Grafik: Måns Eklund

Kampen om energin ökar trycket på Arktis

– Arktis fossila bränslen späder på klimatförändringarna och gör oss ännu mer beroende av olja och gas, säger forskaren Annika E. Nilsson.

”Danska forskare är på väg till Arktis för att samla data som kan bevisa att Danmark och Grönland har rättmätiga krav på havsområden vid Nordpolen”, rapporterade danska nyhetsbyrån Ritzau i juli.

”Norra ishavet bör döpas om till Ryska ishavet enligt ett förslag från forskare”, rapporterade den ryska nyhetsbyrån Interfax, också i juli.

Sedan den uppmärksammade ryska flaggexpeditionen till havsbottnen vid Nordpolen 2007 har retoriken och dragkampen om rättigheterna till Arktis eskalerat, bekräftar Annika E. Nilsson, forskare vid Stockholm Environment Institute.

– Det är många olika aktörer som målar upp bilder av Arktis framtid. Klimatförändringarna och den minskade isen har skapat förutsättningar för aktörerna att bli aktivare.

Aktörerna är bland andra medlemmarna i samarbetsorganet Arktiska rådet: Danmark/Grönland/Färöarna, Finland, Island, Kanada, Norge, Ryssland, Sverige, USA och representanter för de arktiska urfolken.

– För Ryssland och Norge är gasen och oljan i Arktis ekonomiskt mycket viktiga tillgångar. För Ryssland är det också ett maktmedel, säger Nilsson.

– För befolkningen i Arktis skulle bränsleutvinningen kunna ge nya arbetstillfällen. Alla ser sig ändå inte som vinnare eftersom det finns många konflikter i förhållande till andra aktiviteter som är viktiga för lokalbefolkningens försörjning.

Klimat mot energikonsumtion
Också många andra har geopolitiska och ekonomiska intressen i Arktis: utvinningsbolag av olika slag, turistbolag som vill bevara naturen, miljöorganisationer ...
– Dessutom vill Kina ha en röst. Och EU.

Orsaken till att trycket på Arktis ökar just nu är en kombination av tillgängligheten som de smältande isarna innebär och en ökad efterfrågan på olja och gas. Däri ligger också ironin i det hela.
– Arktis är ytterligare en källa till fossila bränslen som späder på klimatförändringarna och gör oss ännu mer beroende av fossila bränslen.

I det scenariot ser Nilsson ”en latent konfliktsituation”.
– Konkurrensen om energin gör att det blir allt svårare att komma överens i miljöfrågor. Det såg vi redan under konferensen Rio+20 och vi ser liknande tendenser i Arktis.

Tidigare rådde relativt samstämmiga tongångar om hur man skulle bevara miljön i Arktis men den eskalerande retoriken gör läget spänt.
– Diskussionen om suveränitet och energisäkerhet har gjort att Arktis blivit högpolitik. Det är svårare att komma framåt.

Nilsson tror ändå inte på militära konflikter om Arktis.

– De konflikter som vi ser redan nu gäller hur vi ska bevara naturen, hur fisket ska se ut och vem som ska få del av den ekonomiska kakan. De är mer akuta än militära konflikter. Men jag vet att andra bedömare också ser militära spänningar i Arktis.

Motsatta intressen
Frågan är vem som ska avgöra dispyterna. Eftersom Arktis varit otillgängligt ända fram till den senaste tiden har det inte funnits några starka institutioner som styrt diskussionen.

– Arktiska rådet är ingen lagstiftande församling, men nu finns det ett tryck på rådet att bli en starkare organisation. Det är oklart om rådet kan leva upp till förväntningarna, speciellt eftersom det redan finns en hel del motsatta intressen bland rådsmedlemmarna. Samtidigt ska vi komma ihåg att det också finns ett samarbetsklimat i många frågor, exempelvis angående räddningsoperationer och olje- och gasolyckor.

Ett annat viktigt organ är kontinentalsockelkommissionen.

– Jag och andra bedömare tror att det behövs ett lapptäcke av samarbetsavtal för att lösa alla frågor. Men det är svårt att i dag bedöma hur det kommer att se ut.

Kina på ingång
Och medan diskussionen går het vill nya aktörer in. Kina beskrev sig nyligen som en ”nära-Arktis-stat” och vill precis som EU ha observatörsstatus i Arktiska rådet.

– Kina ska i högsta grad ses som en av de stora aktörerna med starkt intresse för naturtillgångarna. Här finns likheter med den kinesiska expansionen i Afrika – både Arktis och Afrika är stora resurskällor.

Fastän Kina inte har några territoriala rättigheter till området anser Nilsson att det spelar mindre roll.

– Marknaden avgör och Kina kan få sitt inflytande som en storköpare av olja, gas och mineraler.

Nilsson befarar att resursutvinningen kommer att skada miljön.

– Utvinning av olja och gas är riskfyllda aktiviteter och vi kommer att se olyckor relaterade till den verksamheten. De kan få stora konsekvenser för djur- och fågellivet.

En annan risk i investeringsivern är hur den kommersiella utvecklingen påverkar lokalbefolkningen.

– Det finns risk för en så kallad boom-and-bust-ekonomi, det vill säga en kort tid av ekonomisk aktivitet och sedan när bolagen lämnar området finns bara miljöskador kvar. Lokala företag har större orsak att tänka långsiktigt. Det är heller inte självklart att den ekonomiska vinningen stannar hos lokalbefolkningen utan går till utomstående aktörer.

– Vi behöver mer kunskap om Arktis, och även urfolkens perspektiv för att kunna arbeta förebyggande.

Hur kampen utvecklar sig har bedömarna väldigt svårt att förutspå.

– Ett av karaktärsdragen för Arktis är att det politiska klimatet kan förändras överraskande snabbt och påverka samarbetsklimatet. Om du hade intervjuat mig säg 2005 så tror jag inte att jag hade kunnat förutsäga den starka retorik som vi ser i dag, säger Annika E. Nilsson.

Det enda som är säkert är att Arktis är en intressant skådeplats ur många aspekter, nu och framöver.