Päivi Koivupalo är betydligt mer orolig för ungdomens framtid. Få unga i Torneå behärskar svenska. Det drabbar dem på arbetsmarknaden som är tuff nog annars också. Här kommer Språkskolan in i bilden. Den ligger i Haparanda och tar in lika många finska och svenska elever i parallellklasser varje år. Eleverna gör utflykter hand i hand, finsk med svensk, jobbar ihop i svenskfinska par och läser grannspråk från första klass.

– Vi lever med två kulturer från början och lär oss om likheter och olikheter. Jag tror våra barn får en kompetens de inte ens är medvetna om. Norden öppnar sig för de finska barnen. När de har lärt sig samverkan i skolan kan de fortsätta med det i samhället, säger rektorn Hjördis Lagnebäck.

Språken i skolan är likvärdiga. Vi hör lärare samtala så att den ena pratar finska och den andra svarar på svenska, allt enligt vad som känns starkast. Enligt lärarna är det inte av en slump barn går i Språkskolan. Det är vidsynta föräldrars medvetna val – något en av eleverna bekräftar:

– Mamma och pappa ville att jag skulle lära mig båda kulturerna. Mina syskon har gått här och de tyckte det var nyttigt då vi bor på gränsen, säger Julia Vitikko-Molander.

Hon går ut nian sent i juni eftersom skolan följer svensk läroplan. Det gör också Jussi Kesti som siktar på att bli officer efter att han gått det finska gymnasiet i Torneå.

– Om det blir krig och Finland bildar en försvarsallians med Sverige skadar det inte att jag kan svenska, säger han.

Internationell tvillingstad

Jaana Ohtonen som undervisar i matematik och naturvetenskaper säger att ungdomar som gått Språkskolan har större chans att få jobb.

– Jag har stött på tidigare elever som sagt att de inte skulle ha sitt nuvarande jobb om de inte gått Språkskolan. Jag stortrivs med att få fostra elever till vidsynthet och internationalitet.

Marco Ibarra är internationaliteten personifierad fast han inte gått i Språkskolan. Han är svensk medborgare men jobbar som överbrandman på räddningsverket i Torneå. Det anlitas flitigt när byggnader brinner i hans hemstad Haparanda. Han talar flytande finska med karakteristisk lokal dialekt när han demonstrerar brandstationens senaste utryckningsfordon. Brandchefen Heikki Laitinen är uppenbart stolt över såväl sina mannar och fordon som själva gränssamarbetet.

– Vi rycker ut till Haparanda nästan varje vecka. Vi är på plats på fem minuter, ofta före svenskarna eftersom vi har högre beredskap än de. Vi skaffar materiel tillsammans och jobbar bra ihop, säger Laitinen.

På brandstationen om någonstans blir det klart att invånarna inte längre upplever Torneå och Haparanda som två separata städer – byråkraterna i Helsingfors och Stockholm får tycka vad de vill. Här är gränsövergångar en allt naturligare del av vardagen.

– Man kan säga att det här är en enda stad. Snart får vi den gemensamma busstationen. Det går knyckvis framåt hela tiden även om lagparagraferna sätter emot, säger brandmannen Juha Heinänen.

Fakta

• Torneå får stadsrättigheter 1621. Vid freden i Fredrikshamn 1809 dras gränsen mellan Ryssland och Sverige i Torne älvs djupaste fåra, utom i Torneå där gränsen dras i en smal bifåra.
• Haparanda blir köping 1827 och stad 1842. Finlands och Sveriges tågtrafik förenas med ett banavsnitt över älven 1919.
• Torneå och Haparanda börjar satsa målmedvetet på gränssamarbete 1987 under organisationen Provincia Bothniensis. I dag har tvillingstaden 32 500 invånare (Torneå 22 500, Haparanda 10 000) och samarbetar intimt inom skola, utbildning, kultur, fritidsservice, turism och den tekniska sektorn. Målet är att uppnå två länders fördelar mot ett lands förpliktelser.
• Outokumpu stålverk är den klart största arbetsgivaren i Torneå. Världens nordligaste Ikeavaruhus är största privata arbetsgivare i Haparanda. Centern är största parti i Torneå, Socialdemokraterna i Haparanda.