Även barnhem utreder övergrepp

Den anklagade pastorn var verksam i både Helsingfors och Grankullas metodistförsamling. Han jobbade också med klubbverksamhet på Hurtigs barnhem i Grankulla under två års tid under 70-talet. Sedan i påskas har barnhemmets styrelse undersökt anklagelserna. Utredningen pågår fortfarande.

Kaikka Växby, pastor i Helsingfors svenska metodistförsamling och styrelseordförande för Hurtigs barnhem i Grankulla, fick veta om anklagelserna 2010 då Metodistkyrkan gjorde en intern utredning. Växby berättar att pastorn hade klubbverksamhet och badade bastu med tonårspojkar. Hon understryker att det fram till i dag har det inte funnits några anklagelser mot Hurtigs barnhem.

– Ingen av dem som anmälde (2010) har något att göra med Hurtigs barnhem. Det fanns ingen anledning att göra någonting då. Det konstaterades att den anklagade badat bastu med de stora pojkarna i två år och tvättat pojkarnas underliv. En del upplevde det som negativt, men inte alla.

Hänsyn till offren
– Det är svåra frågor. Vi kan inte bara klampa fram för att vi ska kunna säga förlåt. Vårt viktigaste mål är att göra det bättre för offren. Offentlighet är inte alltid det bästa. Vissa har bearbetat det och känner sig obekväma med att prata om det igen. Men å andra sida kan offentligheten ge någon mod att berätta om sina upplevelser.

Juridiskt sett är de eventuella brotten redan preskriberade. Men för Metodistkyrkans biskop Christian Alsted spelar det ingen roll. Sammanlagt sju personer har vittnat om övergrepp.
– För oss i Metodisktkyrkan preskriberas det här inte, speciellt inte då det handlar om en pastor, säger han.

Den bakomliggande orsaken till att flera nu valt att träda fram och vittna om övergrepp känner Alsted inte till. Offren vittnar om intensiv tvätt av underlivet och kyssar. Enligt Alsted pågick övergreppen från slutet av 1960-talet till slutet av 1980-talet.

Enligt kriminalkommissarie Juha Tompuri fanns det två anledningar till att anmälningen som gjordes 2010 inte ledde till förundersökning: brottet hade redan preskriberats och inget av offren var villigt att ställa upp med namn.

I församlingen i Grankulla befinner sig pastor Gösta Söderström och hela den 200 personer stora församlingen fortfarande i chock efter nyheten. Medlemmarna delgavs beskedet i söndags och under gårdagen ringde flera människor för att prata om saken.

– Vi har fått samtal där församlingsmedlemmar är chockade och undrar om det kan vara sant att just denna person skulle vara skyldig. Vi har också fått samtal där folk sagt att klockorna ringt nu, då detta avslöjats. Det är overkligt och vi försöker ta till oss och förstå hur detta kunnat ske utan att någon inom församlingen märkt det.

Söderström kände den misstänkta väl, men jobbade inte parallellt med honom i Grankulla. De berättelser och rykten Söderström hört kommer från andrahandskällor.

– Toleransgränser är olika men det står klart att han överskridit gränsen för vad som är lämpligt beteende. Jag frågar mig själv om man kunde ha sett detta tidigare, hur man kunde ha reagerat. Det startades en polisutredning 2010 men den lades ner och han var redan då så sjuk att man inte kunde konfrontera honom med anklagelserna. Nu är han redan död och vi hoppas att alla offer träder fram och berättar om sina upplevelser så vi får klarhet i omfattningen av det här.

Hur ska man tolka det att offren inte vänt sig till någon inom församlingen och sökt hjälp för det de råkat ut för?

– Det kan ha varit svårt för dem att söka stöd hos en pastor, eller hos församlingen, efter att en pastor utnyttjat dem. De måste ha känt en oerhörd besvikelse gentemot kyrkan.