Detta är en arabisk höst

– Islam är fred. Därför går terrorism och islam inte ihop, och man måste minnas att det är de muslimska länderna som lider allra mest av terrorismen.
Det säger turkiska Ekmeleddin Ihsanoglu som är generalsekreterare för Organisationen för islamiskt samarbete OIC. Organisationen är den största internationella samarbetsorganisationen efter FN. OIC har 57 medlemsländer och 4 observatörsstater.

Medan OIC i går inledde sitt toppmöte i Kairo, var Ihsanoglu på besök i Finland, han träffade bland andra utrikesminister Erkki Tuomioja och president Sauli Niinistö. Hufvudstadsbladet fick en kort pratstund med honom på hans hotell innan han rusade till nästa möte.

– I kriget mot terrorismen måste vi gå djupare för att hitta rötterna till problemet. Kort sagt handlar det om fattigdom, sociala frågor, internationell politik och rekrytering. Man kan inte bara döda terrorister. Dödar du en terrorist, så föder du en annan någon annanstans.

Syrien problematiskt

En av knäckfrågorna under toppmötet är Syrien, som delar organisationen skarpt. Syrien är ”utfryst” från organisationen, men president ­Bashar al-Assad har stöd bland flera av medlemmarna. Egyptens president Muhammad Mursi krävde i går al-Assads avgång, men Iraks premiärminister Nuri al-Maliki var mer försiktig, och lade skulden för våldet på ”terrorister”.

Irans regering är en av al-Assads starkaste allierade och både Saudiarabien och Förenade arabemiraten är försiktiga med att beblanda sig, av rädsla för att den arabiska revolutionen sprider sig.

Ihsanoglu ger en antydan om sin ståndpunkt i frågan då han förklarar hur han ser på den arabiska våren:
– Det här är inte en arabisk vår. Det är en arabisk höst, en höst för diktatorer. Den arabiska vårens frukter kommer vi att få skörda först långt senare.

Mänskliga rättigheter

Efter folkuppresningarna i Nordafrika var förhoppningen att sekulära och demokratiska styren skulle uppstå. Både i Egypten och i Tunisien var det ändå islamisterna som tog makten, vilket klingade illa bland de unga demonstranter som förespråkade religionsfrihet, yttrandefrihet och västerländsk demokrati.

I sann diplomatisk anda aktar sig Ihsanoglu för att säga något specifikt om de islamistiska styrena. Han har ändå i tidigare tal tacklat frågan om islamism och religion.

– Man måste dra en skiljelinje mellan politik och religion. Politik ska inte styras av religion, men inte heller förtrycka religionen. Vi måste uppnå en balans, sade han under ett besök i USA i februari.

I Helsingfors är han noga med att poängtera att detta inte betyder att islam är oförenligt med demokrati.
– Under min tid som generalsekreterare har vi drivit på frågor som demokrati, rättvisa, moderniseringar och mänskliga rättigheter. Vi har till och med grundat ett eget människorättsråd, vilket måste ses som en väldigt stor sak.

OIC har ändå kritiserats för att dess Kairo-deklaration för mänskliga rättigheter baserar sig på sharia­lag, som bland annat sätter gränser för yttrandefrihet och kvinnors ställning. Ihsanoglu framhäver att OIC har en avdelning som arbetar för stärkandet av kvinnors position i samhället.
– Islam och demokrati är förenliga med varandra, det har vi goda bevis för. Man behöver bara se på de demokratiska reformer som gjorts och på att det har hållits demokratiska val i länder med islamiskt styre.