Klockan tickar för sjuårsbudget

Strasbourg
De största grupperna i Europaparlamentet är inte beredda att godkänna en budgetram som ytterligare skärs ned kraftigt.

Det blev klart då parlamentet under veckan behandlat frågan och bland annat träffat Frankrikes president François Hollande, som fick med sig några hälsningar till toppmötet på torsdagen.

Hollande upprepade inför parlamentet att EU inte kan existera om alla länder tror att de kan vara nettomottagare eller ”plocka russinen ur kakan”. Piken verkade mest riktad mot Storbritannien och David

Cameron, och Hollande kopplade ihop budgetramen med frågan om vart EU är på väg. Hollande själv visionerar om mer samordning, också i sådant som skattefrågor och arbetsmarknadsregler.

Han riktade också kritik mot medlemskapsrabatter som vissa länder förhandlat till sig, också Storbritannien.

– Rabatterna måste få ett slut, sade han.

Om budgetramens roll fick Hollande medhåll av parlamentets talman Martin Schulz från socialdemokratiska gruppen.
– EU:s budget har en hävstångseffekt, och består till över nittio procent av investeringar. Varje budget­eurosätter tre euro av privata medel i rörelse, säger Martin Schulz.
 

”Var blev tillväxtpakten?”
För parlamentet ligger det också prestige på spel. Det är den första sjuårsramen där parlamentet har medbestämmanderätt, och stämningarna i Strasbourg tydde på att man vill göra en markering och flytta fram positionerna.

Att först möta parlamentet och sedan de 27 regeringscheferna i dag är en pressad situation för den franska presidenten Hollande: han var motorn bakom den så kallade tillväxtpakten, 120 miljarder i tillväxtfrämjande åtgärder, som regeringscheferna enades om i somras.

Men i parlamentet haglade frågorna till Hollande om varför budgetramen inte tar hänsyn till tillväxtpakten. Och på toppmötet kommer han att möta kollegor som inte vill betala mer.

– Vi måste undvika att budgetramen sätter käppar i hjulen för ekonomin. De 120 miljarderna måste finnas med, jag accepterar inte  en budget utan dem, utlovade Hollande, som samtidigt försökte lugna läget och förbereda ledamöterna på att det blir en kompromiss som gäller.

Timeout?
De som kräver åtstramningar i budgetramen anser att EU mister förtroendet hos medborgare vars nationella budgetar hyvlas och balanseras.

De största grupperna i parlamentet försvarade EU:s gemensamma medel, men med olika argument och förslag.

– Vi är inte bortskämda barn, vi vet att det inte går att lämna in en önskelista. Men det behövs en budget som kan genomföras, säger Joseph Daul, ordförande för centerhögergruppen EPP.
– Ska det vara så svårt att förstå, att det är lättare att vara ekonomisk med gemensamma knappa resurser än med splittrade knappa resurser? säger Guy Verhofstadt, ordförande för liberala gruppen Alde.
– Vi måste syresätta den europeiska ekonomin. Europa behöver investeringar för att återskapa tillväxt, mässade Hannes Swoboda, ordförande för socialdemokratiska gruppen.

Forskningen kan bli offer
Parlamentet är inte enigt om hur mycket EU ska spendera, och också inom grupperna finns nyansskillnader. Anneli Jäätteenmäki (C, Alde) räknar sig till dem som anser att EU måste strama åt om medlemsländerna gör det. Partikamraten Hannu Takkula oroar sig ändå för att de 27 regeringarna i samma andetag kan tala sig varma för konkurrenskraft och tillväxt, och samtidigt vara beredda på att pruta på forskning och utveckling.

- Det här är ett bra exempel på politisk ohederlighet, då regeringar vill att parlamentet ska spara, men ändå vill ha ut så mycket som möjligt av potten, säger Nils Torvalds (SFP, Alde).
Finlands förhandlare Jyrki Katainen (Saml) har som målsättning att försvara jordbruksmedlen och regionutvecklingsmedlen, men mycket riktigt vill regeringen samtidigt hålla EU:s sjuårsram stram.

I Europeiska rådet i dag hör Finland ändå inte till de länder som driver den hårdaste bantningslinjen. Det gör Tyskland, Holland, Sverige och Storbritannien.

– Det är en evig ideologisk motsättning, dels mellan nettobetalare och nettomottagare, dels mellan EU-kritiska och EU-vänliga grupper i parlamentet, säger Sampo Terho (Sannf, EFD), som själv företräder en kritisk grupp som vill se nedbantad budget och färre åtaganden på EU-nivå.

– Jag föredrar en lättare union, som bara beslutar om sådana frågor nationalstaterna inte på egen hand kan sköta. Jordbruksstöd hör inte till dem, men forskning på internationell nivå hör till det man ska satsa på, säger Terho.

Om sjuårsramen inte går vidare nu finns en risk för att den skjuts upp länge, eftersom Tysklands parlamentsval i höst bromsar upp. Då finns en risk att man måste göra upp enbart årliga budgetar. Det finns företrädare också för den modellen, men det leder till att en del förnyade program som är beroende av ramen inte kan startas.