Framtidens Helsingfors. Skyskraporna i Fiskehamnen kommer att dominera framtidens stadsbild.

Skyskrapsboomen tar över i Helsingfors

I decennier har det hetat att man inte ska bryta silhuetten i Helsingfors. Nu har skyskrapsboomen ändå erövrat stadsplaneringen i huvudstadsregionen. Kritiklöst och utan någon bredare principdiskussion, tycker arkitekten Vilhelm Helander.

Helsingfors marina silhuett står inför stora förändringar i och med att femtio höga punkthus planeras i Helsingfors.

Arkitekten Vilhelm Helander tycker att det är problematiskt att planerna klubbas igenom utan att det förs en bredare principdiskussion.

– Stadsfullmäktige borde ha tagit ställning till frågan i förväg. Nu blir beslutsfattarna tvungna att fastställa planer som delvis är genomförda, med uppgjorda markplaner, ekonomiska intressen och löften åt diverse håll. Formellt fungerar demokratin men i praktiken ställs man inför fastslaget faktum.

Också föreningen Helsingfors-samfundet har kritiserat att beslutet om principerna för högt byggande i Helsingfors inte togs av fullmäktige utan av stadsplaneringsnämnden.

Fullmäktigeledamot Thomas Wallgren (SDP) håller med om kritiken.

– Debatten i fullmäktige kom för sent. Över huvud taget har det varit för lite offentlig debatt. Majoriteten godkände ändå byggandet av skyskrapor med viss entusiasm, säger Wallgren.

Skyskraporna marknadsförs som landmärken, och förväntningarna på dem är skyhöga. De ska främja både affärslivet och sysselsättningen, och fungera som lockande turistattraktioner samtidigt som de ska lindra bostadsbristen. De saluförs också som hus som främjar hållbar utveckling med motiveringen att tätheten i staden ökar. För arkitekter erbjuder skyskraporna en oemotståndlig möjlighet som djärva stadsförnyare.

Frågan är bara om de kan leva upp till allt det här eller om skyskraporna förblir luftslott.

Stadsplaneringskontorets byråchef Tuomas Rajajärvi säger att det är trendigt att bygga högt och att olika trender ska få synas i stadsbilden.

– Man måste våga ta risker. Stadsplaneringen följer tidens melodi, säger Rajajärvi.

Helander tycker att argumentet är tvivelaktigt.

– Stadsplaneringen är i en sorts trotsålder. Man försöker vara modern men ger avkall på eftertänksamhet och principer som utgår från det allmännyttiga. Huvudmålsättningen i dag är inte att skapa nya bostäder, utan att skapa en gynnsam jordmån för internationella investerare, säger Helander.

Rajajärvi påpekar att principerna för högt byggande visst funnits tillgängliga för allmänheten.

– Detaljplanen för högt byggande är ännu inte färdig. Vi har bara fastställt principerna om var man kan bygga högt. Diskussionen pågår ännu och detaljplanen behandlas i nämnden först i slutet av året, säger Rajajärvi.

Också i Esbo har man kritiserat det toppstyrda tillvägagångssättet och efterlyser en strategi för högt byggande.

Miljonstäder kräver skyskrapor
Diskussionen om skyskrapor har dykt upp med jämna mellanrum ända sedan 1920-talet. Vad är det som gör att staden nu ära redo att göra verklighet av planerna?

I det senaste numret av arkitektmagasinet Ark försvarar Matti Kaijansinkko, projektchef på stadsplaneringskontoret, byggandet av punkthus på över 30 våningar så här: " När befolkningsmängden i Helsingfors överskred 100 000 ersatte man de låga trähusen med sjuvåningars stenhus. Nu har Helsingfors med omnejd överskridit miljonstrecket. I miljonstäder bygger man högt."

Helander tycker det är en absurd slutsats.

– Det finns många europeiska städer som inte har några skyskrapor förutom de traditionella landmärkena.

– Rom till exempel. Det är i den täta stenstaden folk vill bo. Vi kommer aldrig att kunna konkurrera med andra mindre metropoler vad gäller tornhus. Däremot kan vi göra det med vår fina existerande stadsbild som samtidigt är modern men också har behållit prägeln av en europeisk stad. Det är den stadsbilden turister söker, inte några ensamma spretiga skyskrapor.

För vem bygger man skyskrapor?
– Ja, det undrar jag också! För firmor och fastighetsinvesterare. De rationella motiven varför det ska byggas hus som är över 30 våningar är verkligen få. Tvärtom är det besvärligt och dyrt och har ofta en negativ inverkan på närmiljön. De skapar långa skuggor, det blir blåsigt och säkerhetsfrågorna är krävande.     

Svenska Peter Elmlund, projektledare för Urban City Research och medlem i Nätverket for bevarande av Stockholms skyline, avlivar myterna om att skyskrapor skulle öka tätheten i innerstaden:

– Om man vill bygga högt för att det är snyggt kan jag köpa det, det är det enda argumentet för, men man ska inte lura folk att tro att det ger fler bostäder.

Helander instämmer.

– Bygger man lägre kan man bygga tätare längs gator och parker. Att ha spretande torn som stiger upp längs en blåsig plattform är raka motsatsen. En viss markkontakt är en naturlig garanti för någon sorts mänsklig skala.

Den världsberömda danska professorn Jan Gehl, som besökte Hbl:s designseminarium för några veckor sedan, poängterade att många områden i moderna storstäder byggs enligt ett "fågelskit-perspektiv" – det ser snyggt ut uppifrån men man tänker inte på det mänskliga livet på marknivån.

– Idealet med några spretande skyskrapor som stiger från ett flak är föråldrat och härstammar från 1920-talet. Manhattan är fantastiskt men det är korkat att jämföra med det, vi kommer aldrig att bli Manhattan, säger Helander.

"Miljön påverkas negativt"
I stadens principbeslut för högt byggande vill man fortfarande skydda det marina nationallandskapet i Helsingfors, men två före detta hamnområden har lämnats utanför zonen i innerstaden.

– Principerna i stadens utredning om högt byggande har en bra historisk betraktelse och goda slutsatser, men det är synd att man genast frångår det på de här punkterna. Fiskehamnen hotar inte direkt skylinen eftersom området ligger en bit ifrån innerstaden. När antalet våningar i våras plötsligt fördubblades från 16 till 33 motiverade man det med att man måste bygga högt för att få de höga investeringarna täckta. Samtidigt är investeringarna dyra för att man bygger högt. Det är ett absurt cirkelresonemang. Huvudpoängen i Fiskehamnen är ändå att tornen påverkar omgivningen negativt, säger Helander.

År 2009 ordnade staden ett anbudsförfarande om hur Fiskehamnen ska byggas. I maj valde stadsfullmäktige SRV till byggherre.

– Då blev det plötsligt 33 våningar i stället för de 16 som den förberedande stadsplanen angav. Byggherrarna bestämmer och det är i stadens intresse att få igenom projektet, men ändamålet och medlen går i kors.

Också Osmo Soininvaara (Gröna) har i sin blogg påpekat att det är problematiskt att den som vinner anbudsförfarandet inte behöver genomföra projektet enligt de ritningar de vunnit med.

I den sydvästra delen av innerstaden kommer skylinen att ändras om Kämp Tower på Busholmen genomförs. Det är tänkt att bli över 120 meter högt.

– Så som tornet har planerats hör det till det fulaste i finländsk arkitektur, det är både för högt och för tjockt. I stället för de traditionella smäckra kyrkspirorna är det enorma klumpar som stiger upp i höjden, tycker Helander.

Det som professor emeritus Helander är ute efter är en nyanserad debatt om stadens utveckling:
– Jag är inte enbart emot skyskrapor. Till exempel Mellersta Böle är en betydligt naturligare plats att bygga på.

Symbol för högkonjunktur
• Stadsplaneringsnämnden godkände i december i fjol principer för att bygga högt i Helsingfors.
• I Helsingfors finns planer på att bygga höga byggnader i bland annat Mellersta Böle, Fiskehamnen, Busholmen, Ärtholmen, Varvsstranden, Hertonäs och Östra Centrum samt vid Skogsbackavägen. Ungefär hälften blir 11–20 våningar höga medan resten blir mellan 20 och 40 våningar.
• Fiskehamnens skyskrapor kommer att byggas. Skyskrapan på Busholmen kommer att behandlas i stadsplaneringsnämnden i höst och senare i stadsstyrelsen och fullmäktige.
• Det högsta huset i Helsingfors nu är Cirrus med 26 våningar i Nordsjö.
• Historiskt har höga punkthus, eller tornhus som de också kallas, varit symboler för högkonjunktur.
• Sex av tornhusen i Fiskehamnen ska bli skyskrapor. SRV gjorde en gallup bland personer som redan bor i tornhus (233 svarade) och dem som är intresserade av att göra det (214 svarade). De som bodde i tornhus gav ett medelvitsord på 8,5. Unga, stadsbor och barnfamiljer visade intresse för att bo i Fiskehamnens tornhus.
• Förutom Helsingfors planeras höga punkthus också på andra håll i Finland bland annat i Esbo, Uleåborg, Tammerfors, Nyslott och Villmanstrand.
• Det finns ingen entydig, överenskommen definition av exakt hur hög en skyskrapa ska vara för att kallas en skyskrapa. Man brukar säga att huset ska höja sig märkbart över sin omgivning. Ett 80 meter högt hus i en stad med i övrigt låg bebyggelse kan anses som en skyskrapa. Höga punkthus är byggnader som är lägre än det.