Foto: Leif Weckström

Stadens toalettstrategi: ett nytt dass per år

Fram till 2016 ska staden förnya knappa hälften av de offentliga toaletterna. Samtidigt tar sig planerarna en ny titt på var dassen behövs allra mest. Just nu står en ny toalett i Alpparken på agendan.

Att behovet av offentliga toaletter i Helsingfors överskrider utbudet med hästlängder blir särskilt tydligt på sommaren. Det märker också Pertti Himberg, som efter letande hittar fram till Järnvägstorgets pissoar.

– Det finns helt enkelt alldeles för få toaletter. Det förvånar mig inte alls att folk uträttar sina behov lite varstans, säger Himberg.

Staden förfogar över 36 så kallade citytoaletter som man hyr på leasingkontrakt. Kontraktet för 15 av de här toaletterna går ut i slutet av nästa år och byts stegvis ut.

– I samma veva görs en ny bedömning av var toaletterna gör mest nytta, säger områdesplanerare Petri Arponen vid Byggnadskontoret.

Trivselproblem
Just nu undersöker staden möjligheten att resa en toalett i Alpparken, som hittills varit utan. En av initiativtagarna är fullmäktigeledamot Sami Muttilainen (VF), som påpekar att den allt livligare aktiviteten i parken under de senaste åren skapat ett trängande behov av en permanent toalett. Den här sommaren ordnas till exempel flera musik- och teaterevenemang i parken.

– Överlag är det ett stort trivselproblem för staden att folk uträttar sina behov var som helst när de är i fyllan. Det är svårt att få bukt med det, men fler toaletter på optimala platser skulle vara ett steg i rätt riktning. Det skulle också stödja turismen, säger Muttilainen.

Enligt Petri Arponen är staden mycket medveten om problemet, men några större toalettinvesteringar är inte i antågande.

– Resurserna räcker på sin höjd till att öka kapaciteten med en ny toalett per år, och det är målet just nu, säger Arponen.

Månadshyran för en toalett är unge­fär 2 000 euro, medan inkomsterna man får från dassens avgiftsbelagda faciliteter är obetydliga. Enligt Arponen är de flesta toaletterna redan nu förnuftigt placerade kring innerstadens parker och torg.

– Att ordna med el och avlopp på nya ställen kostar mycket mer och inverkar också på miljön, säger Arponen, som ändå hoppas på mycket respons av stadsborna när det gäller toaletternas placering.

Dassets livslängd: tjugo år
Företaget som ska leverera de nya citytoaletterna, Oy Shippax Ltd, uppger att modellerna ska hålla i tjugo år.

– De är byggda så att man åtminstone inte kan slå sönder någonting med bara händerna. Sitsarna tål vikter på upp till 400 kilo, säger försäljningschef Niina Lahtivuori.

De nya modellerna ska också vara behändigare att underhålla och förses med särskilda behållare för använda narkotikasprutor.

Bakgrund
Citytoaletter
  • Staden upprätthåller för närvarande 36 så kallade citytoaletter som är i användning året om.
  • Fram till 2016 ska 15 av de här toaletterna förnyas. Då kan mindre och billigare modeller med enbart pissoarutrymmen också bli aktuella.
  •  Toaletterna har gratis pissoar-faciliteter för både kvinnor och män. De vanliga toalettstolarna och barnskötselutrymmena är däremot avgiftsbelagda.
  • Toalettavgiften är 50 cent, och den kan betalas med 10, 20 och 50 cents mynt.Toaletterna ger inte växelpengar.
  • Till undantagen hör toaletten i Sinebrychoffparken som tills vidare är helt gratis.

Serviceförman Fahrudin Zumberi vid Palmia har inspekterat offentliga toaletter i Helsingfors i flera år, och anser att de flesta dassen är hyfsat rena med tanke på det stora slitaget.

– På en skala från ett till fem skulle jag ge en trea eller en fyra i betyg. Skicket varierar, men kvarlämnade narkotikasprutor är till exempel inte ett stort problem, säger Zumberi.

Pertti Himberg är däremot inte imponerad av toaletternas allmänna skick. Ammoniaklukten vid Järnvägstorgets dass får också Hbl:s erfarna fotograf att utbrista att det här uppdraget är det hårdaste han varit med om.

Sami Muttilainen framhåller att inställningen till toaletter och toalettbesök också är en kulturell fråga.

– På många håll i Europa kan man fritt gå in på barer och restauranger för att uträtta sina behov. Men i Finland, där man nästan alltid måste betala, finns inte den kulturen och följderna är därefter, säger Muttilainen.