Professor varnar för att stänga gruvan

Läckan vid avfallsbassängen i Talvivaara har gett upphov till en sällan skådad jakt på syndabockar. Den ansvariga ministern skyller på tidigare ministrar och kritiken mot de lokala miljömyndigheternas agerande blir allt fränare. De grönas Osmo Soinivaara skriver i sin blogg att närings-, trafik- och miljöcentralen helt saknat förmåga att sköta sina åligganden.

– Projekt i den här storleksklassen ska granskas noggrant, man kan inte förlita sig på bolagets uppgifter. Om yrkeskunskap fattas måste man köpa den, skriver den gröna veteranpolitikern i blogginlägget daterat i går.

Kari Heiskanen, professor i mekaniska processer vid Aalto-universitetet och expert på anrikning av malmer, anser att debatten har spårat ur.

– Saken blir inte bättre av att någon pekas ut som skyldig. Jag är övertygad om att NTM-centralen gjort sitt bästa, man kan inte övervaka varje detalj i stora och komplicerade projekt. När det gäller bolaget kan man säga att det alltid är bråttom när man jobbar med stora och dyra projekt, eftersom man vill få intäkter så snabbt som möjligt. Kommunikationen är inte alltid den bästa.

Speciellt oförstående är Heiskanen till kraven på att hålla gruvan stängd tills allt är under kontroll och riskerna kartlagts. Bolagets ansökan om att köra i gång metallfabriken avslogs i förrgår.

– Lagen gör det möjligt att stoppa verksamheten. Men när man tänker på vad Talvivaara gör borde processen sättas i gång så snabbt som möjligt, säger Heiskanen.

Tiden rinner ut

Heiskanen uppskattar att metallfabriken på sin höjd kan vara stängd några veckor innan höga halter nickel börjar rinna ut i avfallsbassängen. Fabriken har redan varit stängd i en vecka.

– Talvivaaras bakteriella lakning pågår hela tiden. Hittills har man kunnat pumpa lakvattnet tillbaka på malmhögarna, men det kan man inte göra hur länge som helst.

Högarna han syftar på är åtta meter höga. Genom att vattna ovanifrån och pumpa luft underifrån påskyndar man den naturliga bakteriella processen som gör att grundämnena dras ur malmen. Lakningens första och intensivare fas pågår i 1,5 år, sedan fortsätter högarna ge ifrån sig bland annat nickel och sulfat i åratal.

– Det finns ingen möjlighet att stoppa processen, säger Heiskanen.

När bolagets analyser visar att vattnet som släppts ut från bassängen haft upp till 20 milligram nickel per liter har lakningsvattnet enligt Heiskanen 2 gram nickel per liter. Om metallfabriken inte kan ta den nickeln tillvara uppstår det därför ett verkligt problem.

– Vattnet måste styras någonstans, men det har regnat så mycket att det redan finns vatten överallt. Jag besökte Talvivaara med mina studenter för två månader sedan, redan då väntade de på vintern eftersom det fanns 100 000 kubikmeter vatten i gruvbrottet. Allt det vattnet måste också pumpas in i processen.

Man kan absolut inte vänta med att köra i gång processen tills en ny ordinarie avfallsbassäng byggts.

– Det är ett jätteprojekt att bygga en bassäng som är 700 meter lång och 400 meter bred, säger Heiskanen som understryker att han inte är någon bassängexpert men uppskattar att ett sådant bygge tar ett år.

Konkurs blir dyr

Kari Heiskanens andra argument för att låta Talvivaara återuppta sin verksamhet är ekonomiskt. Det låga nickelpriset har redan försatt bolaget i en trängd position.

Frågan är vad staten skulle göra om Talvivaara skulle gå i konkurs.

– Gruvbolagen deponerar en summa som kan användas i sådana fall. Men här skulle miljonerna inte räcka långt, kanske ett eller två år, medan lakningsprocessen fortsätter i kanske 10–15 år.

Bland annat Luonto-Liitto kräver nu en skärpt övervakning av alla gruvor. Finns det reella problem inom gruvsektorn i Finland?

– Det tycker jag inte. Men för all del, visst kan en utredning göras. Det finns verkligt intressanta frågor som borde diskuteras. Ska avfallsvattnet vara renare än det vatten vi dricker? Till exempel i Talvivaara har den bakteriella lakningen pågått i tusentals år i mindre skala. För att ta bort mer sulfat krävs det mycket energi.

Problemet, enligt Kari Heiskanen, är att ingen riktigt vet vad som är farligt.

– Gruvbranschen kan säga att något är bra medan miljöfolket säger att det är dåligt. Men det handlar om åsikter, ingen vet.

Avsaknad av kunskap kan vara en orsak till att låta bli att exploatera, men det finns stora förväntningar på gruvindustrin. I förrgår sade blivande näringsministern

Jan Vapaavuori (Saml) i Yles tv-nyheter att gruvbranschen är en av de få ljusglimtarna i den finländska ekonomin.

Hur stora förhoppningar har du på gruvorna i framtiden, Kari Heiskanen?

– Finland har en stor potential, det finns många fyndigheter i Lappland och i östra Finland. Men jag är inte lika optimistisk som många andra.

Orsaken? Efter att ha jobbat många år inom branschen och snart trettio år inom den akademiska världen har han sett många projekt målas upp och sedan skrotas.