Foto: Leif Weckström. På Arbetshälsoinstitutet forskar Kai Savolainen och hans kolleger i nanosäkerhet i arbetsmiljön. Det betyder material som de flesta människor aldrig ens kommer i närheten av.

Nanoforskningen släpar efter

Användningen av ytterst små partiklar gör det möjligt att skapa material med nya egenskaper och tros leda till genombrott inom allt från skogs- till läkemedelsindustrin.

Problemet är att nano bokstavligen kommer att finnas på allt fler läppar och i vår miljö, eftersom ingen riktigt vet vad det medför. Risken finns för att man stöter på ett nytt asbestfenomen: när man inser att ett material har negativa hälsoeffekter finns det redan överallt.

Forskarna ser det som ett gott tecken att man ännu inte stött på entydigt farliga nanomaterial, men enligt Kai Savolainen som är chef för Nanosäkerhetscentralen vid Arbetshälsoinstitutet har forskningen inte heller kunnat slå fast att något nanomaterial är säkert.

– Det finns tusentals produkter som innehåller nanomaterial. Problemet är att vi vet försvinnande lite om dem. Vi vet att vissa är skadliga och att andra inte verkar vara det. Men vi kan ännu inte säga att ett enda nanomaterial är helt säkert, säger han.

Enligt Savolainen släpar forskningen efter med tio femton år.

– Nanomaterialen började dyka upp för tio år sedan. Eftersom det inte fanns några regler finns de redan till exempel i livsmedel, exempelvis som förtjockningsmedel.

Kunskapsbristen beror enligt honom delvis på att EU:s processer är långsamma. Nanomaterialen behöver både undersökas och kategoriseras för att man ska kunna följa med deras spridning och vid behov införa begränsningar. I det här fallet handlar det dessutom om att hitta en kompromiss. Man vill varken äventyra hälsa och miljö, eller utestänga de europeiska företagen från en lovande framtidsbransch.

I Finland fokuserar merparten av forskningen på riskerna med nanomaterial i arbetsmiljön, eftersom Nanosäkerhetscentralen lyder under Arbetshälsoinstitutet. Kai Savolainen och hans kolleger ansvarar ändå inte för produktsäkerheten ur konsumentperspektiv. När beteckningen nano börjar dyka upp på kosmetikaförpackningarna är det därför svårt att få svar på om det är ingredienser man ska undvika – eller tillskriva positiva egenskaper. Kai Savolainen har redan fått många sådana samtal.

– Jag brukar säga att så vitt jag vet gör nanokomponenterna ingen skada, men att det är upp till var och en vad man äter och tar på sig.

Hittills verkar miljöeffekterna vara mer oroande. Det mest omdiskuterade är nanosilver. Materialets antibakteriella egenskaper har gjort att det blivit allt vanligare i allt från kylskåp till skärbrädor och träningskläder. Men forskare varnar för att den ökande användningen av bakteriedödande silver på sikt leder till nya resistenta bakteriestammar.

De svenska reningsverkens branschorganisation Svenskt Vatten kräver till och med att silver i kläder förbjuds, eftersom man noterat en ökning av silvermängderna i flera reningsverk. Silverjonen är inte giftig för människan, men för vattenlevande organismer är den jämförbar med kvicksilver.

Läs mer i dagens Hbl.