Priskrasch styr om klimatfinansieringen

EU-kommissionen överväger att dra bort massvis med kolkrediter från marknaden för att liva upp handeln med utsläppsrätter. Den har förlorat sin effekt när priset har kraschat.

Utsläppshandeln är kopplad till en mekanism som kallas CDM och som tillåter oss att finansiera klimatprojekt i tredje världen när det är kostnadseffektivare än att strypa våra egna utsläpp. Nu höjs röster för att flytta fokus från CDM till ”andra generationens klimatfinansiering”. Kodordet är Nama och det står för nationellt anpassade klimatbegränsande åtgärder.

Ned Helme vid tankesmedjan CCAP i USA gästade nyligen Helsingfors på nordiska miljöfinansieringsbolaget Nefcos Nama-workshop. Han säger att klimatfinansieringen har nått ett vägskäl.

– Kolmarknaden står tyvärr stilla. CDM fungerar inte längre. Det duger inte att ersätta ett gammalt kolkraftverk med vindkraft om nya kolkraftverk samtidigt smälls upp.

Nästan alla CDM-projekt har etablerats i tillväxtekonomier som Kina, Indien och Brasilien. Nama skulle kunna driva på klimatinsatser i genuina utvecklingsländer. Långvariga Nama-investeringar som omspänner hela sektorer med stora utsläpp skulle kunna om inte ersätta så åtminstone komplettera de temporära CDM-projekten.

– Nama är nästa växel, och den bör läggas i bums eftersom många u-länder precis har byggt upp kapacitet för att själva hantera klimatbegränsande åtgärder med lite stöd utifrån.

Flera flugor i en smäll
Det fina med Nama sägs vara att klimatpolitiken blir en del av hållbar utveckling.
– Ta avfallshanteringen i Colombia. I stället för att dumpa allt på soptippen investerar man i sopsortering så att bioavfallet komposteras, det användbara återvinns och resten bränns i kraftverk. Det skapar flera nya marknader och minskar på både utsläppen och sopberget.

Ned Helme säger att Chile och Colombia brinner för att sätta i gång, att de ser chansen att bli kvitt sociala problem medan koldioxidutsläppen minskar på köpet. Och bara systemet fungerar vinner u-länderna på att fortsätta. Frågan är hur västvärldens industri och näringsliv ska tända. Enligt Helme måste u-länderna skapa ett lukrativt investeringsklimat, förenkla lagstiftningen och skapa en varaktigare säkerhet på marknaden. Se på sig själva med utländska investerares ögon, helt enkelt.

– Chile är på rätt väg, säger Helme.
Chile ska öka sin elproduktionskapacitet med 10 000 megawatt till 2020. Det riskerar att ske med kolimport då marknadspriset på el varierar mellan 3 och 30 cent per kilowatt, på tok för mycket för att förnybara projekt ska få banklån.

– Därför skapar man en prisstabiliseringsfond med Nama-pengar som kan ge ett garantipris på förnybar el. Det motiverar privata aktörer att investera. Vi behöver sådana här skyltfönster för att övertyga den privata sektorn om att Nama är en möjlighet att tjäna pengar.

Visserligen, tillstår Helme, ger CDM större utsläppsreduktioner per investerad dollar, men det fungerar bara just så länge pengar strömmar till. Genom Nama ska u-länderna kunna bygga hållbar välfärd på grön ekonomi.

– CDM handlade om att köpa den billigaste kolkrediten. Nama handlar om att starta lokala utvecklings- och hälsofrämjande projekt som u-länderna uppfattar som viktiga, samtidigt som utsläppen minskar.

Försök och misstag
Eric Usher på FN:s miljöprogram Unep säger att vissa CDM-projekt kan vara nyttiga också framöver, men i de flesta fall är Nama att föredra.
– Ingen vet bättre än den indiska regeringen hur kolintensiteten i Indiens cementindustri ska strypas, men de saknar verktygen för att sätta en prislapp på utsläppen. Nama är verktyget.

Poängen är att Indiens regering själv ska slå fast hur fort utsläppen ska minska, men eftersom nyttan är global kan systemet finansieras med internationella klimatpengar.

– Försökte man skära Indiens utsläpp med CDM skulle den indiska regeringen inte ha någon uppgift. Nu engageras regeringen medan industrin själv får välja hur den förmånligast minskar sina utsläpp, säger Usher.

Men, tillägger han, än dröjer det tills finansiärer, entreprenörer och förvaltning läser samma spelregler. Nama saknar en klar definition.
– Det handlar om att lära sig genom försök och misstag. När vi vet vilka modeller som fungerar bäst, får klimatförhandlarna ta del av responsen och föra in en överenskommelse i det kommande klimatavtalet, säger Usher.

Fakta: Klimatfinansiering 1.0

• CDM (Clean Development Mechanism) är Kyotoprotokollets verktyg för att ge industrin i utvecklade länder rätt att finansiera klimatprojekt i u-länder i stället för att skära sina egna utsläpp. I gengäld får de en kolkredit för varje ton koldioxidutsläpp de eliminerar.

• Kolkrediter är handelsvaran i världens största system för utsläppshandel (ETS). Den som minskar utsläppen mer än nödvändigt kan sälja medan den som inte vidtar åtgärder måste köpa kolkrediter eller utsläppsrätter.

• Mekanismen fungerar inte eftersom börspriset har rasat. Konjunkturerna och utsläppsminskningarna har skapat ett överutbud på utsläppsrätter. Förhållandet mellan utbud och efterfrågan beräknas till 8/3 2013–20.

• Om outnyttjade kolkrediter från första perioden får föras över till period två samtidigt som nya beviljas riskerar ETS att kollapsa. EU-kommissionen överväger att dra bort upp till 2 miljarder kol­krediter från marknaden för att rädda systemet. Källor: Euractiv, CCAP.