Socialarbetare den mest olycksdrabbade yrkesgruppen

Nästan 2 000 olyckor på arbetsplatsen och nästan 900 olyckor på väg till eller från jobbet. Så såg fjolåret ut för Helsingfors stads personal.

Omräknat betyder det att 7,2 personer på 100 råkade ut för någon form av olycka. Av dem inträffade 5 på arbetsplatsen och 2,2 på arbetsvägen.

Relativt sett är det social- och hälsovårdens personal som är mest utsatta för olyckor: en knapp tredjedel av olycksoffren fanns inom socialväsendet och nästan var femte inom hälsovården.

– Räknar man om i förhållande till antalet anställda så händer de flesta olyckorna i de traditionella branscherna: byggservicen, räddningsverket, hamnen och idrottsverket, säger Jussi Köntti, chef för stadens arbetssäkerhet.

Stadens anställda råkar ut för samma olyckor som stadsborna. Man halkar på hala gator, ramlar i trappor, skadar sig då man lyfter eller flyttar saker … De vanligaste skadorna drabbar knän, armbågar, händer, ryggar och vrister (se grafik).

En liten del av skadorna (11 procent) finns bokförda som våld eller hotfull situation på arbetsplatsen. Och det är något man på hälso- och socialvårdssektorn känner till alltför väl.

– Jag gjorde för några år sedan en egen analys av de här händelserna. Det året hade 1 600–1 700 situationer anmälts som direkt eller indirekt hotfulla, säger Aila Hyvärinen, arbetsskyddschef på socialverket.

Hon vill inte gå in på i vilka situationer det var men konstaterar att socialsektorn rymmer en bred skala av klienter: bidragsbehövande, sjuka och friska äldre, utvecklingsstörda och daghem. Obehagliga situationer uppstår på alla fronter.

– Föreställningen om att det handlar om socialarbetaren som sitter inlåst i ett rum med en klient som tappar kontrollen är fel. Ibland kan motparten i en våldsam situation vara ett barn.

Inom socialverket arbetar man mycket för att förebygga våld. En viktig del av det är säkerhetsvakter som numera också syns både på sjukhus och i kollektivtrafiken.

– Det är en svår balansgång att från dag till dag utvärdera om det finns risk för att någonting händer och inte ta i för mycket då det inte behövs, säger Hyvärinen.

En av de viktigaste förändringar som hänt under de tio år hon jobbat är att man talar om våldet, också inom kvinnobranscherna. Inom sjukvården har det pågått en kampanj med sloganen ”Söndra inte din skötare”. Något motsvarande finns inte inom socialsektorn men däremot har den uppfattning som tidigare rådde om att våldsamma situationer är den enskilda socialarbetarens problem suddats ut.

– Tidigare var det vanligt att en socialarbetare som pratade om att hon är rädd för någon klient eller som råkade ut för någonting fick höra att det handlar om hennes kompetens. Numera vet man att det inte handlar om det. Det är ett stort obehagsmoment att behöva vara rädd på sitt arbete och de mentala skador som kan uppstå kan sträcka sig långa tider framåt och påverka arbetsförmågan.