Regionaliseringen gav inte regionerna något

Regionaliseringen, att flytta statliga jobb från Helsingfors till andra delar av landet, inleddes av Matti Vanhanens regering 2000. I princip pågår den fortfarande, men eftersom det inte finns några kvantitativa mål har det fattats få beslut de senaste åren.

Den som vill få en helhetsuppfattning av vad de centerledda regeringarnas skötebarn resulterade i har ingen lätt uppgift. Specialforskaren Heikki Pursiainen på statens ekonomiska forskningscentral VATT är den som senast fick i uppdrag att granska de ekonomiska konsekvenserna.

Men hans pinfärska rapport, som offentliggjordes på fredagen efter att Hbl frågat efter den, kan inte ta ställning till regionaliseringens inverkan på den flyttade enheten.

De olika ministerierna har inte bokfört kostnader på samma sätt, vilket gör både jämförelse och uppföljning svår.

– Regionaliseringen har sällan gällt hela myndigheter, snarare vissa funktioner och på den nivån finns inga beräkningar, säger Pursiainen.

Han har därför tagit fasta på regionaliseringens inverkan på de mottagande orterna. Om de flyttade jobben bidrar till en balanserad sysselsättning runt om i landet, borde de socioekonomiska effekterna gå att påvisa. Arbetstillfällena skulle bli fler, inkomstnivån stiga och bostäderna bli dyrare. Resultatet av Pursiainens analys är entydigt:

– Det finns ingen effekt.

Målen med regionalisering kan vara flera. Arkitekterna bakom den finländska modellen ville trygga en balanserad regional utveckling och understöda sysselsättningen på olika håll i landet.

I Sverige, där liknande politik förts under beteckningen omlokalisering, har man dessutom räknat med att jobbet kan utföras billigare utanför centralorterna eftersom lokalkostnaderna och potentiellt även arbetskraften blir billigare där på sikt.

Läs mer i lördagens Hbl!