Enligt teaterns styrelseordförande Sten Palmgren är problemet att premiären inföll efter den stora renoveringen i fjol och kostnaderna skenade i väg på slutet.

Guldet blev till sand – nu sparar Svenska Teatern

När Kristina från Duvemåla fyllde salongerna gick Svenska Teatern samtidigt kraftigt back. – Det känns trist att vi på grund av stora produktioner nu kan tvingas göra vår kärnverksamhet med mindre pengar, säger skådespelaren Kristofer Möller.

Fjolårsresultatet kommer inte som en överraskning för personalen på Svenska Teatern. Styrelsen gick redan tidigare ut med en resultatvarning. Men när siffrorna presenterades i går var stämningen ändå tryckt.

1,4 miljoner på minuskontot. Det är Svenska Teaterns största förlust hittills.

Det är också lätt att leta efter syndabockar. I första hand riktas blickarna mot publiksuccén Kristina från Duvemåla.

Enligt teaterns styrelseordförande Sten Palmgren är problemet att premiären inföll efter den stora renoveringen i fjol och kostnaderna skenade i väg på slutet.

– Renoveringen innebar att spelåret blev kortare än normalt. Vi missade också att räkna med övertidstillägg som uppstod för att vi skulle få uppsättningarna klara i tid, säger han.

Förlusten läggs alltså på reparationskontot i stället för på den dyra produktionen.
– Sakerna hänger naturligtvis ihop. Att vi hade bråttom berodde ju på att vi ville bli klara lagom till premiärdatumet, säger han.

Uppsättningen av En midsommarnattsdröm hösten 2012 – en dyr produktion med delvis utländska skådespelare – hade så liten publiktillströmning att styrelsen beslöt att lägga ner hela uppsättningen.

Är det Kristina som konkurrerat ut de andra föreställningarna?

– Det är naturligtvis något vi frågat oss. Men å andra sidan har Kristina haft en publik som vi annars inte hade nått. En stor finskspråkig publik och stora grupper från Sverige. Rent kulturpolitiskt ser jag Kristina som en succé och publiktillströmningen visar också att det var rätt beslut att sätta upp pjäsen, säger Palmgren.

Färre frilansar

Faktum är ändå att Svenska Teatern står inför tuffa år. Ett banklån kommer att täcka förlusterna på 1,4 miljoner euro och det innebär också att man nu måste börja gå på vinst. Också 2011 var ett förlustår. 2013 ser däremot bättre ut.

– Styrelsen vidtog åtgärder redan i höstas, och sparkraven fortsätter. Möjligheten att anställa frilanspersonal är sämre än vanligt, och teatern bör klara sig så långt som möjligt med egen personal, säger Palmgren.

Det negativa bokslutet för 2012 ser Storgård som ”en investering i finlandssvensk teaterkultur”.

– Det som vi sysslar med är ju konst. 2012 var ett exceptionellt år då vi gjorde stor konst för hela Svenskfinland. Nu har vi landat och fortsätter i enlighet med befintliga resurser, säger han.

”Talkoanda”

Svenska Teatern är en institutionsteater, vilket innebär att verksamheten till stora delar är skattefinansierad. Till det stora banklånet kommer nu dessutom en minskning i stödet från Kultur- och undervisningsministeriet år 2014. Hur stort bortfallet är vet man inte ännu, men man talar om 3 procent.

Att föreställningarna under kommande spelår kommer att göras med kniven på strupen medger Storgård inte.

– Precis som andra berörda teaterhus bidrar vi med talkoanda när Finland sparar, säger han.

"Talkoanda" innebär bland annat att höstens uppsättning av Djungelboken görs utan orkester. Det kan jämföras med den 28-mannaorkestern – i tre uppsättningar – som spelade i Kristina.

Enligt skådespelaren Kristofer Möller är stämningen bland personalen just nu inte den bästa. Möller är ordförande i Svenska Teaterns artistförening.

Enligt honom är man inte beredd att helt och hållet ha överseende med kostnaderna kring Kristina från Duvemåla.

– Kristina har inbringat stora pengar men också kostat mera än beräknat, inte minst en massa kvällstillägg. Vi tycker ju att det är synd att man på grund av så här stora produktioner kanske blir tvungen att göra kärnverksamheten med mindre pengar, säger han.

Redan i år har teatern färre premiärer än normalt. Men några uppsägningar har det ännu inte varit tal om.
– Teatern gör allt för att det inte blir något sådant. Jag sitter själv med i styrelsen och signalen är att personalen inte kommer att drabbas, säger Möller.

Enligt Sten Palmgren är stämningen mellan styrelsen och personalen fortsatt bra.

Så det finns ingen förtroendekris?

– Nej, styrelsen har nog förtroende för teaterchefen, om det är det du menar, säger han.