Midsommar i stan är inget misslyckande

Jonas Lindell och Maria Sundvik är ute på upptäcktsfärd. De har läst om den nya restaurangen Villa Villingenäs på ön Villinge i sydöstra Helsingfors och ska reda på om det rör sig om en ny pärla. Esboborna Lindell och Sundvik, som båda kommer från Österbotten, har lärt sig uppskatta Helsingfors öar och Esbos stränder.

Hbl träffar dem en knapp vecka före midsommarafton. Sundvik ser fram emot att umgås med släkten på stugan i Nykarleby, medan Lindell överväger att träffa studiekompisarna i Ekenäs. Han skulle gärna bada bastu hemma i Korsholm, men Raseborg är närmare.

– Midsommaren är en kort helg. Att sätta sig i bilen och köra tillbaka efteråt är påfrestande, säger Lindell som behöver en bastu, en bit grillat kött och gärna snapsvisor för att känna att det är midsommar.

Med de kriterierna kunde han lika väl stanna i stan och åka ut Villinge över midsommar, visar det sig.

Midsommarpaket lockar

När förbindelsebåten efter tio minuters båtfärd lägger till vid bryggan på Villinge ser man en liten sandstrand med grillplats. Från tältbastun är det några steg till havet, från den traditionella bastun inte mycket mer.

Under midsommaren är baren bredvid bastun öppen till klockan två på morgonen och i 1800-talsvillan serverar kökspersonalen både kött och fisk. De som inte vill ta båten hem i den ljusa natten kan övernatta i stugorna.

Intresset för midsommarpaketen med mat och logi i två till fyra dygn har enligt Joonas Immonen varit överraskande stort. Immonen är en av de fyra företagarna som i år tagit över verksamheten på ön.

– Vi har hur mycket idéer som helst. Det handlar mest om att avgöra vad tiden räcker till. Ursprungligen hade vi tänkt att det är vi fyra som sköter det mesta här. Nu består personalen av ett femtontal utöver oss, säger Immonen.

Företaget hyr också ut Villa Kaislikko på Vårdö, några kilometer norrut vattenvägen. Några större marknadsföringssatsningar har de ännu inte gjort.

– Vi ser hur det går den här sommaren och vem vi behöver kontakta. Midsommaren blir den riktiga säsongöppningen.

Öppet i centrum

Företagarna bakom Villa Villingenäs är inte de enda i Helsingfors som ser midsommarhelgen som självklara arbetsdagar.

– Kappeli och Zetor är öppna alla dagar. Allt fler centrala restauranger är också öppna. För bara fem år sedan var nästan allt stängt. Familjerestaurangerna Chicos och Rosso räcker efterfrågan ändå inte för, säger Jouko Heinonen som är divisionsdirektör för HOK-Elantos restauranger.

Enligt honom protesterar inte personalen om de får lov att tillbringa midsommaren på jobbet.

– I den här branschen är man van vid att jobba när andra festar. Dessutom får man söndagsersättning. Det brukar aldrig vara något problem att hitta arbetstagare – tvärtom.

Midsommaren har ett gott rykte bland restaurangpersonal.

– Restaurangcheferna brukar säga att det är trevliga dagar. Folk är avslappnade, stämningen är annorlunda. Aggressiviteten är borta, säger Heinonen.

Midsommaröppet diskuteras också på Restamax som har restauranger i olika städer.

– Vi har funderat på att testa att hålla en restaurang öppen i Helsingfors under midsommaren. Dels för turisterna, dels för dem som stannar i staden, säger linjedirektör Tanja Virtanen.

Inga bindande traditioner

Anne Bergman på Folkkultursarkivet brukar själv fira midsommar i stan och har noterat att allt fler gör detsamma.

– Om man för tio år sedan for in till Helsingfors under midsommaren var det dött och tomt. Men för varje år ser man fler människor. Folk gör som de vill, det finns ingen livsstil som är rätt.

Men det finns fortfarande en speciell känsla i centrum.

– Bilarna är borta, man kan parkera utanför Stockmann om man vill.

En utflykt till Svartholmen, Rönnskär eller Fölisön kan uppfattas som tillräckligt midsommarprogram, enligt Anne Bergman.

– Huvudsaken är inte vad man gör, utan att man far någonstans.

Folkloristen placerar midsommaren i kategorin nätverkshelger. Julen är däremot en släkthögtid. I samband med midsommaren är det enligt henne betydligt lättare att hitta sällskap och program.

– Hembygdsföreningarna är aktiva och för de yngre brukar det ordnas konserter.

Brasor utan symbolik

Midsommartraditionerna i Finland varierar.

– De stora midsommarfesterna blev vanliga efter kriget. Före det ordnades hembygdsfester, men midsommaren var ingen måste-fest. På många orter, bland annat i Sydösterbotten, hölls konfirmationen på midsommardagen och då var det olämpligt att festa kvällen innan, säger Anne Bergman.

Traditionen med att åka ut till stugan blev vanlig på 1930-talet. Men då kunde det räcka med att pryda båten med en kvist. Midsommarstången är snarast en åländsk tradition medan brasorna kommer österifrån.

– Brasorna kom från de baltiska länderna till östra Finland under 1400- och 1500-talen och spred sig under 1800-talet till Nyland och Åboland. Men till Österbotten nådde de aldrig. De symboliserar inte Balders bål! Man tänder helt enkelt en brasa för att det är fest. Egentligen är det en religiös högtid, Johannes Döparens dag, men det har 95 procent av männi­skorna glömt.

I många finska städer samlas man för den finska flaggans dag.

– Det är en nationell fest, höjdpunkten är när man hissar Finlands flagga.

Gemene man uppfattar ändå midsommaren som en hälsning till sommaren.

– Det är också ett sätt att markera att semestern börjar, säger Bergman.