Tyskland vill slippa rasisternas parti

Hauptstadt der Bewegung – rörelsens huvudstad. Det är hederstiteln Adolf Hitler gav München år 1935. Det var här partiet NSDAP hade sina rötter, och därför är staden också viktig för nynazisterna.

I dag är München en miljonstad med invånare från hela världen. Vi söker skydd för de snöiga vindstötarna vid en affär med livsmedel från Mellanöstern. Där träffar vi Anil Assadi och Penelope Panagiotou, som har rötter i Afghanistan och Grekland.

– Jag är inte rädd för nynazister, säger Panagiotou. Fast jag vet att de kan vara farliga.

I fjol kom det fram att nio mord på invandrare, som alla trott var interna uppgörelser, i själva verket begåtts av en nynazistisk terrortrio. Två av morden skedde i München.

– Men det värsta jag råkat ut för är att folk uppmanat mig att prata tyska i tunnelbanan.

Mordserien satte fart på diskussionen om ett förbud mot högerextremismens politiska ansikte, partiet NPD.

– Klart att vi inte vill ha ett främlingsfientligt parti i landet dit vi kommit och där vi vill bo. Så många tyskar är ändå invandrare, säger Assadi.

I dag finns omkring hundra NPD-medlemmar, åttio nynazister och femtio skinhead i München, uppskattar Bayerns underrättelsetjänst.

– Tja, ingen vet hur de beräknar de siffrorna, säger Marcus Buschmüller. Han jobbar på stadens informationsbyrå om högerextremism och har grundat det antifascistiska arkivet Aida, där han jobbar på frivillig basis.
 

Han har varit medborgaraktiv i trettio år, alltsedan Oktoberfest-attentatet 1980 då en högerextremist dödade 13 personer och skadade 211.

I dag står en bronspelare med offrens namn på attentatsplatsen, omgiven av en stålskiva med hål som symboliserar det flygande bombsplittret. I skuggan av monumentet står Buschmüller och minns dagen. Han var 17 år gammal.

– Jag gick förbi platsen tjugo minuter efter att bomben exploderat. Jag såg bara ambulanser och vita skynken. Ingen visste vad som hänt, men redan på vägen hem började ryktet spridas i lokaltåget.

I dag jobbar han med att kartlägga högerextremisternas aktiviteter och dokumentera deras demonstrationer. En av extremisterna sitter i Münchens stadsfullmäktige.

NPD:s vice ordförande Karl Richter är inte invald för partiet utan för det så kallade Medborgarinitiativet utlänningsstopp. När fullmäktige tillträdde inledde han med en Hitlerhälsning.

– Han är en ren nynazist och resten av fullmäktige ignorerar honom medvetet. Han har ingen plats i utskotten, så det enda han kan göra är komma med motioner. Personligen tycker jag det är fel att låta honom häva ur sig oförskämdheter utan att ge svar på tal, säger Buschmüller med bekymrad blick.

Även om NPD förbjöds, skulle Richter sitta kvar eftersom han inte representerar partiet. Och Buschmüller räknar med att förbudsprocessen hur som helst tar flera år.

– Visst finns det goda grunder för ett förbud. Partiet skulle inte längre få skattepengar för att finansiera sin verksamhet. Men ett förbud ändrar inte på folks åsikter och de kan alltid organisera sig på andra sätt. Ibland är jag för, ibland emot.

Fabian Virchow som forskar i högerextremism vid högskolan i Düsseldorf är också tveksam, men tycker ändå motiveringarna för ett förbud väger tyngst.

– Partiet är öppet rasistiskt, stöder till och med nazistiska ståndpunkter, och är starkt sammanflätat med den nynazistiska rörelsen genom personalutbyte och gemensamma evenemang.
Men ett förbud skulle också föra med sig risker:

– Mera våld som respons. Och partiet kunde ta på sig en martyrroll under processen som kan ta allt från ett halvt år till flera år.

Läs hela reportaget i dagens Hbl.