Häkämies vill införa två timmar längre arbetsvecka

Då Näringslivets delegation Eva publicerade sin arbetstidsundersökning sade Jyri Häkämies att en förlängning av arbetstiden kombinerat med återhållsamma lönekrav i praktiken skulle innebära att lönerna på sätt och vis sänks och konkurrensförmågan förbättras utan att människornas inkomstnivå försämras.

Häkämies sade att en förlängning på exempelvis två timmar per vecka skulle betyda att den totala arbetstiden ökar med 20 månader under en arbetskarriär på 30 år.

Andra möjligheter att utöka löntagarnas arbetstimmar kunde enligt Häkämies vara att man slopar några söckenhelger och så kallade Pekkanendagar.

– Har vi råd med det som man någon gång har kommit överens om under andra tider, frågade Häkämies.

Fackcentralen FFC:s ordförande Lauri Lyly tycker att antalet arbetstimmar inte alls är ett lika stort problem som hur man ska kunna ordna jobb åt landets 250 000 arbetslösa. Han betonar att Finland redan nu har ett mycket flexibelt arbetstidssystem.

Dessutom önskar Lyly att man skulle höja den verkliga pensionsåldern. Varje år går 25 000 personer i invalidpension i medeltal vid 52 års ålder.

Hannu Kaseva, forskare vid Näringslivets forskningsinstitut som har gjort uträkningen, säger att det inte räcker att höja den genomsnittliga pensionsåldern till 62 år och 4 månader från nuvarande 61, åtminstone inte i privata sektorn. Därför behövs andra knep för att öka antalet timmar i arbetet. Den offentliga sektorn inkluderades inte i undersökningen.

70 000 timmar inte nog

Finländarna har den kortaste arbetsveckan i Europa, 36 timmar, enligt den statistik som Häkämies hänvisar till.

Eva har räknat ut att en finländare arbetar kring 70 000 timmar under sitt yrkesliv. En person som började jobba 1960 och gick i pension 2000 arbetade 4 600 timmar mer. En person som börjat jobba på 1980-talet måste arbeta till 65 års ålder för att uppnå samma antal arbetstimmar som en person som börjat arbeta 1960. En stor del av skillnaderna uppkom på 1960-talet då man övergick till fem dagars arbetsvecka och de anställda fick utökade rättigheter till semester.

Direktören för arbetslivsfrågor på Akava, Mari Löfgren, anser att förslaget sannolikt handlar om att EK vill stärka arbetsgivarnas möjlighet att diktera villkor i förhandlingssituationer.

– Om man vill ha mera kreativitet och effektivitet ska arbetsgivaren satsa på trivseln, arbetshälsan och en belönande personalpolitik, säger Löfgren i ett pressmeddelande.

Hon påpekar att de högt utbildade redan nu har problem med att arbetstiderna inte övervakas.

Arbetsminister Lauri Ihalainen (SDP) tog ännu inte ställning till Finlands näringslivs förslag.

Centerns Sipilä ger tummen ner

Centerns ordförande Juha Sipilä tänder inte alls på Finlands näringsliv EK:s idé om lönesänkningar.

Vid de politiska journalisternas lunch i dag anklagade Sipilä EK för allt för hårda utspel i en känslig arbetsmarknadssituation.

Sipilä sade sig vara främmande för sättet på vilket EK valt att inleda förberedelserna inför avtalsförhandlingarna. Centerledaren anser att talet om lönesänkningar är onödigt i den rådande situationen. Parterna borde sätta sig ner vid samma bord och försöka nå en måttfull och långsiktig lösning som medför stabilitet.

Sipilä ser inte heller EK-vd:n Jyri Häkämies förslag om en längre arbetsvecka som någon lösning. Han anser att det centrala är att skapa nya jobb och närma sig problemen den vägen.

Det innebär inte att Sipilä inte skulle anse att det behövs mera arbetstimmar. Arbetskarriärerna måste enligt honom förlängas i början, mitten och i slutet.

– Det innebär ofrånkomligen att pensionsåldern måste höjas. Och ju snabbare vi fattar besluten desto fortare ser vi resultat.

Sipilä anser att även den åldrande befolkningen borde ses som en tillgång.

– Vi behandlar ju frågan ofta bara som en utgift, de äldre kostar pengar.

Oppositionsledaren tror att en del av de äldre vill delta i arbetslivet också efter att de fyllt 80.