Christian Elfving kontaktas ”alltför sällan” av personer som vill donera sina pengar till stiftelsen. Däremot är det ”väldigt många” som vill erbjuda placeringsobjekt. Foto: Niklas Sandström

Elfving vet hur man förvaltar 500 miljoner euro

Den nya stiftelselagen ska göra det lättare för stiftelserna att idka affärsverksamhet och svårare för ledningen att missbruka sin position. För Sigrid Jusélius stiftelse, en av landets största, duger den gamla lagen alldeles utmärkt.

Akseli Gallen-Kallelas målningar dominerar både Christian Elfvings arbetsrum och mötesrummet på högsta våningen i affärs- och kontorsfastigheten på Alexandersgatan i Helsingfors. Hela huset ägs av Sigrid Jusélius stiftelse, men Elfving och hans kolleger använder bara en handfull rum.

– Det står i stiftelseurkunden att vi ska vara sparsamma och humana. I dag har vi fem anställda, säger Elfving som har varit stiftelsens vd sedan 2007.

De värdefulla tavlorna hinner inte samla damm på kontoret eftersom de lånas ut till utställningar runt om i världen. Sigrid Jusélius stiftelse är dock inte känd för sitt konstinnehav utan som en av landets största stiftelser, som i mer än sextio år har spelat en viktig roll för den medicinska forskningen i Finland. I fjol delade man ut 14 miljoner euro, de minsta stipendierna rör sig runt 30 000 euro. För den stora allmänheten är och förblir stiftelsen okänd.

– Vi behöver inte marknadsföra oss och håller en låg profil, säger Elfving.

Närmaste kretsen växer

Den senaste tiden har turerna kring några andra stiftelser, Bensows och Nuorisosäätiö, fått desto mer uppmärksamhet. Och själva stiftelseformen är aktuellare än någonsin eftersom lagen från 1930-talet nu ska reformeras.

Arbetsgruppen som berett lagförslaget har snarare haft som uppgift att anpassa lagen till dagens värld än att hitta metoder för att förebygga missbruk. Detaljerna i förslaget är ännu inte offentliga, men enligt Hbl:s källor vill man bland annat utöka stiftelsernas möjligheter att idka affärsverksamhet samtidigt som revisorernas ansvar betonas.

Dessutom breddas definitionen av vem som hör till den närmaste kretsen. Det innebär att medel inte skulle kunna delas ut till samfund och bolag som personerna i stiftelsens ledning och personal har inflytande i. Gällande lag slår fast bara att man inte får låna medel till stiftelsens ledning eller deras närmaste släktingar, eller till stiftelsens anställda.

Stiftelser skiljer sig från föreningar och bolag eftersom de varken har medlemmar eller ägare som övervakar dem. Därför utgår lagstiftaren från att de som har makten över en stiftelse agerar i stiftelsens intresse – vilket är svårt att kontrollera oberoende av vad som står i lagen.

I en utredning som publicerades i fjol svarade hela 44 procent av stiftelserna som deltog i en förfrågan att det är styrelsen som tillsätter styrelsen. På sikt kan det leda till att insynen begränsas till små grupperingar. Alternativet är att ha en delegation eller att tillsätta styrelsen med hjälp av en utomstående part.

"Stiftelsevärlden har skadats"

På Sigrid Jusélius stiftelse uppstår det enligt Christian Elfving inga intressekonflikter. De sju styrelsemedlemmarna utses vart femte år av bland annat Helsingfors universitet och Åbo Akademi. Styrelsen väljer varje år den medicinska sakkunnignämnden, som fattar beslut om vilka projekt och forskare som ska få understöd. Själv förvaltar Elfving tillgångarna enligt finansutskottets önskemål.

– De som spenderar pengar har inget att göra med hur pengarna genereras, och de som genererar pengarna kan inte påverka hur de används.

Av det årliga nettoresultatet läggs en femtedel till grundkapitalet. En buffertfond ser till att den aktiedominerade portföljen inte leder till ojämn utdelning.

– Allt detta hade grundaren tänkt ut.

För den egna stiftelsens del anser Elfving inte att lagen behöver revideras.

– Men det är bra att den ses över. Mer stringenta regler är ett krav från samhället. Vill man ha fler rapporter av oss, rapporterar vi mer.

Uppståndelsen kring Bensow och Nuorisosäätiö har enligt honom inte begränsat sig till de berörda stiftelserna.

– Det har varit verkligt tråkigt och oönskat, och skadat hela stiftelsevärlden. Det är bra att komma ihåg att det finns tre tusen stiftelser.

Ohållbart läge

Sedan snart tjugo år tillbaka är det Patent- och registerstyrelsen som sköter kontrollen av stiftelserna genom att gå igenom deras räkenskaper. Juha Viertola som är chef för förenings- och stiftelseregistret väntar med spänning på den nya lagen och vad den betyder för PRS. Dagsläget är enligt honom i det närmaste ohållbart. Stiftelserna betalar PRS 100 euro per år oberoende av storlek.

– PRS övriga verksamhet måste delvis finansiera tillsynen av stiftelserna.

Ökar man kontrollen blir det dyrare för stiftelserna, vilket har diskuterats i arbetsgruppen. Beträffande konkreta förändringar som föreslås finns förutsättningarna för att grunda en ny stiftelse. I dag ska man ha tillgångar för minst 25 000 euro, medan arbetsgruppen väntas föreslå att eurobeloppet slopas. I stället kommer man att förutsätta att en ny stiftelse har ekonomiska förutsättningar för att klara sig i tre år. De som vill testamentera sina tillgångar till en stiftelse får i allt högre grad överväga om det lönar sig att grunda en ny stiftelse eller stödja en existerande.

För att få grunda en stiftelse måste ändamålet vara nyttigt. Leder det ofta till tolkningsfrågor, Juha Viertola?

– Utgångspunkten är att ren affärsverksamhet inte kan betraktas som nyttig. Men det är inte många sådana ansökningar som dyker upp hos oss. Det grundas inte längre stiftelser vars syfte är att vårda barn eller äldre, vilket i praktiken är affärsverksamhet. Tvärtom är det sådana stiftelser som vill sluta.

Vem grundar stiftelser i dag?

– Staten, till exempel när Statens konstmuseum omvandlas. Det är svårt att ta fasta på några trender.