"Barnen ska ärva Bensows"

I en liten stuga i Sibbo sitter Ebba Rosenberg och bläddrar i gamla fotografialbum. Hon är pensionerad sedan 1990, men arbetade före det 32 år på Bensows barnhem. Barnen, fotografierna och albumen hann bli många.

Det flesta fotografier är från Barösund dit barnhemmet varje år flyttade i början av juni för att återvända först när skolorna började.

– Det skär i hjärtat när jag tänker på att inga barnhemsbarn mera fyller husen i Barösund och leker sommarens glada lekar.

– Det känns lika hemskt som när Helsingfors annekterade en del av Sibbo med våld.

För Ebba Rosenberg framstår de senaste tidernas nyheter från Stiftelsen Bensows barnhem som fullständigt obegripliga.

– Vad är det för struntprat att det inte skulle finnas behov av barnhem längre? Alla som läser tidningen vet att utslagningen ökar och att det finns allt fler barn som far illa.

– Målet att barn ska placeras i familjer kan vara gott, men det fungerar inte alltid. Ibland är barnhem bättre. Att komma som främmande till en familj där det från förr finns egna barn kan vara svårt, det blir lätt en indelning i våra barn och de andra.

Det som kanske upprör Ebba Rosenberg mest är att stiftelsens förmögenhet nu utnyttjas av styrelsemedlemmarna och deras familjer. Stiftelsens syfte, att hjälpa värnlösa barn, har frångåtts.

– Redan när jag arbetade på Bensows förundrade vi oss över dåvarande styrelseordföranden Rolf Wahlsbergs sätt att ta för sig. Och enligt rykten har det bara blivit värre.

– När Wahlsberg bodde i den Bensowska villan renoverades övre våningen för sonens behov. Men han bodde där bara en kort tid, sedan ville han flytta till den andra villan, Dominique. Då måste självklart också den renoveras.

– Och när Wahlsbergs dotter gifte sig så skulle paret också bo på tomten i Grankulla och svärsonen anställdes av stiftelsen. Sedan när det slutade med skilsmässa blev det bråttom att bli av med svärsonen.

50-årigt arrende

I dag delar styrelseordföranden Valter Gadolin och hans dotter på den Bensowska villan. Styrelsemedlem Rolf Wahlsbergs son är anställd som gårdskarl och har Villa Dominique som sin tjänstebostad.

I Barösund hyr Rolf Wahlsberg en holme på ett 50-årigt arrende. Ebba Rosenberg får någonting mörkt i blicken när hon hör det.

– Vi lärde oss tidigt att familjen Wahlsberg drog från hus till hus i Barösund. Barnhemmet var på Stornäsholmen, men dagligen vistades vi också på Kuggnäsholmen på andra sidan om ett smalt sund.

– Där byggde Wahlsberg sig en sommarstuga och efter det var det förbjudet att gå i land på holmen. Dit försvann barnens blåbärsskog och kära simställen.

Ebba Rosenberg berättar levande om somrarna med barnhemmet.

– Barnen längtade ut till landet, vi var där så länge vi kunde. Men när skolorna började måste vi komma till stan för att skicka barnen till frisören. Efter en lång sommar såg alla ut som trollungar.

– Jag har fortfarande kontakt med många av mina gamla barn. Det som upprör oss alla är att främmande människor nu tagit över vårt sommarparadis, människor som inte har någonting med stiftelsens ursprungliga syfte att göra.

– Upphör barnhemsverksamheten så ska förmögenheten delas mellan de enda rättmätiga arvtagarna, och det är barnen från Bensows barnhem!

Både nuvarande styrelseordföranden Valter Gadolin och hans företrädare Rolf Wahlsberg lärde Ebba Rosenberg känna väl under sin tid på barnhemmet.

– De arbetade på Bensows kontor i Helsingfors och kom in i stiftelsens verksamhet den vägen. Vi var alltid lite misstänksamma mot dem. Det verkade som om de ansåg att den som är disponent får göra precis vad som helst.

– Man säger att tiderna förändras, att barnhem inte kan drivas som förr. Kanske jag bara är gammaldags när jag tycker att tiderna inte kan förändras så mycket att man inte behöver följa lagar och stadgar.