Elakheterna på nätet ökar i rasande takt

Nej, tonen på nätet är inte alltid trevlig och det syns också i polisens statistik.

Sedan ärekränkning på nätet började bokföras separat 2011 har antalet polisanmälningar fördubblats – från 330 till 610 i fjol.

Det vanligaste stället där folk lägger fram texter som upplevs som så kränkande att de polisanmäls är Facebook.

Allt som allt nämndes Facebook i 4 000 anmälningar i fjol jämfört med 3 000 år 2011 och 2 000 året innan. Här ingår både ärenden där inget brott begåtts och ärenden som gäller eventuella eller faktiska narkotikabrott, identitetsstölder, sexualbrott mot minderåriga och mycket annat.

Vuxna spårar ur
Helsingforspolisen, där landets första och enda heltidsanställda nätpolisenhet finns, bokförde i fjol 314 fall som ledde till vidare åtgärder. Fallen utkristalliserades ur polisens aktiva närvaro på flera olika forum, mer än 4 000 personliga Facebookmeddelanden och över tusen e-postbrev.

Av de 314 ärendena gällde 94 ärekränkning eller illegala hot, och majoriteten av offren var fullvuxna människor.

– Då vi inledde 2008 talades det mycket om de vuxnas oro över hur ungdomen beter sig i de sociala medierna. Men under de fyra år som gått har de vuxna också aktiverat sig på nätet och det är nog deras beteende som orsakar mer bekymmer än ungdomens i dag. Av alla anmälningar om ärekränkningar eller

illegala hot gäller mer än hälften fullvuxna människor, säger överkonstapel Marko Forss, som också belönats med titeln Årets polis för sitt nätpolisarbete.
Det vanligaste är ett kraschat förhållande där den ena parten har svårigheter att gå vidare. Utbrotten mot exet kan förekomma i privata meddelanden till honom eller henne, eller på den lämnade partens  Facebooksida i en sådan form att det är uppenbart vem inläggen handlar om. Det kan också vara en kund som tappar fattningen inför myndigheter eller företag. Eller så kan offret kan vara en minderårig som mobbas av skolkompisar.

– Att kalla någon hora är ett vanligt exempel, säger Forss.

Nätpolisens siffror innehåller inte uppgifter om konsekvenserna av anmälningarna eftersom det handlar om målsägandebrott. Undantag utgör sexuellt utnyttjande av minderåriga som kan komma fram som en följd av att någon som utnyttjats får förtroende för polisen under sin kommunikation.

I fjol var de här 48 till antalet och av dem ledde 26 till brottsanmälningar. Men problemet var i verkligheten större.

– De flesta handlar om sexuellt utnyttjande av barn som skett via de sociala medierna. Föräldrar kontaktar oss ändå så gott som varje vecka för att få råd om hur de ska förfara när någon vuxen närmat sig barnen på nätet. Vi kan råda dem att brottsanmäla saken och då antecknas ärendet inte som ett som föranlett åtgärder från vår sida.

Nationalsport att skriva elakt
Experter har i flera forum bedömt att internet gjort det lättare att göra sig skyldig till ärekränkning, eller olaga hot. Biträdande justitiekansler Jorma Kalske konstaterade i en intervju för FNB i fjol att det rentav verkar ha blivit en nationalsport att testa strafflagens gränser. Särskilt suddigt verkar omdömet för vad man spyr ur sig på olika forum vara under nattens sena timmar.

Forss påpekar ändå att även om det finns väldigt mycket obehagliga diskussion på olika forum så bedömer polisen skriverierna ur brottslighetsperspektiv. Och trots att innehåll kan vara obehagligt så betyder det inte att det överskrider lagens gränser.

Få anmälningar
Ser man exempelvis på hatbrott finns det ett antagande om att hatet florerar på nätet. År 2011 berörde ändå bara 38 av anmälningarna till Helsingfors nätpolis hatbrott, den stora delen av dem med rasistiska motiv. Av de här fallen gick 13 vidare till åklagaren.

Sammantaget anmäldes 918 påstådda hatbrott, nästan 400 av dem misshandelsfall på offentlig plats.

– Av alla hatbrott begicks bara två procent på nätet. Hommaforum talas det mycket om men väldigt få anmälningar om inlägg kommer därifrån. I fjol var de fem stycken och inget ledde fram till åklagaren. Från Suomi24 kommer det ganska många anmälningar om främst ärekränkning men de flesta kontakter vi får gäller sociala medier, säger Forss.

Det kan visserligen delvis handla om att olika trådar med dubiöst innehåll engagerar meningsfränder som också stöder inlägg som rör sig någonstans i gränsmarkerna mellan yttrandefrihetslagen och strafflagen. Så kan det handla om att många som utsätts för påhopp har en hög toleranströskel och inte vill eller orkar anmäla alla skriverier. Och så handlar det om ett av nätpolisens synligaste uppdrag, nämligen att gå in i diskussioner som riskerar gå överstyr och påminna om att strafflagen också gäller på nätet.

– Det brukar lägga band på känslorna då polisen går in och kommenterar, säger Forss.

Det kräver förstås tid. I Helsingfors sysslar tre poliser med det på heltid, i landets andra polisenheter finns ett trettiotal som har som bisyssla att synas på webben. Men arbetsmängden är massiv.

– Vi har ju nog bett om mer resurser. De har inte kommit, säger Forss.