Ny minister löser inte regeringens kris

I fredags bloggade omsorgsminister Maria Guzenina-Richardson (SDP) att hon kommit överens med Samlingspartiets ministrar om att arbetsgruppen som ska skriva lagen om social- och hälsovården utökas med tre personer som Samlingspartiet föreslår. På söndag bestred social- och hälsovårdsminister Paula Risikko (Saml) detta och sade att det inte slagits fast hur många fler medlemmar gruppen ska få, lika lite som att nyvärven öronmärkts åt ett parti.

Och så är ytterligare ett detaljbråk mellan regeringskollegerna i gång.

– Allting regeringen gör andas att de inte kommer överens, utan i stället soloåker varje minister så mycket som möjligt. Det är patetiskt, sorgligt och farligt. Om regeringen inte internt är enig så hurdan politik utövar de då? frågar Kimmo Grönlund, professor i statskunskap vid Åbo Akademi.

Turerna kring social- och hälsovårdsreformen är bara ett exempel där de offentliga turerna skvallrar om svårigheter. De nu aktuella ministrarna var också bitska mot varandra då lagen om äldrevård skrevs om. Men andra färska exempel där ministrarnas utspel väcker huvudbry är kommun- och skattereformen.

– Det enda som håller ihop regeringen är att man inte vill ordna nyval. Det återstår att se hur det går för regeringspartierna i valet 2015, om de håller ihop så länge. Det kanske de gör för att det inte finns några alternativ, säger Grönlund.

Grönlund tror inte heller att de samarbetsproblem som uppenbarligen råder inom regeringen blir lösta av att man automatiskt lystrar till de mest kritiska rösterna som låtit förstå att SDP:s enda trovärdiga lösning är att byta ut Guzenina-Richardson.

– Politiken är personifierad och en minister är kompetent eller icke-kompetent. Det är svårt att avgöra utifrån. Guzenina-Richardson har ändå varit populär bland folket (sjunde mest röster av alla politiker i valet 2011, red.anm.) och är en av de få yngre SDP-kvinnorna i ministergruppen. Frågan är hur väljarna reagerar ifall Jutta Urpilainen väljer att rotera ut henne. Skulle de anse att det är Guzenina-Richardson det är fel på, eller skulle de anse att hon mobbas i onödan?

Han efterlyser också en bredare principiell diskussion kring just den fråga som nu inflammerat relationerna. Den handlar om politiskt tillsatta tjänstemän som leder till att partibeteckning styr urvalet av medlemmar i arbetsgrupperna.

– Nu framställs arbetsgrupperna som expertberedningar när det egentligen handlar om deras egna partikamrater och detta är en sak som vi borde diskutera i Finland. De högsta tjänstemännen borde vara politiskt obundna eftersom det skulle leda till en sundare politisk kultur och till att vi slipper just det här slaget av diskussioner. Problemet är att inget regeringsparti vill ta upp just den här diskussionen.