Lehtikuva/Markku Ulander

Spelet om lönerna öppnades

Ramavtalet gäller, försäkrade centralorganisationerna i tur och ordning efter att ­Teknologiindustrin ifrågasatt lönenivåerna. Men EK uppmanar branscherna att utnyttja ”all flexibilitet” som finns i kollektivavtalen, annars försvagas konkurrenskraften.

Arbetsmarknad

Knappt hade det gått nio månader sedan ramavtalet trädde i kraft då Teknologiindustrins Risto Alanko ifrågasatte ramavtalets lönenivåer i MTV3. Teknologiindustrin har varit kritisk mot ramavtalet från början, men i ett utlåtande i går tonade man ner det. Avsikten är att först diskutera vilka möjligheter kollektivavtalen ger att jämka lönenivån enligt företagens situation. Också från EK:s sida är signalen att det ska räcka med att branscherna utnyttjar de villkor som finns i sina egna avtal, utan att riva upp ramavtalet.

– Det handlar först och främst om vad man kan göra inom ramen för de gällande branschavtalen. Vi uppmanar var och en att noggrant se vilka förutsättningar det finns. I teknologibranschen är situationen den att skillnaderna är väldigt stora mellan olika företag, säger Ole Johansson, styrelseordförande för Finlands Näringsliv EK.
– Om det inte lyckas betyder det att konkurrenskraften ytterligare försvagas.

Nödklausul
Johansson vill inte gå händelserna i förväg och definiera var smärtgränser går för centralorganisationerna. I ramavtalet finns nämligen en nödklausul, enligt vilken man kan rekommendera att branschavtal sägs upp om ekonomin utvecklar sig på ett sätt ”som avviker anmärkningsvärt från den situation som rådde då avtalet ingicks”.

Det skulle i så fall ge en dominoeffekt i teknologibranschen: då kan kollektivavtalen sägas upp inom augusti månad, så att de går ut i slutet av oktober.

Med mindre en vecka kvar av augusti är parterna i teknologibranschen av olika åsikt.
– Branschens utsikter är inte alls så negativa som man vill låta påskina inom alla sektorer, säger Antti Rinne, fackförbundet Pros ordförande.
Han bedömer det som osannolikt att kollektivavtalen skulle sägas upp. Det skulle alltså förutsätta att centralorganisationerna först slår larm.

”Klausulen avser katastrofer”
Enligt Mikko Mäenpää, ordförande för TjänstemannacentralorganisationenFTFC, är det inte alls fråga om en sådan nöd som avsågs då man skrev in formuleringen.

– Det gjordes en sådan här klausul i ramavtalet i händelse av total katastrof, som att ekonomin störtdyker eller eurozonen splittras. Som läget är nu ser jag ingen anledning att ens börja diskutera saken, säger Mäenpää.

– Ramavtalet har fungerat bra och lönenivåerna har inte försämrat konkurrenskraften. Det är ingen idé att jäkta. Nästa vår är en lämplig tidpunkt att utvärdera utvecklingen på arbetsmarknaden, säger Mäenpää.
Borde man då utvärdera om det är möjligt med ett nytt ramavtal efter 2013 och hur det skulle se ut?
– Om det har uppdagats verkliga smärtpunkter så kan man senare avgöra om det finns anledning att utöka den lokala förhandlingsmånen, men tidpunkten för det är senare, inte nu.

Arbetsminister Lauri Ihalainen (SDP) säger till Yle att han hoppas att ingen äventyrar ramavtalet och att nästa sommar är en lämplig tidpunkt för utvärdering. Då har också regeringen suttit halva perioden och gör sin egen utvärdering av hur regeringsprogrammet uppnåtts.

Pro: Onödigt spel
– Det som arbetsgivaren tydligt försöker göra är att pressa huvudförtroendemännen inför höstens lokala löneförhandlingar. Man vill måla upp dystra utsikter, säger Antti Rinne på Pro.
Akavas arbetslivsdirektör Maria Löfgren misstänker också att allt handlar om Teknologiindustrins vilja att sätta press på lokala löneförhandlingar.
– Vi har inte ens inlett några diskussioner mellan centralorganisationerna. Teknologiindustrin har hela tiden kritiserat ramavtalet, och sådant här väcker bara osäkerhet.