"Spelar det någon roll om jag är bög?"

När jag ringer upp skådespelaren och Miss Drag Queen-vinnaren Christoffer Strandberg för att boka en intervju blir han lite ställd av frågan om han är homosexuell. Jag blir också ställd. Vi skulle tala om Prideveckan och hans uppträdande, men var frågan opassande? Och samtidigt: varför skulle han behöva tala med en främling om sin sexuella läggning? När vi träffas någon dag senare och sitter ner i den ljusa övningssalen på Teaterhögskolan kommer förklaringen:

– Man ska kunna fråga det, samtidigt frågar jag mig varför det är relevant. Det är klart att jag är personligt engagerad, men jag skulle lika gärna kunna ställa upp i en parad för en annan minoritet. För mig handlar det om vem som har rätt att bestämma över vem som får finnas till, säger Strandberg.

Eftersom samhället så långt bestämmer ramarna för hur normmänniskan förutsätts se ut upplever han det som sin hjärtesak att visa att en man kan vara så mycket mer än det som erbjuds som könsroll.

– I manlighet ingår en sorts rädsla. Utrymmet för vad som är okej beteende är väldigt snävt för att man inte ska bli kallad för fjolla. Att säga att vissa egenskaper är manliga och vissa kvinnliga är rätt löjligt. Samtidigt ger stereotypierna mig material att arbeta med för scenen.

Många känner igen Strandberg för imitationerna av drottning Silvia eller Tarja Halonen.

– Tarja är min favorit. Henne har jag gjort sedan jag var tio. Hon är samtidigt både folklig men ändå väldigt värdig.
 

Christoffer Strandberg är klädd i en svart tröja med svarta latexärmar och snäva svarta jeans. Den strama klädseln står i kontrast till hans varma utstrålning. Hans smala kropp och androgyna utseende formas lätt om till helt andra karaktärer.

Att just tantrollerna blivit hans specialitet har sitt ursprung i barndomen.

– Jag var väldigt blyg som barn och hade svårt att ge mig hän. Genom att leka och testa märkte jag att jag verkligen kunde släppa loss i en karaktär som var så långt ifrån mig själv som en medelålders tant.

Som barn var han lika intresserad av dockor som av bilar. Men i skolan fick han lära sig att lägga band på sig själv.

– Jag har aldrig varit i en miljö där könsöverskridning förbjudits, men allting finns där programmerat under ytan. Jag har alltid seglat mellan normer men ju äldre jag blev desto mer lade jag band på mig själv. I gymnasiet nådde jag en kulmen, det kändes som att jag höll på att spricka.

Teaterhögskolan gav styrka

Även om Strandberg aldrig bemöttes med direkt kritik kände han samtidigt att det inte fanns exempel på alternativa vägar. Därför fick han hitta dem själv vilket samtidigt lett till att han fått en stark integritet.

– Å ena sidan har jag alltid velat sticka ut, men samtidigt finns behovet av att sjunka in och inte bli utpekad. Så har jag levt hela mitt liv, fram till de senaste åren. Mina fem år på Teaterhögskolan har verkligen hjälpt mig att acceptera mig själv.

I dag vill han ändå inte begränsa sig till normkritiska tantroller utan göra allt från musikaler till en ordlös roll i en trettontimmars pjäs i Kuopio.

Strandberg har alltid provocerats av att vissa egenskaper bara tillåts det ena könet. I ett blogginlägg skriver han:

Jag är tydligen en ganska provocerande uppsyn för vissa. Jag klär gärna upp mig, doftar gärna gott, skrattar högt, dansar, tar plats, är positiv och har inget behov av att hävda mig själv på andras bekostnad genom att skrika ’neger’, ’bög’ eller ’hora’ till folk jag ser på gatan. I Finland är jag finlandssvensk och i Sverige är jag från Finland. Oerhört konstigt, tydligen?

Blogginlägget är från i fjol, men han tycker att klimatet har hårdnat ytterligare sen dess. Han tycker sig ha märkt att det alltid är samma arketyper som attackerar honom med skällsord och förolämpningar.

– Jag behöver inte säga något alls. Det är bara mitt utseende som retar dem. Flera gånger har jag också varit i sällskap med flickor som får höra skällsord som hora bara för att de talar svenska. Helsingfors har faktiskt blivit en väldigt aggressiv stad under de senaste åren. Det är inte längre bara fyllon på gatan som säger dumma saker utan också folk som så att säga utåt ser smarta ut. Jag känner många som får skit varje dag.

Trots att glåporden känns obehagliga upplever Strandberg samtidigt att det dåliga bemötandet har börjat trigga honom. Han har ändrat attityd och ger igen med sin språkliga förmåga eller en föraktfull blick. Ändå är han glad över att klimatet inte är lika illa som i Ryssland.

– Jag har aldrig förstått varför det är så provocerande för vissa att det finns människor som är annorlunda. Idén i Ryssland om att folk som är annorlunda hotar massan är absurd. Det verkar som att homosexuellas rätt att gifta sig ses som ett reellt hot mot heteropar, som om sexuell läggning var en sjukdom som smittar av sig. Attityden vittnar om vilken bräcklig bild de själva har av heteroäktenskapet.

Mindre skatt, färre rättigheter

Strandberg säger sig kunna respektera att någon utifrån religiös övertygelse på ett sakligt sätt kan motivera varför homosexuella inte skulle få gifta sig.

– Men varför staten med politiska beslut diskriminerar sina medborgare är obegripligt. Jag tycker att homosexuella i så fall borde få betala mindre skatt då de inte har samma rättigheter som heterosexuella.

Det sista säger Strandberg med glimten i ögat. Det är just med humor han behandlar svåra saker. Han vill framkalla mycket skratt med sina dragnummer, för att sedan plötsligt få fram en punkt då skrattet fastnar i halsen.

De senaste veckorna har han haft full rulle med att planera Pridefestivalens huvudnummer som han gör tillsammans med voguedansarna Anneli Kanninen och Roosa Ahmad från The House of Ninja. På lördag kväll äntrar dragkaraktären Bloody Mary Helsingforsklubben DTM:s scen, samma karaktär som han vann årets Miss Drag Queen med.

– Hon är fantastiskt vacker, hård, asketisk, jättekonservativ och religiös. Jag sjunger låtar som agiterar för kärlek och fred, men Bloody Mary omvandlar dem och agiterar för rätt sorts kärlek. Det ska vara ordning och reda i världen. Under Miss Drag Queen-tävlingen försökte hon hela alla homosexuella och andra som avviker från normen och som smutsar Finland. Publiken på DTM jublade!

Trots att Strandberg själv älskar att driva med stereotypier upplever han att var och en har orsak att rannsaka sig själv.

– Bögar är inte alltid roliga och glada, även om det finns vissa som anammar den rollen. Det finns vissa tjejer som bara är en skär rosa dröm. Men vem är människan bakom rollen? Jag tror att vi alla mår bättre av en viss självrannsakan.

I slutet av året får hans första egna pjäs premiär på Teater Viirus. Han regisserar och spelar själv i den.

– Pjäsen handlar om en lek med identiteter och i den ingår både kända och mindre kända karaktärer. Jag ser fram emot den med både spänning och obehag. Det är en ära att få skriva den!

Prideveckan inleds i dag. Christoffer Strandberg uppträder tillsammans med The House of Ninja-dansarna Anneli Kanninen och Roosa Ahmad på lördag i Helsingfors.