Nr 7: Elin vågar vara vänlig

Elin Häggblom misstänker att vänlighet ibland uppfattas som falskhet. – Jag har tänkt mycket på att folk verkar tro att man har något i baktankarna om man är vänlig, och det är ju helt fel. Jag vill ju bara sprida glädje.

Vad anser du om årets insamlingsmål, ofrivilligt ensamma äldre?

– Jag har själv besökt äldre och märkt hur glada de blir när någon kommer på besök. Många har inte tid för sina äldre släktingar, därför är Luciainsamlingen viktig.

Hur skulle du beskriva ditt musikintresse?

– Jag har sjungit och spelat piano sedan jag var liten. När jag var tretton började jag sjunga gospel. Nu sjunger jag i gospelkören His Master's Noise. I skolan är sången mitt huvudinstrument.

Vilken aktivitet skulle du vilja göra obligatorisk på ett äldreboende?

– En gemensam sångstund. Jag tror att också de som inte är så musikintresserade mår bra av att sjunga och lyssna på musik. Musik för samman människor.

Om du fick planera en dagismåltid, vad skulle barnen få äta?

– Knackorv och makaroner! Det vet jag att mina brorsbarn tycker om. Dagisbarnen ska få sådant som de tycker är gott, men det är viktigt att rätten är näringsrik också.

Kan du nämna en vändpunkt i ditt liv?

– För ett år sedan insåg jag att jag håller på att gå in i väggen. Då bestämde jag mig för att ta paus från studierna i ett halvår och gå i lärjungaskola i stället. Jag hjälpte till i församlingar utomlands genom att till exempel packa matkassar och städa.

Kandidat 7
Elin Häggblom
  •  Ålder: 21.
  • Familj: Mamma, pappa, fem syskon och sex syskonbarn.
  • Hemort: Karleby.
  • Gör: Studerar till musiklärare på Sibelius-Akademin.
  • Musikintresse: Sjunger och spelar piano.
  • Anmäld av: Mina tre äldre systrar.
  • Dold talang: Jag är en fena på pingis!

Vilket är ditt favoritord?

– Glädje! Det finns orsak att glädja sig varje dag. Man ska våga visa sina känslor.

Vilka sajter besöker du ofta?

– Facebook. Jag skriver sällan statusuppdateringar, men jag kollar ofta mina meddelanden på Facebook. Jag är ingen bloggläsare. Jag har helt enkelt inte tid för det.

Vad hoppas du ha uppnått i livet om tio år?

– Jag hoppas att jag har utvecklats som sångare, kanske vara med i musikaler. Jag tycker verkligen om att uppträda. Och så vill jag fortfarande känna mig som en fri människa. För mig är det jätteviktigt att jag får vara mig själv.

Kan en pojke vara lucia?

– Nej. Jag tycker att lucia är en kvinna. Luciatraditionen baserar sig på en legend, och i legenden är hon en kvinna. I en sketch är det okej att lucia är en pojke, men Finlands lucia kan inte vara en pojke.

Vad borde staten satsa på för att finländarna ska må bättre?

– Psykiskt välmående. Människor är fast i tänkesättet "du är värd det du presterar". Jag önskar att människor skulle förstå att de duger som de är.

Vilka värderingar har dina föräldrar gett dig?

– Jag är uppvuxen i en kristen familj. Jag har blivit lärd att komma ihåg att vi alla är olika men ändå värdefulla. Det hänger inte på vad vi gör.

Vad skulle du skriva en insändare om i morgondagens Hbl?

– Jag skulle skriva om hur chockerande det var att flytta till Helsingfors från en liten ort; om att det anses konstigt att le på bussen, och om att man sällan ser varandra i ögonen här.

Är Finland ett rasistiskt land?

– Ibland. På en fotbollsmatch i Karleby ropade några äldre män i publiken glåpord åt en mörkhyad spelare. I Helsingfors finns det mera utlänningar än i Karleby, och jag antar att rasismen är starkare här.

Om du fick i uppgift att åtgärda ett mobbningsfall i en högstadieskola, hur skulle du gå tillväga?

– Jag skulle lyssna på alla parter och så skulle jag försöka förklara för mobbarna hur stor makt de har. Mobbare försöker nog få utlopp för någon form av aggression. De tynger ner andra för att känna sig bättre själv.

Vilket är ditt finaste luciaminne?

– Jag var Karlebynejdens lucia år 2008. Vi besökte en flicka som var väldigt sjuk, och då dök en bibelvers upp i mitt huvud så jag sade den. Flickan dog efter en tid. Hennes mamma kom senare fram till mig i kyrkan och kramade om mig och berättade hur mycket den versen hade kommit att betyda för henne.

Här kan du höra Elin Häggblom sjunga