Pastorn ställde närgångna frågor om sex

Efter en tid i ungdomsgruppen föreslog pastorn att vi skulle ha privata samtal efter ungdomsgruppens träffar eller efter gudstjänsten. Under de privata träffarna diskuterade vi allt möjligt som tonåringar funderar på. Men han ställde även närgångna frågor om sex och samliv.

För det mesta såg jag honom som en trygg och föredömlig ledare, men en del incidenter stannade kvar och gnagde i mig i flera år. För en tid sedan funderade jag på att konfrontera honom men då fick jag veta att han hade dött för någon månad sedan. När jag sedan läste om övergreppen tänkte jag att en hel del kommer att flyta upp till ytan. Säkert ett hundratal pojkar har varit i nära kontakt med honom och fått hjälp, men kanske också utsatts för övergrepp.

Pastorn hade en nästan manisk inställning till renlighet och personlig hygien. Man skulle vara ren i tanke, kropp och handling, och han undervisade bland annat i hur man skulle skjuta upp sexdebuten och beskrev ingående hur man skulle tvätta sig efter toa­besök. En gång när jag var 14 år hälsade jag och en kompis på i pastorns hem utomlands. När jag låg i badet knackade han på dörren och frågade om han fick komma in och tvätta mig. Jag blev helt ställd men kände samtidigt att det hade varit opassande att säga nej. Han tvättade min snopp i cirka 20 långa sekunder och ”visade” hur man gör. Jag försökte tänka på det som på ett läkarbesök – något nödvändigt – och intalade mig att det fanns en logisk förklaring eftersom han vanligtvis var så noga med personlig hygien.

Ibland ville han ge massage efter en privat diskussion och jag tyckte det var lite obehagligt. Ibland försökte jag dra ut på diskussionen så att det inte skulle bli tid över för massage. Det var visserligen frågan om vanlig ryggmassage men jag upplevde det som obehagligt. En gång gick han längre än så och bad att få ge mig helkroppsmassage där jag måste ta av mig kalsongerna. Han masserade då ryggen och skinkorna.

Det stämmer också att han gärna delade ut kyssar på kinden och pannan. Det kändes lite obehagligt men han frågade alltid före: Är det okej att visa kärlek? så det var svårt att avböja. Trots att jag inte anser mig ha fått några trauman av det skedda, så medger jag att minnet av pastorn dykt upp varje gång när jag har läst om övergrepp mot barn.

Det verkar som om skandalen kring pastorn är mycket mer omfångsrik än jag har kunnat föreställa mig. På ett sätt är det befriande att saken har kommit fram – det besvarar en del frågor som hängt kvar sedan barndomen. En tanke som plågar mig är att all hans vänlighet och omtanke kanske bara var ett redskap för hans begär. Jag funderar också på om han faktiskt upplevde sexuell tillfredställelse i de situationer jag var inblandad i.

Samtidigt vill jag starkt poängtera att hans beteende inte kan skyllas på Metodistkyrkan eller dess medlemmar. Bland metodisterna finns de hyggligaste människor jag träffat, och jag hoppas innerligt att en enskild individs felsteg inte smutskastar de kristna eller folk som försöker göra något gott för ungdomar. Jag vill också poängtera att jag deltog i kyrkans ungdomsarbete under flera år och hade otaliga träffar med pastorn där ingenting konstigt alls hände.

Jag tror att de vuxna som kunde ha slagit larm om saken resonerade på samma sätt som jag: att det säkert fanns en logisk förklaring till allt, och att enskilda händelser som massageförslag eller kyssar på pannan inte är något att hetsa upp sig för.

Det tog flera år innan jag blev övertygad om det faktiskt var frågan om övertramp, även om jag inte vet om det var hygien eller begär som låg bakom.