Foto: Niklas Meltio

Forskare varnar för djungel av miljömärken

Linda Schollenbergs doktorsavhandling visar att konsumenterna har svårt att ta till sig vad olika miljö- och rättvisemärkningar står för.

Det är inte lätt att vara en medveten konsument, enligt Linda Schollenberg som disputerade vid Hanken i Helsingfors på fredagen.

Hon kommer från Tyskland och har gjort en väsentlig del av forskningen – som delvis bygger på uppgifter från Storbritannien – i Sverige.

Det betyder att hon både i teorin och i praktiken har konfronterats med ett brett utbud av olika märken och certifikat. Konsumentens utmaning är inte att det saknas alternativ och information. Problemet är att förstå vad märkningen egentligen garanterar.

– I Tyskland och Frankrike har de stora butikskedjorna egna miljömärken. Lågprisaffärer som Lidl säljer också ekologiska produkter. En produkt kan ha åtta olika certifikat,  säger Schollenberg.

I Finland och de övriga nordiska länderna har det enligt henne inte gått fullt så långt. Men svårigheten att rangordna märkningarna är enligt henne densamma hos oss.

Trafikljus bra
Ur konsumentens synvinkel tycker hon att det skulle vara enklast med några standardmärken på produktens framsida, och mer information på baksidan.

Det som bäst skulle tjäna medvetna konsumenter är en gradering av produkterna, anser hon, i stil med WWF:s fiskguide som delar in fiskar i gröna, gula och röda.

EU:s energicertifikat är ett annat exempel. Schollenberg tror ändå inte att det kommer att ske, eftersom det är omöjligt att administrera ett sådant system för allt från havreflingor till chokladkex.

Om man utgår från nuläget har Schollenberg en rekommendation:

– Den offentliga sektorn kan bidra till att göra budskapet mer  trovärdigt.

Hon hänvisar till EU:s märke för ekologiskt jordbruk som sedan några år tillbaka är obligatorisk för dem som producerar i enlighet med förordningen om ekologiskt jordbruk.

– Hur många konsumenter känner igen den? EU har inte lyckats få informationen att nå fram.

Schollenberg kan inte entydigt förespråka färre märken, eftersom man då kan gå miste om vissa nischade konsumentgrupper. Den röda tråden för henne är strävan mot en konsumtion som tar större hänsyn till miljöfrågor och produktionsförhållanden.

Frågor återstår

Schollenberg valde konsumentperspektivet för sin forskning, men kunde också ha sett på saken ur företagens och producenternas synvinkel. Kostnaderna för olika märken varierar, man kan fråga vad som lönar  sig.

– Jag misstänker att den ekonomiska krisen i Europa har fått folk att välja billigare produkter.

När Schollenberg återvänt till Tyskland med doktorshatten i bagaget väntar ett jobb inom läkemedelsindustrin. Helst skulle hon ha jobbat på en organisation som arbetar med certifiering eller med konsumentskyddsfrågor, men sådana uppgifter har  visat sig svåra att hitta.

– Tiden är kanske inte mogen för det. Jag skulle gärna forska vidare i vad det är som driver konsument- beteendet.