”Arktiska rådets roll central”

TROMSØ
– Det är väldigt positivt att så många vill vara med i vår klubb. Det betyder att de inte grundar egna klubbar, sade norske utrikesministern Espen Barth Eide då han i går öppnade seminariet Arctic Frontiers i Tromsø.

Ordförandeskapet övergår i år från Sverige till Kanada, som också hade det första ordförandeskapet då Arktiska rådet grundades 1996.
– Det viktigaste vi nådde under vårt ordförandeskap var avtalet om oljebekämpning som slöts i december, sade Sveriges utrikesminister Carl Bildt till Hbl.

Sverige har också arbetat för att de organisationer och länder som vill ha observatörsstatus i rådet ska få det, förutsatt att de uppfyller givna kriterier. Det centrala är att de erkänner den internationella havskonventionen och att det är de åtta medlemmarna i Arktiska rådet som fattar besluten.

– Arktiska rådet är det centrala forumet för denna del av världen. Genom att ta in observatörer stärker vi det, sade Bildt i sitt anförande.

Vilka som kan få observatörsstatus vill han ändå inte ens gissa. Inte heller spekulera om vilka som inte kan komma i fråga.
– Det får vi se i maj, säger han då Hbl ställer frågan.

I debatten efteråt underströk Bildt att observatörerna inte har beslutsrätt.
Redan för flera år sedan sade en norsk minister att 60 länder är intresserade av att på något sätt vara med om att utnyttja de nya möjligheter som den smältande havsisen och klimatförändringen i Arktis öppnar. Kina, Indien och Singapore men också EU hör till dem som vill erhålla observatörsstatus.

Beträffande EU är perspektivet av naturliga skäl Brysselorienterat.
– Havsisen som smalt 2012 motsvarar en yta som är tre gånger så stor som EU-området, sade Maria Damanaki, EU-kommissionär för maritima frågor och fiskeri.

Olja och gas

Arktiska rådets roll är en helt annan än den var förr. Besluten är flera och det finns ett tryck att utöka både mandatet och antalet frågor som rådet ska ta i.
Som ett led i detta beslöt man för ett par år sedan att göra Arktiska rådets sekretariat permanent. I går invigdes det formellt i Tromsø.

Det är de enorma gas- och oljefyndigheter som man räknar med att så småningom kunna utvinna som både lockar och oroar. Men också de fartygsleder man nu nästan rutinmässigt ritar in på kartor på seminarier som detta.

För de mellan fyra och nio miljoner människor man räknar med att utgör befolkningen i Arktis innebär utvecklingen både ett hot och en möjlighet. Men det är ett ofrånkomligt faktum att deras liv redan har förändrats.

Förfrågningar från utländska företag om invånarna kan erbjuda logi och service för gästarbetare ökar ständigt.
Det pågår en viss kapplöpning när det gäller att fastställa hur långt re-spektive lands område sträcker sig under isen eftersom gränsen för vattenområdet räknas från detta. Men det finns också exempel på hur dispyter som pågått i tiotals år kan lösas genom överenskommelser.
En sådan slöts mellan Norge och Ryssland 2010 och trädde kraft ett år senare.
 

Spelregler
Leona Aglukkaq, kanadensisk minister med ansvar för hälsovård och utveckling i Kanadas norra område, har ansvaret för det kanadensiska ordförandeskapet.

– Under de kommande två åren är det befolkningen i Arktis vi vill ställa i fokus. Det handlar om jobb, miljö och att utforma klara regler för hur miljön ska beaktas i den ekonomiska utvecklingen. Det handlar också om räddningsverksamhet och oljekatastrofbekämpning när fartygstrafiken ökar.
Aqlukkaq kommer själv från Nunavut, ett område med tre tidszoner och som kan nås bara via luften eller över vatten.

Arktiska frågor
• Arktiska rådet grundades 1996.
• Medlemmar i rådet är Finland, Sverige, Norge, Danmark, Island, Ryssland, USA och Kanada. I rådet sitter dessutom representanter för befolkningen i Arktis.
• Rådets sekretariat finns i Tromsø.
• Arctic Frontiers är ett seminarium med en politisk och en vetenskaplig del.
• Seminariet är årligen återkommande. Det inleddes i söndags och pågår hela veckan.