Foto: Björn Lejon. Författaren Henrik Arnstad anser att Finland deltog i Förintelsen och att landets fascistiska utrikespolitik krossades av sovjetarméerna.

"Finland deltog i Förintelsen"

Den omstridda svensken Henrik Arnstad ger i sin senaste bok en bild av att Finlands statsledning med Ryti och Mannerheim i spetsen var Lapporörelsens handgångna män. Doktor Markku Jokisipilä är starkt kritisk till Arnstads slutsatser.

Henrik Arnstad har genom åren väckt uppmärksamhet för sensationella historiska slutsatser som finländska historiker snabbt skjutit ner. I den nya boken Älskade fascism hävdar han att 30-talets fascistiska politik inom Lapporörelsen realiserades av C G Mannerheim och Risto Ryti när Finland med Nazityskland anföll Sovjetunionen.

Arnstad skriver att Mannerheims krigföring ”utmärktes av krigsförbrytelser, koncentrationsläger, massdöd och Finlands medverkan i Förintelsen. Den finska fascismens utrikespolitiska drömmar gick i graven då de sovjetiska arméerna besegrade Finland”.

– Att framställa åren 1941–1944 som en uppfyllelse av ”finländsk fascism” i utrikespolitiken är ganska enastående. 1941 fanns det inte mycket kvar av Lapporörelsen och efterföljaren IKL var ett betydelselöst miniparti. Ryti och Mannerheim hade ingenting med Lapporörelsens mål att skaffa, säger Markku Jokisipilä.

Överdrift

– Att krigsförbrytelser och koncent- rationsläger skulle ha varit kännetecknande för Finlands krig är en överdrift. Finland hade koncentrationsläger och finländare dömdes för krigsbrott, men det var inte det mest karaktäristiska för Finlands krig. Det är också en överdrift att Finland medverkade till förintelsen. Finland överlät 8 judeflyktingar och 47 judiska krigsfångar från röda armén till tyskarna, men det berättigar inte till sådana påståenden.

– Arnstad förfalskar inte fakta i sig, men han behandlar dem starkt selektivt och överdrivet.

Arnstad ger Lapporörelsen en roll inom den finländska statsmakten som åtminstone för en finländsk publik känns obekant.

”I februari 1931 utsåg elektorerna fascismens kandidat P E Svinhufvud till posten (president). Regimen kunde därpå utse fascisternas idol – Gustaf Mannerheim – till försvarsrådets ordförande. Finlands lås (Suomen lukko) hade därmed uppnått alla sina politiska mål, utan att själv behöva tillskansa sig den formella politiska makten”, skriver Arnstad.

– Det är en osannolik vantolkning att framställa P E Svinhufvud och Mannerheim som Lapporörelsens män. De stöddes båda av den antikommunistiska högern som hade en passionerad inställning till försvaret. Men de åtnjöt ett brett stöd, säger Jokisipilä.

Svinhufvud bromsade

Han förstår inte var Arnstad fått att Mannerheim och Svinhufvud skulle ha anammat Lapporörelsens ideologi bara för att Lappomännen hörde till dem som stödde dem.

– I sin antikommunism och i förstärkandet av försvarsmakten hade de en gemensam syn, men i inrikespolitiken var Svinhufvud och Mannerheim till största delen på helt andra linjer än Lappomännen. I synnerhet Svinhufvud borde hellre ses som en person som bromsade Lapporörelsens inflytande.

Henrik Arnstad ville inte bli intervjuad i samband med artikeln. Han kommenterar kritiken på debattsidan i dagens papperstidning, sidan 19.

Läs mer i dagens Hbl.