En era upphör då kustfortet kapitulerar

Mjölö, Russarö, Gyltö, Utö, Örö ... Kyrkogårdsö, Kirkonmaa, i Kotka skärgård är det sista i raden av kustfort som kapitulerar inför fienden, i detta fall statens reformplaner.

– Det känns vemodigt, säger kaptenlöjtnant Mika Salminen, som i egenskap av chef för kustfortet är den som halar flaggan i dag.

Han har precis avslutat den sista lektionen för årets kontingent.

– Det har varit en bra årskull, så det känns trevligt att åka härifrån med goda resultat.

För beväringarna på Kyrkogårdsö har dagarna före hemförlovningen handlat om att packa ihop inte bara sina egna saker, utan hela kasernen. Allt ska bort.

– Vi har tömt våra klädskåp och fört ut dem på gården i en stor hög. Och alla ska bära ut sin egen säng, de sista nätterna sover vi på madrasser, säger officersaspirant Aleksi Yrtti.

Både han och korpral Lauri Anttila är nöjda med sitt val av Kyrkogårdsö som tjänstgöringsplats.

– Det är litet och annorlunda här ute, men stämningen har varit bra, säger Anttila.

Någon egentlig kvällspermisson har beväringarna inte eftersom sista båten till fastlandet går klockan 16.

– Jag ville utmana mig själv och de sade att utbildningen var hård här ute. Och vi har fått se ön från alla vinklar, säger Yrtti.

Hur känns det att vara de sista beväringarna på ön, Aleksi Yrtti?

– Det är synd att det tar slut. Här finns fina traditioner som borde föras vidare.

Egen öanda

Båtresan till fastlandet tar 40 minuter. En vacker sommardag är det ingen som klagar, men arbetsresan känns extra tung i vintermörkret då isläget ofta försvårar färden. Tidigare bodde de anställda ute på ön, men numera har de flesta bara övernattningslägenheter som de hyr.

– Det här är en fantastisk arbetsplats. Ännu på 80-talet bodde alla här med sina familjer och barnen gick i skola på Kyrkogårdsö, berättar löjtnant Sami Warjus som tjänstgjort på Rankö och Kyrkogårdsö sedan 1982.

Beväringarna var en del av bygemenskapen. Då den tidigare fortchefen en morgon inte hittade sina beväringar i kasernen fick han veta att frun satt dem i arbete i trädgården.

– Sådant hände hela tiden. Beväringarna hjälpte till med vedhuggning och gårdsarbete, säger Warjus.

Hogland vid horisonten

Samtidigt som marinen flyttar läggs den bemannade väderstationen ner. Kustvädret från "Kotka Rankö" har avlästs av beväringarna på ön sedan 2006 då stationen flyttade till Kyrkogårdsö från Rankö.

I dag är stationen bemannad av väderman Juho Närekorpi. Med tre timmars mellanrum klättrar han upp i det 23 meter höga tornet vid kasernen och avläser sikt och iakttar väderfenomen. Rapporten skickas sedan vidare till Meteorologiska institutet för att läsas upp i radion.

– Vind cirka 6 meter i sekunden, klarblå himmel, säger Närekorpi då vi nått toppen av det svajande tornet.

Längs med kanterna på plattformen står kilometrarna till olika öar runtomkring, vilket hjälper vädermännen att bedöma avstånden.

– Sikten 32 kilometer, konstaterar Närekorpi och pekar på Hogland som ligger 32 kilometer rakt söderut.

Konturerna av den höga ön urskiljs tydligt vid horisonten.

– Under kriget skidade männen ofta här via på väg dit ut, berättar löjtnant Juha Valjus som följt med oss upp i tornet.

Ett minne från Hogland är kyrksilvret som förvarats på Kyrkogårdsö sedan september 1943. Efter dagens flagghalning överlämnas det officiellt till Obbnäs havskapell.

– Allt annat här ska brännas eller förstöras, säger Valjus.

Valjus är fältväbel på ön. Han får stanna på Kyrkogårdsö året ut eftersom han går i pension nästa år. Resten av stampersonalen flyttar till Obbnäs eller Fredrikshamn.

– Vi lämnar ingenting efter oss. Skyddsvallen vid skjutbanan jämnas ut, kanonerna togs bort förra året och alla stängsel rivs.

Vid huvudbryggan fick ryska bombplan under fortsättningskriget in en fullträff på öns minförråd som sprängdes i luften och spridde sjöminor över öns norra del. Minröjare har letat igenom området hela våren så inget farligt blir kvar för nästa ägare.

Vem som köper ön är oklart. Senatsfastigheter, som säljer bådeKyrkogårdsö och Rankö, har fått flera anbud på öarna.

– Vi har några potentiella köpare, men det krävs både försäljnings- och miljötillstånd innan en affär kan godkännas, säger försäljningschefen Asko Taskila.

Han gissar att affären kan slås fast i höst. Marinen ska lämna ön före årsskiftet, efter 64 år av verksamhet här ute. Vid huvudingången till kasernen har vicechefen hängt upp en lapp. "Den sista släcker lyset. 31.12.2013." När det sker har Finlands sista kustfort tystnat.