"Marginalisering kan gå i arv"

Det doftar kaffe från köket i Somaliska förbundets lokaler i Hertonäs. På ett bord ligger tidningar och informationsmaterial. Här träffas många av Helsingfors somalier för att diskutera, samverka och få råd.

En gång i veckan är det öppet hus för Hertonäsborna och andra nyfikna som vill titta in på en kaffe och prova somaliska bakverk. Träffarna visar på förbundets ambition att vara en naturlig del av stadsdelen, och i förlängningen, en del av det finska samhället. Förbundet ska också bli mer synligt på nätet med hemsida och bloggare.

– Vi hade ett möte med representanter för somaliska föreningar från hela Norden i december och en av frågorna var hur vi ska kunna vara mer aktiva i samhället, säger Arshe Said, som är forskare i energiteknik vid Aalto-universitetet.

90-talet var tufft

Med bara en studentexamen i bagaget kom han till Finland 1993 för att undfly det förödande inbördeskriget i Somalia. Eftersom han hade en farbror i Åbo sökte han sig dit och blev antagen vid Åbo Akademi.

Det var ett tufft klimat i början av 90-talet i Finland. Landet var i en ekonomisk recession och flera krig rasade i en orolig omvärld med flyktingar från Irak, Jugoslavien. Det fanns problem med bråk mellan somaliska och finska ungdomsgäng.

Said upplever att det har blivit en stor skillnad under det senaste decenniet. Det finns en större öppenhet och det har blivit lättare för somalier att få jobb.

– Jag var mycket nöjd med att komma till ett land där jag kunde studera och skapa mig ett liv. Efter tjugo år i Finland känner jag mig som en riktig finne, säger Said och ler.

Just ungdomarna och skolan är något som förbundet vill satsa på med extra studiehjälp för att öka motivationen att söka sig till de högre utbildningarna.

Många av ungdomarnas föräldrar har hamnat i ett utanförskap där de fortfarande kämpar med språket, och med att försöka integrera sig i kulturen och samhället, en marginalisering som i vissa fall går i arv till barnen.

– Det måste bli ett stopp för marginaliseringen.

Utbildningen och arbete är inte bara nycklar till att bryta de negativa stereotyperna kring somalier i Finland, men också viktigt i ett bredare perspektiv då det kommer behövas kompetens och kunniga männi­skor i framtiden för att bygga upp det raserade hemlandet.

Men kanske viktigast är ungdomarnas självkänsla, att känna sig som en del av samhället.

– Vi står inför många utmaningar. Förbundet har bristande resurser och bärs upp av frivilligarbete. Men det som försvårar vårt arbete allra mest är hur vissa politiker uttalar sig rasistiskt i riksdagen och i medier. Vi är redan en utsatt minoritet. Det är en skam inte bara för Sannfinländarna utan för hela Finland.

Svenska för somalier

Med ytterkläderna på och väskan bredvid sig vid skrivbordet verkar han vara ständigt på språng. Han berättar med smittande entusiasm om sitt senaste projekt – kurser för somaliska ungdomar i svenska. Som det är nu är intresset lågt för dem att läsa svenska på gymnasiet, men Said ser det inte som ett problem. Han lärde sig svenska före finskan när han studerade i Åbo.

– Min egen erfarenhet är att svenskan har varit en enorm rikedom för mig. Det är något jag försöker förmedla till dem. Det är viktigt att våra ungdomar lär sig landets båda nationella språk.

Att svenskan ligger honom så nära hjärtat är kanske inte så konstigt. I kommunalvalet 2012 ställde han upp för SFP i Vanda.

Ett annat projekt som förbundet arbetar för är att tillsammans med de somaliska föreningarna i Norden försöka skapa ett samarbetsforum för kontakterna sinsemellan och med de olika ländernas myndigheter. Den somaliska diasporan uppgår till över 100 000 i Norden, en folkgrupp som borde ha större talan.

– Vi diskuterar mycket hur vi ska ändra på de negativa fördomarna och förbättra bilden av oss.