Nordvästpassagen nästan isfri

Nordvästpassagen är på väg att bli isfri, visar färska satellitbilder. Den strategiskt viktiga Parrykanalen i kanadensiska Arktis låg helt inbäddad i is till mitten av juli men på drygt två veckor smälte den nästan helt och hållet.

Nasas glaciologer påpekar att kanalen inte nödvändigtvis är så öppen som den ser ut – det kan ligga ett genomskinligt istäcke på ytan, för tunt för att uppfattas av satellitkameran men för tjockt för att forceras med fartyg. Å andra sidan har väderrapporten förutspått stormar i området, något som kan riva upp den is som eventuellt ligger kvar.

Enligt Canadian Ice Service gick isens utbredning i Parrykanalen under långtidsmedelvärdet den 16 juli varefter smältningen accelererade. Den 30 juli täckte isen en tredjedel av kanalens yta när medelvärdet så här års ligger på 79 procent, och i början av augusti var kanalen nästan isfri. Nu återstår att se om hela Nordvästpassagen öppnas i år. För fem år sedan var den nästan öppen.

Biologer ser tecken på att det marina livet väster och öster om norra Kanada redan har funnit den korridor som människan letat efter i århundraden. Plankton från Stilla havet har hittats i östra Kanada och grönlandsvalar med sändare har spårats när de rört sig genom Nordvästpassagen.

Det är framför allt vid Grönland och nordöstra Kanada som isen smält kraftigt i år, tack vare en kanonsommar. Den 1 augusti täckte den arktiska isen 6,53 miljoner kvadratkilometer. Det är aningen mindre än vid samma tidpunkt 2007. I september 2007 var den arktiska havsisens utbredning mindre än någonsin i modern tid.

Än mer relevant enligt glaciologerna är att isen också blir tunnare. Preliminära data från satelliten Cryosat antyder att Arktis har förlorat 900 kubikkilometer sommaris under det senaste året. Det vore 50 procent mer än forskarna hade väntat sig.
– Det antyder att isen smälter betydligt mer om somrarna än vi har trott. Med den här takten kan Arktis vara isfritt sommartid inom tio år eller så, men vi ska akta oss för att dra förhastade slutsatser, säger Seymour Laxon på University College London (UCL) till The Guardian.

Cryosat sköts upp 2010 och är den första satelliten som kan mäta den arktiska isens tjocklek. David Titley, konteramiral vid den amerikanska marinen, sade hösten 2010 till Hbl att den som rör sig i de arktiska farvattnen kan se vad satelliterna inte ser – att isen blir tunnare.

När forskarna kombinerar tidigare satellitdata med Cryosats uppgifter och ubåtsmätningar får de en rätt klar bild av hur den arktiska isvolymen har vuxit och krympt de senaste åtta åren.

Vintern 2004 var isvolymen ungefär 17 000 kubikkilometer, förra vintern 14 000. Samtidigt har isens sommarvolym krympt från 13 000 till 7 000 kubikkilometer. Om avsmältningen blir permanent kan jetströmmarna och med dem klimatet påverkas, säger UCL-professorn Chris Rapley till Guardian:
– Världens vädersystem är kopplade till varandra. Det som händer i Arktis påverkar oss alla.