Nya näringar ska rädda viltet från tjuvjakt

TIKAULI/DALLA/AMALTARI Hyllorna bågnar och skåpen är överfulla. I lagerbyggnaden förvaras tvåtusen skinn av tiger, leopard och noshörning. Ull av tjockhåriga antiloper väller ut ur plastpåsar, elefantbetarna ligger i rummet intill och noshörningshornen finns inlåsta i ett kassaskåp.

– Mest har vi leopardskinn. Nästan allt har polisen hittat hemma hos privatpersoner. Vi har ett bra nätverk av tipsare, säger Madhav Upreti som jobbar på skogsministeriets lager för konfiskerade storviltsklenoder i Tikauli i Nepal.

Kattdjurens skinn är statussymboler. Elefantbetar blir smycken och noshörningshorn mals till pulver som säljs som potenshöjande preparat och som mirakelmediciner. Noshörningsskinn är också eftertraktat.

– Känn själv hur hårt och tjockt det är. Det fungerar som en skottsäker väst, säger Upreti.

Den illegala handeln hotar djurstammarna. Längst ned i den organiserade tjuvjaktens hierarki finns folk som tar risken för att kunna köpa sig ett bättre liv. De fattigaste nepaleserna lever på en euro om dagen.

– Man kan få över fyrtiotusen euro för ett noshörningshorn på den svarta marknaden, säger Upreti.

Avskräckande är då att nepalesisk lag bestraffar tjuvjakt och illegal djurhandel hårt. För ett konfiskerat tigerskinn kan man få böta upp till femtusen euro och sitta två år i fängelse. Ett noshörningshorn kan ge tio års fängelse. Risken för att åka fast ökar när övervakningen förstärks.

– Vi har fyrahundra patruller. Regeringen har lovat sjuhundra patruller till. Får vi dem blir vi ännu effektivare, säger Upreti.

Delfinansierade av WWF Nepal patrullerar beväpnade viltövervakare i terrängen medan fjärrstyrda drönare spanar efter tjuvskyttar från luften i Bardia nationalpark. Till WWF:s glädje har tjuvjakten i Nepal minskat – år 2011 dödades, för första gången på 40 år, inte en enda noshörning.

Nerifrån och upp

För effektiv bekämpning av tjuvjakt måste lokalsamhällena engageras, vilket förutsätter att fattiga bybor gynnas av djurskyddet.

– Vi måste förankra naturvårdsarbetet bland lokalinvånarna, få folket bakom oss. Annars lyckas vi aldrig, säger Ghana Shyam Gurung som leder WWF Nepals skyddsprogram.

Med hjälp av privata bidrag, finska utvecklingspengar och kreativitet har WWF Nepal initierat flera projekt för att minska konflikterna mellan människor och storvilt.

Döm om utmaningen i ett land där tigern dödar en människa i månaden.

– Mottagandet var svalt i början, men när vi lyckades vända det till lokalbefolkningens fördel fick vi flera byar med oss, säger Tilak Dhakal som leder WWF Nepals fältarbete.

Moroten var mikrolån, finansiering för mussel- och fiskodlingar och liknande småskaliga projekt som ökar utkomstmöjligheterna och tryggheten i byarna. Sådant minskar behovet av att egenhändigt ta naturresurser ur djungeln, där konfrontationerna med viltet är vanligast.

Fiskfarmen i Amaltari nära Chitwans nationalpark ger byborna levebröd utan att de behöver gå den farliga vägen genom djungeln till ån som börjar vara utfiskad. Amaltari jobbar för att få status som "hållbar by".

– Fiskförsäljningen ger intäkter som vi kan investera i skola, hälsovård och infrastruktur, säger Bihiram Bote som slänger ut ett nät i en av dammarna.

Lerhus och elefantbad

Kring Dalla som ligger intill Bardia nationalpark patrullerar byns unga män frivilligt för att upptäcka tjuvskyttar.

– Det farligaste jag har upplevt var då vi blev jagade av en noshörning. Betydligt farligare är det att få syn på en tjuvskytt. De har vapen, det har inte vi, men vi kan larma militären, säger Niraj Yogi som leder en oavlönad styrka på 40 unga män.

I gengäld får byborna tillgång till en dator och de får sälja självgjorda produkter av gurkmeja, kamomill och mynta som de odlar kring sin egentliga åker. Örternas starka dofter och elstängsel håller oftast storviltet på avstånd.

Under en rundtur i djungeln berättar Yogi att han och hans kompisar saknar försäkring, men de månar om tigerns och noshörningens framtid. Ju bättre vilddjuren klarar sig desto bättre klarar byn sig på sikt, tror han. I Dalla hoppas man på en begynnande ekoturism.

På knappt två år har fyratusen turister bott på Dalla Homestay – sovit i bybornas ler- och halmhus, smakat lokala specialiteter och sett tharu-folkets traditionella danser.

Levande storvilt inpå husknuten är en bit i upplevelseturismens koncept.

– Vi har grävt vattenhål och fått noshörningarna att trivas. Jag hoppas att vi snart kan börja elefantbada med turister, säger Pahshy Ram Chaudhally som förestår inkvarteringen.

Ju bättre naturskyddet lyckas och ju fler de stora djuren blir, desto fler blir också konfrontationerna mellan människor och vilt.

– Det händer att tigrarna tar våra husdjur och vildelefanterna mejar ner våra hus. Om det blir värre måste vi få kompensation. När WWF löser problemet med tjuvjakten får de inte skapa ett annat problem i stället, säger Krishna Pariyar som bor i Dalla.

WWF pressar på regeringen för att ta fram ett försäkringssystem när någon förlorar sin familj eller egendom i konflikter med viltet. Annars finns risken för att kampen mot tjuvjakten avtar och allt fler vilda djur slutar sina dagar som prydnadsföremål eller kvasimedicin.

Läs mera i dagens tidning