Tröjorna tar dem jorden runt

Det är just med dessa förutsättningar som bröderna Maurice och Laurence Baltissen ämnar resa till andra sidan jordklotet och tillbaka.

Den äldre av de två holländska bröderna, Maurice Baltissen, 25, pluggar till grafisk designer vid The Royal Academy of Graphical Arts i Haag, och klädmärket Birthdaysuit är hans examensprojekt. Men vad är det egentligen?

– Det är den utstyrsel du föds i, alltså din nakna kropp. Jag ser det som att jag föds till en grafisk designer när jag tar min examen.

Idén om att göra resan föddes redan i unga år, sedan dess har den gradvis mognat fram.

– När jag var liten undrade jag alltid var mina urväxta kläder som vi skänkte bort hamnade. Varje gång tv-nyheterna visade något inslag från Afrika tittade jag efter mina kläder, men jag blev besviken eftersom jag aldrig såg dem. Nu när jag fick möjlighet att göra mitt examensarbete under ett år så jag bestämde mig för att resa jorden runt med hjälp av mitt klädmärke och sociala medier, säger Maurice.

När bröderna släpptes av i Portugal för att påbörja sin långa resa hade de bara varandra, en kamerautrustning och en väska full med tröjor med sig. Med enbart en pappskiva som skydd för sina privata delar fick de börja lifta.

Sedan dess har de rest från land till land och bytt till sig mat, husrum, kläder och transport i utbyte mot en tröja. De har även flitigt använt sig av sociala medier, och alla som hjälper till på något sätt får sitt eget ansikte porträtterat i klädmärkets speciella stil. Som tack för hjälpen mejlas sedan motivet till den som exempelvis vill trycka det på en egen tröja.

Maurices yngre bror, Laurence, har följt med på resan i egenskap av kameraman. När de återvänder till Holland ska de nämligen sätta ihop en dokumentär av sina upplevelser. Då de redan har samlat ihop 150–200 timmar råmaterial är det osäkert om dokumentären blir i serie- eller långfilmsform.

Eftersom tröjorna inte fungerar som hårdvaluta överallt, letar de även efter butiker i varje land där de kan sälja dem. Inkomsterna från de sålda tröjorna gör att de kan resa snabbare. De pengar som blir över efter resans slut skänks till välgörande ändamål.

Finland är det 32:a landet de besöker på endast 11 veckor. Här har de bott hos ett par bekanta i Munknäs. När jag möter dem har de kvällen innan förkovrat sig i nattlivet i Helsingfors. Eftersom de bara stannar i stan i två dagar säger de att de har svårt att ge en rättvis bedömning av helsingforsarna, men alla som de har träffat har varit trevliga. Att klara sig på engelska går dessutom utmärkt, säger de.

Gårdagskvällens äventyr verkar inte ha tagit alltför hårt på krafterna. Trots att det fortfarande är relativt tidigt, runt lunchtid, berättar de energiskt om sina upplevelser med målande verbala beskrivningar kompletterade med ett kroppsspråk som minst sagt går på högvarv. Under det drygt en timme långa samtalet tycks Maurices armar aldrig få vila.

– Vi vill inspirera människor! Vi vill visa att det går att göra något världsomspännande av absolut ingenting, förklarar han.

Bröderna har redan varit med om ett och annat på sin resa och har utan tvekan sett samhällets alla olika kontraster. De har sovit på en soffa hos en Hollywood-kändis, ätit lokala festmåltider i Kosovo, men också provat att äta kotunga med dithörande hjärna. De har festat med tågdirektörer i Frankrike men också övernattat på ett härbärge för hemlösa i en spansk småstad.

Maurice säger att han är glad över att han sov på härbärget, men att upplevelsen i sig var hemsk.

– Lukten som mötte oss i rummet var en blandning av svett och sprit, och elementet var uppskruvat på max. Dessutom fjärtade gubben i överslafen oavbrutet. Normalt sett vänjer man sig vid en lukt ganska snabbt, men det var helt omöjligt. Jag sov nästan ingenting den natten, berättar han.

Maurice är fast besluten att ta sig jorden runt.

– Jag är säker på att jag kommer fixa det! Jag gillar det verkligen, min största upplevelse i livet. Man blir aldrig uttråkad.

– Ingen dag är den andra lik, inflikar Laurence.