Hen har kommit för att stanna

Det är svårt att säga vem vi ska skylla på. Eller tacka för den delen, beroende på hur man ser på saken. Men redan 1994 föreslog framlidne lingvisten Hans Karlgren i Svenska Dagbladet att hen mycket väl kan användas som könsneutralt pronomen i vissa situationer.

Eller ska vi gå ända tillbaka till 1966 och tacka, eller ja, beskylla, Rolf Dunås, som i Upsala Nya Tidning menade att det kunde vara dags att skapa det "tvåkönade" ordet hen?

Eller så kan vi göra det enkelt för oss och hålla oss till nutid. För det är nu som debatten om hen går som hetast. Det hettade till genast i början av året och efter det har debatten blossat upp lite då och då. Senast det hände var förra veckan då Dagens Nyheters redaktionsledning kom med en ukas att ordet hen inte bör användas i nyhetstexter.

– Visst kan man tycka att det är praktiskt och det är mycket möjligt att hen blir ett vedertaget begrepp så småningom. Men det är inte DN:s uppgift att gå i bräschen för hen som fortfarande kan uppfattas som ett queerpolitiskt ställningstagande. Många läsare riskerar att haka upp sig på detta ord och tappa fokus från det som artikeln verkligen handlar om, skriver redaktionschefen Åsa Tillberg i ett internt mejl.

Mejlet läckte förstås ut och debatten var i gång. Twittrarna gick heta, nätdebattörerna lika heta och snart fanns det också en sajt, DHEN.se, med kopierade DN-artiklar där han och hon ersattes av hen.

Men varför väcker ordet hen så heta känslor?
– Ja, det undrar jag också, är språkvetaren Lena Lind Palickis spontana svar då Hbl ringer upp.

Hon har självfallet en förklaring.
– Hen kommer ursprungligen från feministiska kretsar och queer-rörelsen och det gör att ordet får en stark laddning. Folk ser rött innan de tänker på vad ordet har för betydelse.

Där får hon medhåll av andra språkvetare som Hbl talat med.
– Många tar ordet hen som ett politiskt ställningstagande och tolkar det utifrån det. Och då blir det svårt att hålla sig neutral, säger Ylva Forsblom-Nyberg, språkvårdare vid Hbl.

Och så finns det de som upplever att hen suddar ut könsnormerna.
– Folk som debatterar ordet går väldigt starkt i gång av rädsla för att hen ska byta ut han och hon, säger språkforskaren Daniel Wojahn vid Södertörns högskola.

"Fyller en funktion"

Oavsett hur ordet uppfattas anser flera språkvetare att hen fyller en funktion. Lena Lind-Palicki, som jobbar på Institutet för språk och folkminnen, påminner om att språkvetarna hittills haft ganska klumpiga ersättningar för dubbelformen "han eller hon". Ersättningsord som den eller vederbörande är inga höjdare.

Att skriva den i stället för han eller hon är enligt Lena Lind Palicki för opersonligt och gör att människor "förtingligas".
– Det har funnits en lucka i språket, det är där behovet finns, säger Lind Palicki.

Och för de personer som inte vill ha en könsetikett på sig är hen en räddning.
– Då handlar det om ett självklart behov som man inte kan ifrågasätta, säger Lind Palicki.

Pensionerade språkvetaren Mikael Reuter är inte lika övertygad om ordet hens förträfflighet.
– Jag tycker det är konstlat. Samtidigt fyller det en viss funktion och så länge man inte missbrukar det kan man tänka sig ett hen.

Läs mer i dagens tidning!